Gödsel är bara den senaste i en lång rad av bristprodukter – den som inte beställde sina julklappar i september hinner antagligen inte få dom i tid.
Globala värdekedjor.
Rusande priser på konstgödsel har de som jobbar i den branschen pratat om sedan början av året men i höst har det uppstått direkt brist på varan.
Försenad eller neddragen skörd nästa vår sägs bli resultatet, matpriserna har redan börjat stiga.
Gödsel är som alla andra bristprodukter, utsatt för att det hackar i de globala värdekedjorna.
Prishöjningen på gödsel kan skyllas på priset på gasen.
Priset på gasen har höjts av (bland annat) en kall vinter, plus torr och vindstilla sommar, plus att vår största gasleverantör (Ryssland) gärna också säljer till Kina som är i skriande behov av kol och därför köper upp vad annat som går att komma över i energiväg.
Och att oljeproducenterna dragit ner på oljeproduktionen samt att… ja, allt möjligt på samma gång.
Så dyr är gasen att i höst har flera gödseltillverkare helt sonika stängt ned. Norska Yara, tyska Basf och amerikanska CF Industries ser att det kostar mer att tillverka än att hålla stängt.
Gas är en av de viktigaste ingredienserna i gödseltillverkning plus står ofta för energin till produktionen.
För att förvärra det hela, har Kina slutat exportera gödsel på grund av energipriset samt sitt inrikes behov, så nu har Europa inte bara dyrt gödsel men allt för lite gödsel.
Eftersom Sverige importerar ungefär hälften av vad vi äter, kan det vara bra att veta att lantbrukare i Europa just nu känner pressen så hårt att de vacklat mellan att försena planteringen i hopp om lägre priser eller att dra ner, inför nästa säsong.
Katten på råttan och råttan på repet, alltså.
Gödsel är ändå bara en i raden av obalanser i världen som tycks uppstå lättare och lättare genom det nära beroende vi har av varandra globalt numera, i våra extremt tätt vävda värdekedjor.
Storbritannien är lite av ett laboratorium just nu för dessa obalanser.
Allting slår många gånger hårdare där eftersom landet klippt av banden med den europeiska marknaden.
Vi övriga har varandra som buffert, kan omfördela och fördröja problem.
Britterna står oskyddade.
Så när Storbritanniens största gödseltillverkare redan i september stängde ner två fabriker uppstod förutom breist på gödfsel, en akut brist på gödselns viktiga bi-produkt kolsyra.
Kolsyra används inte bara i läsk och öl (pubkedjan Wetherspoons fick snart stänga pubar i brist på öl) utan också i sjukvården och vid slakt.
Grisuppfödarna hade redan problem att få sina djur slaktade på grund av att alla östarbetare flyttat hem så brist på slaktare. Nu tillkom dessutom bristen på kolsyra (som används för att bedöva grisen eller fågeln).
Uppfödarna började slakta friska grisar för att slänga. Brittisk press meddelade att den obligatoriska kalkonen till britternas julmiddag inte lär dyka upp.
Den brittiska regeringen såg sig ingen annan råd än att betala amerikanska CF Industries för att fortsätta att tillverka (olönsam) gödsel. Septembers avtal om detta mellan regeringen och det amerikanska företaget har för övrigt just förlängts.
Regeringen har också öppnat för att släppa in utländska slaktare trots brexit-stoppet på invandring.
Redan innan hade man gått med på att släppa in 5 000 utländska lastbilschaufförer sedan brist på bensin och livsmedel i butikerna blivit kronisk.
Tyvärr har bara 150 utlänningar hittills nappat på erbjudandet.
Storbritannien tar som sagt hårdast smällar men störningarna på den globala marknaden slår mot alla.
Eneregipriserna har utlöst ett febrilt gräl i Europa om klimatkrav verkligen är så nödvändiga som det sagts och borde inte alla gå in för kärnkraft?
Efter gödsel ser det ut att vara metallernas tur. Koppar, zink och aluminium slår rekord på rekord.
Stålet har sin egen lilla bubbla där prishöjningar ligger på 300 procent.
Detta är förstås illa för många och helt säkert för den europeiska bilindustrin som redan tvingas stå still, av och till, på grund av en global brist på halvledare.
Metallpriserna skylls på stor efterfrågan och höjda energipriser (se inledningen) samt på att leveranserna fortfarande är i oordning efter pandemin. För de stadiga containerfartygen tuffar inte på som de gjorde före pandemin.
Bara i förra veckan låg 550 fartyg på kö utanför Los Angeles där 40 procent av gods till USA tas i land.
Inget befinner sig längre just-in-time och just där det borde vara.
Ingen vet vilken nästa bristvara blir.
Ingen kan säga hur länge de globala värdekedjorna ska hålla på och hacka.
Ingen har vare sig kontroll eller ens översikt över den intensiva, alltomfattande världshandeln.