”För att det ligger i ert intresse.”
Så kort och kärnfullt är budskapet från Frankrikes finansminister när han talar coronafonder med de länder som gjort sig kända i Bryssel som Snålbrigaden.
Här följer en ordrikare version från finansministern själv.
I torsdags gav president Macron en utförlig intervju till Financial Times, som spände över flera sekler och dök djupt i filosofin – så som bara Macron kan.
Skälet till intervjun – skälet till valet av en engelskspråkig tidning som läses över hela Europa – var att Macron ville nå ut till icke-troende.
På torsdag hålls ett toppmöte om EUs återhämtning efter coronakrisen och han ville få ut sitt budskap till de nordeuropeiska länderna.
Mycket står på spel – framförallt om EU-länderna gemensamt eller var och en för sig, ska finansiera den återhämtning som alla måste klara av när corona-epidemin släpper greppet.
Samma dag (den 16 april) höll Frankrikes finansminister Bruno Le Maire en telefonintervju med fem EU-journalister – en från Holland, Danmark, Österrike, Finland och Sverige.
Vi från Snålbrigaden.
Le Maire anpassade budskapet till åhörarna (våra läsare). Minimalt därför om att Europas öde står på spel (men självklart fick han det sagt också, det är en djupt känd övertygelse) och maximalt istället om pengarna…argument som vi antas vara mer intresserade av.
Frankrikes förslag till kompromisslösning är att alla EU-länder lånar upp till en gemensam fond (tillfällig) som finansierar framtidsinriktade investeringar.
Kostnaderna sprids över 20 år minst.
Här, för er läsare, presenterar Frankrikes finansminister Bruno Le Maire sina argument för det franska förslaget, inför ett laddat toppmöte på torsdag:
”Fler och fler inser nu att vi står inför den största ekonomiska kris som samtiden har genomlevt. IMF döpte den just till The Great Lockdown Depression. I Europa kan vi bara komma ur den, om vi möter den tillsammans. Och alla måste ha klart för sig vad som står på spel i denna ekonomiska, politiska och sociala utmaning – det är EUs enighet, det är eurozonens överlevnad och det är den europeiska kontinentens fortsatta relevans.”
”Jag delar inte kritiken mot EUs insatser så här långt. Vi har kunnat ta många, viktiga beslut. Jag anser att eurogruppens överenskommelse var bra. Den var svår att uppnå, men blev bra, byggd på en kompromiss där alla kunde ta ett steg för enighetens skull. Nu har vi en bra utgångspunkt.”
”Vi måste räkna in att våra ekonomier är tätt sammanbundna och tjänar på den inre marknaden. Vi kan bara lyckas med vår återhämtning om vi gör en omstart alla tillsammans.
Om vi har en eller två ekonomier som startar om snabbt med en stark återhämtning och andra länder släpar efter, eftersom de inte har det finansiella utrymmet att genomföra en snabb återhämtning, då väntar oss inte bara en ekonomisk men en politisk kris.
Detta är för mig den svåraste utmaningen att möta kommande månader.
Det är därför det franska förslaget för en återhämtningsfond är så viktigt.”
”Vi vill ha en substantiell plan som stöttar investeringar och säkrar att våra ekonomier återhämtar sig i en och samma rytm.
Vi måste vara uppmärksamma på att om en sådan fond inte finns, ökar frestelsen att droppa nyckelinvesteringar – som AI, som 5G, som nya teknologier – för att istället finansiera akuta överlevnadskrav i hälsosektorn eller i annan industri.
I sådana fall har vi tappat vår konkurrenskraft mot Kina och USA inom fem eller tio år.
Därför är återhämtningsfonden ett absolut krav för att hänga med i den globala kapplöpningen med USA och Kina.
Vi är fullt medvetna om de kontroverser som finns för att finansiera en sådan fond. Vi vill gå en kompromissväg.
Jag talar inte om eurobonds. Vårt förslag har tre skillnader mot eurobonds:
Vi talar om att ta gemensamt lån för framtidsinriktade investeringar.
Inte för att lösa skulder man redan har.
Inte en permanent mekanism.
Inte för att använda till vad som helst.
Där är de tre skillnaderna mellan vårt förslag och mot eurobonds.
Vi hoppas kunna övertyga våra partners med det här förslaget.
Vi är öppna för alla förslag på själva genomförandet, oavsett om det är utfärdande av gemensamma lån genom en SPV (special purpose vehicle) eller genom EU-kommission via MFF (sjuårsbudgeten).
För – återigen – det är en historisk utmaning vi står inför.”
Fråga: Varför står inte Europa enade inför vad som är en existentiell kris?
”Vi måste se vad som står på spel här. Det här är inte en ekonomisk kris. Det är en ekonomisk kris som följer av coronaepidemin. Detta är en huvudpoäng, för om det var ekonomisk kris i ett land enbart, kunde det landet hållas till ansvar för att det inte tagit rätt beslut, osv. Den nuvarande situationen är en följd av en hälsokris som ingen kan hållas ansvarig för.
Därefter, alla medlemsländer har inte samma finansiella möjligheter att svara på krisen. Ett land som Tyskland har det, vilket är goda nyheter för Tyskland. Men risken är att vi blir sittande efteråt med större klyftor (mellan oss) när krisen är över eftersom alla länder inte har samma möjligheter.”
Fråga: Nordeuropeiska länder har varit emot gemensamma lån. Varför driva den här fonden nu, när motståndet är så stort?
”Först vill jag understryka att vi talar om gemensamma lån för framtiden. Vi talar inte om att betala av gamla skulder. Det är en avgörande skillnad och jag vill insistera på detta.
Jag vill också betona att vi talar om lån till investeringar, inte till utgifter i allmänhet. Det är nästa avgörande särdrag.
Och en tredje poäng. Vi vill låna upp för några år. Vi talar inte om ”debt mutualisation” för all framtid. Det är verkligen mycket viktigt.
Jag vill verkligen göra klart för alla mina partners att vårt förslag är inte eurobonds. Eurobonds innebär gemensamma lån och skulder för dåtid och framtid, inte tillfälligt utan permanent, för utgifter och inte enbart för investeringar.
Men för att svara på frågan: Jag anser att vårt förslag är ekonomiskt relevant, finansiellt mindre kostsamt och politiskt helt nödvändigt.
Ekonomiskt relevant, för att vi behöver bättre konvergens mellan EU-medlemmarna. Och om vi ska få det, måste länder ha finansiella möjligheter att göra nödvändiga investeringar.
Det är finansiellt mindre kostsamt för att räntor på lån är mycket låga, ibland negativa och att föredra framför att lägga ut pengar från MFF.
Det är politiskt nödvändigt för att det säger till de länder som är mest drabbade av coronaviruset, jag talar om Italien och Spanien, att vi är redo att hjälpa. Och hjälpa på ett ansvarsfullt sätt, vilket är viktigt.
Min sista punkt är att understryka att vi kommer behöva investera massivt för återhämtning. Underskatta inte kostnaden för Europas återhämtning. Ibland får jag känslan att vissa länder inte inser vad som sker just nu.
Prognosen för Frankrike är minus 8 procent för 2020 (BNP-tillväxt). Det är det värsta läget vi befunnit oss i sedan andra världskriget. Samma för Italien, samma för Tyskland, för alla länder.
Öppna era ögon, snälla. Se vilket läge vi befinner oss i.
Det är tid att vidta starka åtgärder för att ge oss nödvändiga finansiella resurser att återstarta våra ekonomier. Annars riskerar vi att fastna i en djup och lång depression vilket vore oerhört skadligt för Europa och en enorm risk för det politiska läget i många länder.
Om vi vill skaffa oss nödvändiga medel, måste vi dela våra kapaciteter genom gemensamma lån. Jag vet inget annat sätt att agera effektivt finansiellt, ekonomiskt och politiskt.”
Fråga: EU-kommissionen driver med eftertryck just nu att använda EU-budgeten för återhämtning. Ni nämnde nyss en möjlig koppling till ert förslag om fond. Hur ser ni på det?
”Låt mig hålla det enkelt. Vi behöver pengar. Massor av pengar. Var ska vi hitta dessa?
Några länder verkar tro att det inte kommer att behövas så mycket. Jag tror att de har fel, att de inte insett allvaret i situationen.
Men nu växer en konsensus fram om behovet av mycket pengar för att finansiera återhämtningen för att, återigen, annars riskerar vi att fastna i en djup depression i många år framåt och med det en risk för politiska bakslag, våldsamma sådana.
Det finns två möjligheter för att skaffa dessa medel. Den första är gemensamma lån för några år. Det är förslaget Frankrike lagt på bordet.
Det andra är att öka EU-budgetens storlek. Men ärligt talat, finansiellt sett, om vi måste finansiera den ökningen inom samma tidsrymd blir det inte effektivt.
Det är vår åsikt, ur en ekonomisk och finansiell synpunkt. Att öka MFF blir väldigt dyrt för den nationella budgeten för alla våra medlemsländer. Därför att du blir tvungen att göra utgifterna nu vilket inte blir fallet om du tar upp lån för ett antal år framåt.
Men jag nämnde en länk mellan MFF och återhämtningsfonden. Låt mig åter hålla det enkelt. Det finns två sätt att skaffa medel via gemensamma lån.
Antingen gör man det via en ”special purpose vehicle”, SPV, vilket jag anser är den bästa lösningen för den är enkel och lättare för våra medborgare att förstå. Men vi är öppna för alla förslag. Målet för oss är att ha chansen att kunna spendera brett för att kickstarta ekonomin de närmaste åren – säg fem år – och att sprida kostnaderna över 20 år.”
Fråga: Vi förstår att det här förslaget inte är detsamma som eurobonds men principen om delad skuld är densamma. Varför skulle medborgare i länder som redan gått igenom tuffa ekonomiska reformer de senaste decennierna, varför skulle de nu bära bördan för länder som inte har förberett sig för kristider – oavsett vad orsaken är till kristiden?
”Av ett simpelt skäl som är: Det ligger i deras eget intresse.
Och de har ett val att träffa. Antingen att få en enorm ekonomisk kris i många, många EU-länder eller hjälpa dem till en snabb återhämtning så att hela Europa återhämtar sig snabbt, en global återhämtning och för att stärka eurozonen och den inre marknaden.
Där har ni det. Det ligger i deras intresse att stödja andra ekonomier om vi vill stärka eurozonen, den inre marknden och undvika en lång depression i Europa.
Kan det ligga i Nederländernas intresse att Italien dras in i en enorm depression de närmaste åren? Jag tror inte det.
Jag förstår absolut poängen. Det är just därför vi har bytt från eurobonds – även om vi fortfarande anser att det är en god idé på lång sikt – men vi har beslutat att gå in för en mer trovärdig, mer acceptabel lösning för våra nederländska vänner, vilket alltså är idén om gemensamma lån för några år, speciellt för framtidsinriktade investeringar.
Jag skulle också vilja påpeka för våra nederländska vänner att vi har redan gemensamma lån. Folk säger till mig, ”gemensamma lån, aldrig någonsin,” men vi har det redan. Se på EIB (Europas investeringsbank), där har vi gemensamma lån så tro inte att det är något radikalt nytt.
Att genomföra gemensam upplåning för några år, en avgränsad tid, för speciella ändamål pågår redan. Så det är inget totalt nytt.
Och det här står inte i motsättning till behovet för alla länder att fortsätta reformer och övervaka offentliga finanser. Jag anser att det ligger i vårt gemensamma intresse och jag erkänner fullkomligt nödvändigheten som Nederländernas finansminister lagt fram, för alla medlemsländer att genomföra reformer. Som vi har gjort i Frankrike, med Emmanuel Macron. Och att övervaka de offentliga finanserna, som vi gjort med Emmanuel Macron i Frankrike.
Jag säger inte till mina holländska vänner, eller finska vänner eller svenska vänner: Låt oss betala för de andra. Det är inte den franska ståndpunkten.
Jag säger inte: Låt oss ge pengar till länder som inte kommer göra någon som helst ansträngning själv. Det är inte det franska förslaget.
Vi säger bara: Vi står inför denna enorma kris där det som står på spel är Europa. Vi måste undvika en långsiktig ekonomisk depression över hela Europa som kan försätta alla medlemsländer i fara. Även de som har starka offentliga finansier och som redan har gjort reformer, som Frankrike har.
Så därför insisterar jag verkligen på den här poängen: Vi ber inte de baltiska länderna eller Norden att betala för andra, utan några slags krav på reformer eller offentliga finanser.”
Fråga: Förväntar ni er att icke-euroländer ska ta del av denna gemensamma upplåning?
”Självklart. Självklart. För att vara väldigt tydlig: Jag förväntar mig att alla 27 länder deltar i en gemensam upplåning. Det vore en klar signal att vi sitter alla i samma båt, står alla inför samma svårigheter, alla överens om att möta med gemensamma krafter den utmaning som den ekonomiska återhämtningen innebär.”
Fråga: Anser ni att Nederländernas och den nederländske finansministern Wopke Hoekstras uppförande är vad man kan begära av ett av EUs grundarländer?
”Jag kritiserar aldrig andra finansministrar. Det är inte till hjälp när vi står inför en så svår situation. Vi har diskuterat mycket med Wopke, det har varit tufft men konstruktivt. Det avgörande är inte var man börjar diskussionen.
Och jag är väldigt stolt över att mellan Nederländerna och Frankrike har vi kunnat hitta en kompromiss vad gäller ESM och återhämtningsfonden. Vi hoppas att det kan bli så också vad gäller att finansiera återhämtningsfonden.
Jag vill samtidigt gärna understryka att vi har arbetat väldigt nära den tyske finansministern Olaf Scholz och det faktum att det råder så stor förståelse mellan Frankrike och Tyskland har varit till god hjälp när det gäller att föra de olika EU-länderna närmare varandra.”
Fråga: Ni sa att länder som ltalien ska inte tvingas betala för begångna misstag. Men medborgare i Nordeuropa har inte stort förtroende för att saker blir bättre om man lånar länder som Italien pengar i framtiden.
”Jag förstår deras poäng. Kanske de inte litar på att utvecklingen går åt rätt håll om de lägger pengar i Italien. Men de kan vara helt övertygade om att det kommer bli värre för oss om vi inte lägger pengar på Italiens återhämtning.
Vad som står på spel nu är inte Italiens framtid, eller Frankrikes eller Nederländernas. Det är den europeiska konstruktionen, den viktigaste politiska konstruktionen under hela 1900-talet. Och jag vill att den europeiska konstruktionen förblir den viktigaste politiska konstruktionen även under 2000-talet.
Det innebär att vi behöver gå utöver våra nationella svårigheter och nationella intressen. Jag vet att det är svårt. Jag vet att det är svårt att förklara för den allmänna opinionen att du har gjort stora ansträngningar, genomfört stora reformer, lyckats minska dina offentliga utgifter och återställt de offentliga finanserna men ändå, måste ni använda pengar till att hjälpa andra europeiska länder.
Jag vet det för Frankrike befinner sig exakt i den situationen.
Men med Emmanuel Macron har vi gjort ett tydligt val. Vi vill inte förlora den europeiska konstruktionen. Vi vill inte se eurozonen explodera.
Och detta är en utmaning för alla europeiska länder. Om vi inte investerar massivt gemensamt, utsätter vi oss för risken att bli frånsprungna av Kuina och USA.
Jag underskattar inte de politiska svårigheter som Wopke och alla finansministrar i de nordliga länderna står inför. Jag är medveten om dessa. Återigen, jag förstår dem. Jag underskattar inte de starka reaktioner som deras folkopinion kan ha.
Jag önskar bara att dessa vänner och dessa länder också förstår att om vi överger Italien, är det slutet på Europa.
Och det ligger inte i Sveriges intresse, i Danmarks, Finlands, eller Nederländernas, att se den europeiska konstruktinen falla sönder. Men där exakt står vi.
Frankrike har i min mening presenterat en rättvis lösning,. Vi har inte krävt eurobonds eller inget alls. Vi har rört oss. Vi har rört oss långt, för att tillmötesgå dessa länder, för att vi förstår att det annars kunde bli en gemensam skuld för gångna misstag. Det är därför vi föreslår gemensamma lån enbart för framtiden.
Jag måste ta hänsyn till att kritiker i Nordeuropa anser att vi bara skulle finansiera meningslösa utgifter. Vi har acceptererat en begränsad, smal användning som bara skulle vara för investeringar. Och det är för ett antal år. Inte för alltid.
Så jag underskattar inte svårigheterna för finansministrar från Nordeuropa men de bör inte heller underskatta vad som står på spel och de ansträngningar som den franska presidenten och den franska regeringen har gjort, för att svara på deras invändningar. ”