Rätten att strejka i Sverige har just begränsats av svenska fackförbund i ett avtal med arbetsgivarna.
Men strejkrätten är ”grundläggande” enligt EU-domstolen.
EU-domstolen blev inte fackförbundens bästa vän när den i några domar 2007 förklarade att strejkrätten inte är obegränsad.
Strejk är visserligen en grundläggande rättighet men det finns andra grundläggande rättigheter.
Rätten till fri rörlighet och att fri rörlighet för tjänster nämndes i domarna ovan.
När rättigheterna krockar med varandra, gäller strejkrätten bara när den:
* har ett legitimt syfte (att förstöra för en konkurrent duger inte),
* motsvarar ett allmänt intresse (yttrande- eller föreningsfrihet räknas),
* är proportionerlig (att ruinera en salladsbar med få anställda som betalar okej löner är det inte).
Domstolen slår sedan uttryckligen fast i Laval-domen att strejk för bättre arbetsvillkor eller för att rädda sitt jobb är legitima syften.
Men svenska fackförbund har just avtalat med Svenskt Näringsliv att det är förbjudet att strejka för något annat syfte än att få ett kollektivavtal med fredsplikt.
Ett ganska rejält ingrepp i strejkrätten så som den har erkänts av EU-domstolen alltså.
Den nya svenska överenskommelsen innebär att om företaget ifråga redan har kollektivavtal med något annat fackförbund, blir strejken illegal.
Bakom den här märkliga uppgörelsen ligger en segdragen arbetskonflikt i Göteborgs hamn där Hamnarbetarförbundet strejkar för bättre arbetsvillkor.
Hamnarbetarförbundet är ett litet förbund som står utanför LO men tycks ha full anslutning i Göteborgs hamn.
Detta förbund ska genom avtalet förbjudas att fortsätta strejka.
Nu kan förstås inte två parter avtala något som gäller en tredje.
Så Hamnarbetarförbundet som inte har godkänt begränsningar av strejkrätten, kan fortsätta som förut.
Ett tag till.
Den svenska regeringen har dock lovat att lagstifta exakt den överenskommelse som fack och arbetsgivare har slutit över huvudet på Hamnarbetarförbundet.
Och lagar gäller ju även Hamnarbetarförbundet.
Det är mycket som är konstigt i den här historien.
Att fack och den socialdemokratiska arbetsmarknadsministern Ylva Johansson säger sig rädda den svenska modellen på det här viset, t ex.
Den svenska modellen anses ju annars vara unik genom att Sverige INTE lagstiftar, bara kör kollektivavtal på arbetsmarknaden.
Konstigt också, eftersom överenskommelsen slår undan benen för alla fackförbund.
Så snart arbetsgivaren har avtal med ett förbund, kan det ju neka att sluta avtal med alla andra.
Då kan arbetsgivaren sluta avtal med lägst bjudande förbund och nobba ett större, starkare förbund som kunnat tvinga fram bättre löntagarvillkor.
Facken har just förbundit sig att inte ta till stridsåtgärder i sådana fall.
Och bett regeringen att cementera hindret i en lag.
En tredje märklighet är att hela upplägget ser ut som om LO försöker konkurrera eller avtala bort en rival om arbetarna/medlemmar.
I slutändan kvarstår frågan om en svensk lag som förbjuder alla andra strejker än den om kollektivavtal, alls är tillåten enligt EU-rätten.
Å ena sidan står det i EU-fördraget att arbetsmarknadens parter har rätt till stridsåtgärder ”i enlighet med unionsrätten
samt nationell lagstiftning och praxis”.
Det talar för regeringens/nationens rätt att begränsa strejkers syften.
Å andra sidan har EU-domstolen erkänt strejkrätten som en grundläggande rättighet.
Uttryckligen sagt att det är legitimt att strejka för bättre arbetsvillkor.
Och Europarådets domstol i Strasbourg har förstärkt strejkrätten ännu mer i sina utslag därefter.
Å tredje sidan leder gynnandet av första eller största fackförbund, till att föreningsfriheten begränsas – en hamnarbetare kan i praktiken tvingas in i LO med denna lag.
Även föreningsfriheten är en grundläggande rättighet (i synnerhet fackliga sådana, säger fördraget).
Grundläggande rättigheter får man normalt inte lagstifta bort.
Gå till EU-domstolen, Hamnarbetarförbundet!