Fröna till ett helt nytt EU planteras på toppmötet

”Det vi har är gårdagens inre marknad,” var det hårda beskedet till EUs toppmöte, ”så vi behöver se på EU på ett helt nytt sätt.”

Två rapporter har beställts till EUs toppmöte från allmänt erkända experter och båda levererar ett snarlikt budskap : Världen har förändrats men inte EU.

Mario Draghi, legend-omsusad fd ECB-chef ska lämna sin rapport om konkurrenskraft först i juni men är rätt klar över var den landar så han gav klara besked i ett tal i Bryssel före mötet:
”Ett omtag behövs om EU ska kunna hålla sin ranking i en värld där de andra blocken inte längre följer spelreglerna utan för en politik som – i bästa fall – lockar över investeringar till dem men – i värsta fall – gör oss helt beroende av dem.”

Draghi avfärdar vad EU redan har gjort på det här området som ”ämnat för gårdagens värld – före covid, före Ukraina, innan Mellanöstern sattes i lågor, innan de stora blocken startade handelskrig…”
Vi måste börja se på EU som en av världens stora aktörer, anser Mario Draghi och handla utifrån det.

Den andre rapportören Enrico Letta, fd italiensk premiärminister, var inne på samma spår i sin rapport om den inre marknaden:
”Inre marknaden är en produkt av en tid när allting var mindre, enklare, mindre sammankopplat och där flera av dagens betydelsefulla aktörer ännu inte fanns på scenen.”

Nu vill han se ”mycket mer än en marknad,” att EU ger sig ett fokus, skalar upp (eftersom storleken har betydelse) och satsar på att rädda kvar industri, teknologi och kapital i Europa som för tillfället tycks rinna oss mellan händerna.

Omtag och radikala grepp är precis motsatsen till vad den svenska regeringen vill. Regeringen har visserligen glatt sig åt att ”EU nu diskuterar konkurrenskraft precis som vi önskat” men den diskussion som Tidöregeringen fått, är inte alls den man vill höra.

Regeringen har i form av näringsminister Ebba Busch bidragit till EU-diskussionen med ett öppet brev om att EU bör bromsa in och istället hålla sig till att leta efter frihandelsavtal och finslipa den inre marknaden. Men eftersom hon bara fick sju små länder med sig som undertecknare så föll brevet en smula platt.

Problemen med svensk önskan om mer frihandel och mindre statsstöd, är att det inte alls svarar på vad som ses som nya problem.
Vill Sverige på allvar stoppa EU från att kasta sig in i det globala industri-racet med hjälp av offentliga medel, måste man kunna formulera övertygande argument för hur detta kan övervinna dessa nya problem.

Både Draghi och Letta kan för sin del utan svårighet peka på alla hot som omvärlden ställer EU inför och argumentera för att svaret måste bli ett skarpare, vassare och mer integrerat EU.
De bygger sina förslag på grundliga resonemang om konkurrenskraft, (inkl citat från Nobelpristagares tankar i ämnet). Draghi konstaterar t ex att européerna länge tänkt på konkurrens som något som sker mellan EU-länderna men menar att vi nu måste tänka om och se EU som ett block, där konkurrenterna kommer från andra block.

Bägge vill därför se ett EU som agerar strategiskt sammanhängande med ett tydligt mål i sikte, inte som har fjorton löst hängande strategier för områden varav hälften är rekommendationer och den andra hälften erbjuder undantag för Ungern och alla andra som inte vill vara med.

Draghi och Letta talar om ett helt nytt EU.
Något sådant kommer förstås inte att beslutas på det här toppmötet eller nästa. Men frön har planterats.

Kristersson/Busch kommer i alla fall att inom en rimligt nära framtid få igenom en av sina önskningar – att förenkla reglerna för företag.
Den linjen är nämligen i stort sett alla inne på numera – Tidöregeringen för att svenska företag vill ha det, de andra för att de vill skapa europeiska ”champions” för att ta upp kampen med USA och Kina.