Emmanuel Macron har med bara fem veckor kvar offentliggjort att han vill bli omvald till Frankrikes president. Många av de storstilade vallöftena från förra valet har inte genomförts. Men Rysslands storkrig mitt i Europa har gett Macron möjlighet att omvandla EU till det han utmålade 2017.
I sitt EU-entusiastiska Sorbonnetal efter att han blivit vald lade Macron fram en plan för ett ”suveränt och demokratiskt Europa”. Med europeiskt försvarssamarbete vid sidan av Nato, med europeiska industrisatsningar, med klimattullar, med harmoniserad social- och migrationspolitik.
I det valmanifest som Macron publicerade på fredagen medger han för franska väljare att han ”inte lyckats med allt, och att det finns saker han skulle ha kunnat göra annorlunda”.
Men i det här krisläget för hela Europas framtid manar han än en gång väljarna att det gäller att ”handla med djärvhet”. Han riktar sin kritik både mot motståndarna till höger och vänster när han proklamerar:
”Det som står på spel är att bygga ett Frankrike åt våra barn, inte att återskapa vår barndoms Frankrike.”
I EU har Macron under sin fem första år fått ledare som Angela Merkel att i ord ställa sig bakom hans radikala planer på fördjupat EU-samarbete. I tyska regeringsplattformen 2018 ägnades de fem första sidorna åt hur Tyskland tillsammans med Frankrike skulle omvandla EU. Men Merkel-Macronromansen övergick snabbt i öppen konflikt när Merkel valde att främst lyssna till budgetåtstramarna på hemmaplan.
Coronapandemin och den ekonomiska kris som den utlöste fick Merkel och Tyskland att åtminstone kortsiktigt svänga om behovet av ekonomisk solidaritet inom EU med den gigantiska återhämtningsplanen med gemensam upplåning av 750 miljarder euro för bidrag till de hårdast drabbade medlemsländerna.
Men när Tysklands nye högerliberale finansminister Christian Lindner i januari deltog på sitt första EU-ministermöte manade han på gammalt känt tyskt manér till budgetåtstramningar.
Sedan kom kriget och förändrade allt.
På söndagen efter Rysslands invasion av Ukraina kallade tyska regeringen in förbundsdagens till en extrasession. Förbundskansler Olaf Scholz deklarerade att ”världen kommer inte längre att bli densamma som förut”. Tyskland bryter mot ett tabu genom att sända vapen till Ukraina, och ett annat genom att låna 100 miljarder euro extra till sitt försvar.
”Det här är en investering i vår frihet”, deklarerade nu Christian Lindner, och hävdade att målet om noll i budgetunderskott skulle fixas genom att inrätta en särskild statlig fond för det tyska försvaret.
Liknande omsvängningar kommer från andra EU-länder som sagt nej till Macrons idéer om mer europeiskt försvarssamarbete. Polen och Danmark som hållit sig hårt till USA talar nu båda om europeiska försvarssatsningar. Danska regeringen vill häva det danska undantaget från att delta i EU-försvarssamarbete.
Putins barbariska attack mot Ukraina har därmed gett Emmanuel Macron tillfälle att övertyga övriga EU-ledare när de mötes i Versailles på torsdag nästa vecka om hur korrekt hans plan från Sorbonne 2017 var.
I ett tv-tal tidigare i veckan lade Macron fram (här på engelska) samma plan om än i något uppdaterat skick, under ledordet om ”suveränitet och demokrati”:
+ Europe must invest more in order to decrease its dependence on other continents. In other words, it must become a power that is both more independent and more sovereign.
+ Promote a new economic model founded on independence and progress.
+ No longer depend on Russian gas.
+ It must become a power for peace. We can no longer depend on others to defend us, be it on land, at sea, under the sea, in the air, in space or in cyberspace. To this end, our European defense must step up.
Insikten om att Donald Trump snart kan återkomma som USA:s president talar också för att EU:s stats- och regeringschefer inser att det inte är säkert att det finns någon ”Sheriff” att luta sig mot för att säkra demokratin i Europa.
President Macron 1 är övertygad om att Macron 2 ska kunna stå som EU:s ledare, och att viktiga steg tas redan på toppmötet nästa vecka:
”On March 10 and 11, I will bring together the European heads of state and government in Versailles for a summit where decisions will be made on these matters.”