Där satt Donald och kören av amerikansk kritik mot hans tullar började överrösta hans hyllande omgivning – vad göra?
Så tog han upp telefonen och ringde den ende…
Storbritanniens Keir Starmer kallade handelsavtalet som han just åstadkommit med USA för helt historiskt och Donald Trump, sin vana trogen när han fått som han vill, berömde översvallande Starmer för att vara så duktig .
”Ni kanske undrar varför de (Storbritannien) gör det här nu?”, säger USAs handelsminister Howard Lutnick i en TV-intervju,
”…varför de öppnar sin marknad för amerikansk export värt 5 miljarder dollar och fortfarande betalar oss 6 miljarder dollar i 10 procent-tullar fast de har en balanserad handelsbalans med oss?”
Jo, det undrar man ju.
”…för jag har den bästa deal-maker i världen på min vänstra sida,” (han ler lyckligt mot president Trump som sitter till vänster, ”och om ni tror att vi inte utnyttjar detta!”
Den store mästaren av deals Donald Trump satt i början av veckan utan något som helst handels-deal att visa upp trots att han ju skrämt hela världen med sina galna strafftullar i april, pausat några av tullarna därefter och lovat att nu skulle världen stå i kö för att få avtal med honom.
Inte ens de motparter han varit bombsäker på, Japan och Sydkorea, hade han fått att säga ja till något. Japan har börjat kaxa och Sydkorea vill ha besked om Nordkorea först.
Och till helgen väntade den riktiga utmaningen, förhandlingar med Kina.
Trump hade räknat med att komma stormande in till kineserna och vifta med alla avtal som resten av världen gjort med honom.
Han hade inget.
Så han ringde den svagaste av dem alla, Storbritannien. Premiärminister Keir Starmer togs med överraskning, mitt under en fotbollsmatch på TVn när Donald ringde men okej, ett avtal, absolut.
Beviset för hur väldigt nära USA och Storbritannien är som allierade, sa Starmer, är att detta annonseras på Victory Day.
Det fanns inte tid att flyga Starmer över till Washington för att tacka Donald Trump personligen.
Det fanns inte tid att skriva något på papper, det fick komma efteråt.
Vad som sagts mellan Starmer och Trump och den snabbt inringde brittiske ambassadören i Washington, Peter Mandelson beskrivs förvirrande nog rätt så olika av deltagarna men ”detta är bara början, vi har inte hamrat ut detaljerna än,” lugnar Keir Starmer.
”Det här är max, fullt, ett helt övergripande avtal,” motsäger Trump.
I efterhand har det alltså kommit saker på skrift – återigen lite förvirrande att det dokument som Storbritanniens regering publicerat inte överensstämmer med vad Vita Huset offentliggjort.
Det är i alla fall inte ett juridiskt bindande avtal ännu, har britterna antecknat.
Vad amerikanerna fick på plats, är ett krav att Storbritannien måste dela USAs nationella säkerhetsprioriteringar vad gäller handel.
Nu anser ju USAs president att väldigt mycket är ett hot mot amerikansk säkerhet, Barbie-dockor från Kina och stål från Sverige men framförallt tycks det handla om att britterna lovar delta i kampen att trycka ut Kina från stålsektorn.
Men vad fick då britterna som var historiskt?
Tullsänkningar. Som utlovas ”inom en rimlig framtid” (om förhandlingarna går bra, vill säga).
I brittisk press anses den största segern vara sänkta tullar för bilexport, Storbritanniens största exportvara till USA.
Istället för 25 procents tull på bilar och på stål blir det 10 procent i tull och ett maxtak på 100 000 bilar (2024 sålde UK 106 000 bilar till USA).
”Vi gav dem bilindustrin,” flinar Lutnick, ”de får exportera 100 000 fordon till oss och i USA säljs det 16 miljoner bilar om året så det är ingenting…”
På stål blir det också 10 procent istället för 25.
”Fint men vi vet inte vad det är värt,” säger en tveksam företagsledare i den brittiska stålsektorn vilken är seriöst på fallrepet med kvarvarande rest ägt av bolag från Indien, Italien och Kina.
Frågan som man på Marcegaglias brittiska stålverk ställer sig är t ex, när de nu processar stål och skickar till Sverige för vidare behandling innan det går till USA, blir det inte i alla fall 25 procents tull för det kommer från Sverige?
Storbritannien får ge tullsänkningar tillbaka. Man lovar släppa in mycket större mängder av amerikanskt nötkött och etanol – en nyhet som gör lantbrukarna i Storbritannien nervösa.
Keir Starmer har svarat att det är ändå är en brittisk seger, att han sagt nej till att köpa amerikanskt nötkött uppfött på hormoner och antibiotika.
Trump vill dock ha sista ordet och har petat in i Vita Husets dokument, att detta är högst orättvist mot amerikanska bönder och något som de inte borde behöva utsättas för.
Man kan nog räkna med att Trump inte tänker släppa det kravet i fortsatta förhandlingar.
Apropå absolut ingenting, så lovade brittiske premiärministern sedan att köpa Boeing-plan från amerikanerna för 10 miljarder dollar.
Amerikanska flygplanstillverkaren Boeings aktier har sjunkit kraftigt efter en hel rad flygolyckor, allt färre nybeställningar, interna bråk i ledningen, stora strejker och ekonomisk förluster.
Dagen efter Den Historiska Avtals-dagen i Vita Huset så kommer mycket riktigt nyheten att statliga British Airways köper 32 Boeing-plan.
Beslutet är helt oberoende överenskommelsen med Vita Huset, försäkrar British Airways ledning.
Donald Trump strålar efter att ha genomfört BIG NEWS, MAYBE THE BIGGEST EVER och över att ha gjort detta på dagen som han nyss beslutat ska heta Victory Day i USA (men som hittills hetat Veterans Day).
Trump känner sig så övermodig att han skriver på sociala media när hans team idag lördag i Genève går in till förhandlingar om tullar med Kina:
”80 procent känns rätt!”
Så lägger han storsint till:
”Men det är upp till Scott B.”
Jahaja, där har den store mästerförhandlaren i Vita Huset minsann gjort kompromissandet lätt för finansminister Scott Bessent.