Amerikanerna är tillbaka på scenen och européerna gör lyckliga vågen i vad som verkar vara en övertygelse att USA kommer frälsa världen.
EUs kommissionär för klimatet, holländske Franz Timmermans, kunde knappt stå still bredvid sin gäst John Kerry.
”We´re excited, no THRILLED! to have John Kerry… my FRIEND John Kerry…”
Bidens utsände i klimatfrågor besökte EU och fick hela VIP-mottagandet, inklusive att möta den samlade EU-kommissionen vilket inleddes med utropet WONDERFUL! av kommissionsordförande Ursula von der Leyen.
Inför TV-kamerorna meddelade Kerry sedan strängt sin europeiska publik att NU var det i SISTA minuten att något kunde göras åt klimatet för situationen är förfärlig och gör vi inte något NU så…
Och Timmermans studsade upp och ned i ivrigt medhåll.
Det här råkar förstås vara samma budskap som EU har drivit sedan Kyoto 1998, växlat upp och omsatt i tvingande åtgärder sedan 2006, förgäves försökt få president Obama att komma ombord i Köpenhamn 2009, högljutt vädjat för i Paris 2015 som trots nya åtaganden från EU slutade i ett urvattnat internationellt klimatavtal vilket Donald Trump ändå hoppade av 2017.
Nu vill alltså John Kerry berätta för européerna hur klimatläget ser ut?
Europeisk översvallande värme mötte också Joe Bidens utrikesminister Anthony Blinken som – ganska unikt får man säga – bjöds in att delta på ett EU-utrikesministermöte för ett par veckor sedan.
”Det var hallelujastämning!,” berättade en lyckligt strålande svensk utrikesminister Ann Linde efteråt för Sveriges Radio.
”Han sa alla rätt saker!”
Eller som en lika stjärnögd EU-utrikesminister, Josep Borrell uttryckte det:
”Det var mycket positivt och hjärtevärmande på ett sätt som överstiger politiska överväganden.”
Och så här beskriver Politico hur det var hos de europeiska försvarsministrarna efter att de hade mött president Bidens försvarsminister, Lloyd Austin:
”…Det var tre dagar efter Valentine´s Day men stämningen var lovey dovey…”
Gulligt.
Hittills har förstås amerikanerna bara låtit rätt, de har ännu inte hunnit leverera särskilt mycket.
Nu har det visserligen bara gått knappt två månader sedan Joe Biden tog över presidentskapet – och han har tillräckligt att göra hemma med pandemi och annat – så kanske kan man inte förvänta sig mer.
Men Joe Biden har hunnit med att skärpa Buy American-lagstiftningen.
Alltså, den lag som säger att federala myndigheter måste upphandla av amerikanska företag.
Det rör sig om offentlig upphandling värd cirka 200 miljarder dollar om året.
Joe Biden förklarar att han vill med detta stärka amerikansk produktion och affärschanser.
EU har länge invänt mot Buy American-act med tanke på att europeiska myndigheter upphandlar för cirka 2 triljoner euro om året och den upphandlingen ligger helt öppen för amerikanska företag.
Joe Biden har däremot inte hunnit lyfta hotet om sanktioner mot tyska företag som deltar i den ryska gasledningen North Stream II fast han har haft tid att få sitt folk att varna Tyskland om att detta hot hänger kvar.
Han har inte heller funnit tid att lyfta de strafftullar som Donald Trump la på europeisk stål- och aluminimumimport.
Han har inte ännu haft tid att lyfta Trumps krav på att EU måste köpa amerikansk soja och naturgas om man vill slippa strafftullar på bilimport.
Inte heller kravet att EU ska köpa mer hummer (för hummerfiskarna i norr har det besvärligt sedan Kanada slutat köpa).
Har inte hunnit sluta vägra nya domare till WTOs tvistlösningspaneler.
Nå, man kan inte hinna med allt.
En sak har Joe Biden dock hunnit med och det är att avtala med EU att man ska pausa i fyra månader de strafftullar som parterna har på varandras flygplanstillverkning.
EU har blivit dömt i WTO för otillåtet statsstöd till Airbus så USA har lagt strafftullar på en bred ström av europeiska importvaror vilket de då har rätt till.
Men USA har blivit dömt för otilåtet statsstöd till Boeing så EU har lagt strafftullar tillbaka – vilket man likaså förstås har rätt till.
Nu gör Biden vad EU förgäves bad Trump om att göra, att avvakta med strafftullar och diskutera om man inte kan landa i något gemensamt istället.
Så… en gåva ändå till EU från Joe Biden så här tidigt i presidentskapet?
Nej.
Gåvan går liksom mer från EU till Joe Biden.
Boeing gjorde rekordförluster efter några otäcka krascher häromåret som tvingade bolaget att ställa alla sina Boeing 737 på marken.
I februari kom en krasch över Denver med Boeing 777 så nu är den modellen också parkerad och med det förvärras läget ännu mer.
Airbus blomstrar däremot trots att pandemin kraftigt minskat flygtrafiken och har mer flygorders än någonsin från hela globen så de amerikanska strafftullarna svider knappt.
Den europeiska förälskelsen i Joe Biden-administrationen är begriplig efter fyra år med Donald Trump.
Men européerna mottog faktiskt även Barack Obama lika kärleksfullt.
Europeisk förväntan på honom exploderade liksom i att han fick Nobelpriset i förväg, så säker var européerna på att han skulle leverera.
Obama blev på flera sätt en besvikelse för européerna, inte bara på klimatområdet, men det har lika mycket med europeiska illusioner att göra som med Barack Obama.
Amerikanska presidenter kommer alltid att sätta amerikanska intressen och amerikansk inrikespolitik först.
Amerikanska intressen sammanfaller ibland men långt ifrån alltid med europeiska.
Det verkar som bara den alltid sobra Angela Merkel orkar förhålla sig nykter inför en amerikansk charmoffensiv.
Hennes tal i februari innehöll fler nyans på färgskalan än svart och vitt samt avslutades med:
”Jag tror att uppgifterna är tydliga och det är också tydligt att vi behöver utveckla gemensamma ansatser. Det betyder inte att våra intressen alltid kommer att sammanfalla. Jag har inga illusioner om det. Vi behöver också tala uppriktigt om våra skillnader.
Lite mindre halleluja vore på sin plats.