Det verkar som om Tyskland bytt till sig politiskt stöd för sin gasledning mot att hålla fast vid rätt dåliga lagar om upphovsrätt.
”Det här är det värsta med EU,” utbrast en frustrerad miljöpartist.
Tisdagförmiddagen blev intensiv i Europaparlamentet när upphovsrättsdirektivet debatterades en sista gång före den slutgiltiga omröstningen – det anklagades, försvarades och skreks åt varandra.
Det var en segdragen politiskt strid som gick mot sitt slut. Hundratusentals människor som demonstrerat i flera helger mot de nya reglerna, förlorade.
Många ledamöter som röstade för upphovsrättsdirektivet, trodde säkert uppriktigt att de röstade för att modernisera inkomstskyddet för den som skriver, sjunger och fotograferar – så att de kan ta betalt för sina verk nu när Internet kommit till.
Men tyvärr är de här reglerna illa skrivna.
De stryper kreativiteten och uppfinningsrikedom utan att egentligen förbättra någon skribents eller musikers villkor särskilt mycket.
Tro mig. Jag är en av alla dem som har sitt levebröd av att skriva texter. Mina försök att få månaden att gå ihop lider inte av att någon ibland lägger ut mina texter på nätet.
Mitt problem är de stora uppdragsgivarna som sedan flera år tillbaka vill att jag ska jobba gratis eller för nålpengar.
”Men du får synlighet,” argumenterar de för att jag ska göra gratis jobb åt dem.
(Eller hur!? Ironin dog för länge sedan.)
Juridik är svårt och de här reglerna är speciellt krångliga för de handlar om en framväxande värld, sprungen ur ny teknologi, och de flesta politiker har bara en vag aning om vad som faktiskt pågår.
De som lämnade sina datorer för att demonstrera i Berlin i helgen hade kunnat berätta en del om detta.
Men etablerade politiker tror sig förstå samhället bättre. Därför får vi nu 1800-talets copyrightregler för 2000-talets upphovsmakare.
Och visst svider det extra att veta, att det kanske hade gått att övertyga tyska ledamöter att ta bort de värsta delarna av copyrightdirektivet.
Men kohandel utbröt.
Franska regeringen (ständigt kulturkonservativ oavsett partifärg) lovade den tyska regeringen stöd för deras stora kommersiella gasprojekt Nordstream II, om tyskarna bara höll fast vid sin avsikt.
(Nordstream II attackeras annars från alla håll, det är ju ett projekt som Putins Ryssland får mer glädje av än någon annan.)
”Detta är det värsta med EU,” utbrast om kohandeln, miljöpartisten Max Andersson som kämpat hårt för att få plocka bort de värsta delarna av upphovsrättsdirektivet.
Som en liten tröst ska jag därför berätta vad som är det bästa med EU.
I en EU-fri värld hade de två stora europeiska makterna Tyskland och Frankrike beslutat sina regler själva och alla vi andra småländer hade inte haft något annat realistiskt val än att anpassa oss.
Nu fick de i alla fall strida för sin sak i tre år innan de kunde tvinga igenom sin vilja.
Klen tröst? Nå, dessutom – det här är bara början.
EU fortsätter att diskutera och reglera Internet. Nästa gång copyrighten diskuteras kommer det finnas konkreta erfarenheter av hur dessa regler slår.
Flera år kommer att ha gått förlorade, kreativitet på nätet riskerar att fortsätta utvecklas mycket mer någon annanstans än i Europa – men EU-regler som inte funkar, kan ändras.
Det här är inte sista ordet och Tyskland och Frankrike bestämmer inte ensamma.