Magdalena Andersson överraskar ingen med att komma ut som en åtstramnings- ivrare när EUs finansminstrar tar diskussionen om post-pandemin och klimatinvesteringar.
Glada miner och varmt solsken rådde i slovenska Brdo vid den inledande dagen för finansministrarnas diskussion om den närmaste framtiden.
Glada miner för – tillväxten är tillbaka, i december kommer ekonomin i EU att ha återhämtat nivån från före covid19-pandemin och den fruktade vågen av bolagskonkurser hände aldrig.
Glada miner för – beslutet att tillfälligt tillåta EU-länder göra avsteg från budgetreglerna för att stötta löntagare och företag har fungerat precis som man hoppades liksom den gemensamma satsningen på vacciner har gett önskat resultat.
EU-vännerna har rejäl medvind just nu.
Nu har förstås EU-länderna dragit på sig nya skulder genom pandemihanteringen, både nationellt och gemensamt (i EUs återhämtningsfond).
Detta bryter i princip mot mot EUs budgetregler men ett allmänt undantag utfärdades i början av krisen. Det löper ut år 2023.
Sedan måste alla strama åt och skära ner för att återgå till sunda statsfinanser.
Eller…?
På bordet för helgens diskussion ligger ett förslag om en ny, grön gyllene regel:
Att tillåta klimatinvesteringar räknas bort när EU-reglerna slår till mot underskott och höga lån.
Enligt ett underlag till mötet från tankesmedjan Brughel krävs offentliga investeringar på mellan 0,5-1 procent av EUs samlade BNP de närmaste tio åren om EU-länderna ska klara klimatmålet för 2030 (+ ytterligare lika mycket i privata investeringar).
Denna grön-gyllene regel skulle ta bort hinder i vägen för klimatsatsningar.
Den svenska finansministern gillar inte tanken.
Magdalena Andersson har inte fallit för den internationella trend som sveper över kontinenterna (USA och UK bl a) som hävdar att stater alltid bör skaffa sig pengar till nödvändiga investeringar – låna eller trycka – och att prata budgetunderskott i sådana sammanhang är missriktat.
Andersson kämpade som bekant förra sommaren med Frugala Fyran (Sverige, Danmark, Österrike, Nederländerna) emot idén att EU skulle låna till en återhämtningsfond för investeringar.
Hon förlorade.
Finansminister Andersson är nu tillbaka och denna gång med ännu fler meningsfränder. Lettland, Tjeckien och Slovakien har också ställt upp för åtstramning i ett öppet brev från åtta finansministrar.
Åtstramings-åttan tar till EU-fördraget emot de nya förslagen:
”Sunda offentliga finanser är en grundpelare i EU-medlemskapet och en bas för EUs monetära och ekonomiska union.”
”EU-fördraget avkräver alla medlemsländer att undvika och korrigera för stora budgetunderskott.”
Brevskrivarna säger sig vara villiga att prata om anpassningar av hur EUs budgetregler tillämpas men a) det får inte påverka stramheten i finanserna och b)samtalet får inte kopplas till deadline 2023 för så viktiga saker måste tvärtom få ta mycket tid.
Av de åtta brevskrivarna representerar bara hälften ett euroland, de övriga står utanför den gemensamma valutan.
De nya budgetkompisarna hör inte heller till de mest inflytelserika.
Mest iögonenfallande i gruppen är att Tyskland saknas, det land som i tidigare EU-kriser insisterat på att åtstramning är viktigare än investeringar.
Att Tyskland – genom Merkel – droppade åtstramningen sommaren 2020 var dödsstöten för Frugala Fyran den gången.
Hennes mycket stöttande finansminister var Olaf Scholz.
Just Scholz är något överraskande i dag starkast kandidat till att bli näste tysk förbundskansler.
Scholz är inte dum nog att två veckor före detta val sätta ner foten i ett hörn som kan reta någon väljare i Tyskland.
Istället anlände han till mötet i slovenska Brdo med att försiktigt säga positiva saker om bägge sidor:
Ja, de gamla budgetreglerna har varit mycket bra för unionen.
Ja, mer flexibilitet i budgetreglerna behövs verkligen.
Ett rätt säkert stalltips är att Tysklands hållning efter valet den 26 september avgör om EU – eller euroländerna – ger sig självt en grön-gyllene regel.
Mina pengar är på att Andersson förlorar.