I en chocköppning på det nya året går EU-federalistiska Liberalerna i säng med euroskeptiska Beppe Grillos Femstjärnerörelsen. Liberalernas gruppledare Guy Verhofstadt kan peka på att han åter leder den tredje största partigruppen i EU-parlamentet. Men det kan bli ett dyrköpt maktspel när ingen vet hur Liberala gruppen röstar framöver.
Dragkampen om vem som ska bli ny talman pekar också mot att EU-parlamentet riskerar att få ett återfall i rollen som politisk cirkus.
Femstjärnerörelsens 17 medlemmar ingår i dag i samma partigrupp som Sverigedemokraterna, UK Indepence Party och andra invandrings- och EU-fientliga partier, EFDD. Partiledaren och tidigare ståuppkomikern Beppe Grillo skapade partigruppen tillsammans med UKIP:s Nigel Farage efter EU-valet 2014. Men i söndags skickade Grillo ut ett meddelande om att han vill helt byta politisk sida i EU-parlamentet och skicka in sina parlamentsledamöter i den liberala gruppen.
Partimedlemmarna fick ett dygn på sig att ta ställning till om de skulle stanna kvar i EFDD, gå över till liberala ALDE-gruppen eller inte ingå i någon partigrupp. Grillo förklarade fotbytet med att Storbritannien är på väg att lämna EU och att UKIP därför inte är intresserat av EU-parlamentsarbetet längre.
– Att stanna kvar i EFDD är likvärdigt med att ställas inför 2,5 år utan gemensamma politiska mål, deklarerade Grillo på sin blogg.
VoteWatchs statistik över röstningarna i EU-parlamentet visar också att UKIP, Sverigedemokraterna och Femstjärnerörelsen varit mycket splittrade. UKIP och Femstjärnerörelsen har bara röstat lika i en av fyra omröstningar. Däremot har Grillos parlamentsledamöter röstat lika som EU-skeptiska vänstergruppen GUE i tre av fyra röstningar.
Beppe Grillo hade dock gjort det maktstrategiska valet att begära övergångsförhandlingar med De Gröna och Liberalerna. De Gröna har enligt Grillo inte ens svarat på hans begäran, medan Liberalernas Guy Verhofstadt var mycket intresserad.
Femstjärnerörelsens medlemmar fick försäkran om att deras 17 parlamentariker kommer att kunna fortsätta rösta precis som de vill, även om de ingår i Liberala gruppen. Verhofstadt och Grillo har enligt nyhetssajten Politico en politisk överenskommelse som konstaterar de har olika politiska åsikter om: Ekonomi, finanser, handel, jordbruk, industri, regionalfonder och kultur. Det vill säga de är oense om det mesta inom EU.
Däremot är de ense om att EU-kommissionens förslag om kvoterad omfördelning av flyktingar bör genomföras, vilket skulle avlasta Italien. Beppe Grillo har blivit alltmer flyktingfientlig, och har till och med liknat flyktingar med råttor.
I den politiska överenskommelsen sägs inget om de fundamentala åsiktsskillnaderna mellan Liberalerna och Femstjärnerörelsen. Grillo har krävt en folkomröstning om Italiens euromedlemskap, medan Verhofstadt ständigt kräver fördjupning av euroländernas samarbete.
I medlemsomröstningen röstade drygt 78 procent av de 40 000 som deltog för att partiet på dessa villkor ska ansluta sig till Liberalerna.
”Hanno votato 40.654 iscritti Per il passaggio all’ALDE il 78,5% pari a 31.914 iscritti, 6.444 per l’EFDD, 2.296 per i non iscritti”, meddelade Grillo på Twitter.
Liberala EU-parlamentsgruppen ska ta ställning till förslaget om samgående på måndagskvällen. Guy Verhofstadt anklagas för hyckleri sedan han själv 2014 i följande kategoriska ordalag avfärdat Femstjärnerörelsen som medlemmar i Liberala gruppen:
“To accept the party of Beppe Grillo in its ranks would be to abandon the European project and the urgent reforms it desperately needs. It is impossible for any responsible pro-European group to take the Movement 5Stars on board.”
Centerpartet och Liberalerna är de svenska partier som ingår i EU-parlamentets liberala grupp. Fredrick Federly har redan uttryckt sitt missnöje över Femstjärnerörelsen:
”För mig är de så främmande för vad Alde står för att jag ser oss som olja och vatten. En förening kan bara sluta i dödläge eller olycka”, skriver Federley i ett sms till TT.
Men Liberalerna backade kraftigt i EU-valet och halkade ner till fjärde plats bland partigrupperna. Partigruppen har nyligen förlorat två av sina 70 ledamöter, och det finns uppgifter om att danske statsministern Lars Lökke Rasmussen vill att Venstres två ledamöter också ska lämna av missnöje över Verhofstadts EU-federalistiska hållning.
Enligt Politico stödjer Liberalernas gruppledning samgåendet.
Gue Verhofstadts strategiska fotbyte pekar mot att han försöker rusta sig för att EU-parlamentet går in i en nygammal politisk utveckling. Sedan EU-valet 2014 har parlamentet styrts av en blocköverskridande allians mellan de två stora grupperna, konservativa EPP och Socialdemokraterna, med Liberalerna som stödtrupp. Men när talmannen Martin Schulz nu avgår har alliansen åtminstone tillfälligt brutit samman.
Både EPP och Socialdemokraterna lanserar varsin talmanskandidat trots att posten enligt uppgörelsen från 2014 skulle gå till EPP. Socialdemokraternas gruppledare Gianni Pittella motiverar sin kandidatur med att de konservativa redan sitter på posterna som ordförande för EU-kommissionen, Jean-Claude Juncker, och som ordförande för EU-ledarna, Donald Tusk. EPP har röstat fram den tidigare italienske kommissionären och Silvio Berlusconis rådgivare Antonio Tajani som sin kandidat.
Valet av talman ska ske den 17 januari, och om inte EPP och Socialdemokraterna når en ny uppgörelse innan dess kan EU-skeptiska och invandringsfientliga partiers ledamöter fälla avgörandet.
De flesta bedömare räknar med att Antonio Tajani kommer att bli vald med hjälp av olika höger- och extremhögergrupper i parlamentet. Men det är vad som händer därefter i parlamentets arbete som är det viktiga.
Under de senaste 2,5 åren har EU-parlamentet visat på ny förmåga att fatta snabba beslut.. Talmannen Martin Schulz har i nära samarbete med EU-kommissionens Jean-Claude Juncker drivit på hårt för att få fram breda uppgörelser.
Schulz har kritiserats för att ha begränsat den ideologiska debatten i parlamentet med överenskommelser mellan de stora partigrupperna bakom lyckta dörrar för att på så sätt minska de EU-skeptiska populistpartiernas inflytande.
Men EU-parlamentet har de senaste decennierna gått från en maktlös diskussionsklubb till att få allt större makt över lagstiftningen, och de folkvaldas främsta uppdrag har därmed blivit att fatta beslut om lagar.
Utan en blocköverskridande allians mellan EPP och Socialdemokraterna kommer EU-parlamentets beslutsfattande att bli mer oförutsägbart. De två stora partierna måste söka stöd från de mindre partierna. De som vill se ännu mer av ideologisk debatt kommer att få sitt lystmäte.
Det är i denna nygamla politiska cirkus som Guy Verhofstadt hoppas kunna få ett ökat inflytande med sin uppgörelse med Beppe Grillos parti. Med 17 röster till att mäta upp på förhandlingsbordet med EPP och Socialdemokraterna tror han på större utbyte för sina liberala förslag.
Men frågan är om EPP:s och Socialdemokraternas förhandlare litar på Verhofstadt när han säger att en uppgörelse med honom är värd 85 röster. Grillo-ledamöternas röstning i EU-parlamentet har bara varannan gång gått i samma riktning som Verhofstadts.