I Belarus har kampen mot diktataturen pågått i tre veckor. Det östra grannlandet Ryssland agerar för att stödja Lukasjenkos regimen. Medan grannländerna i väster, trots tre utrikesminister- och toppmöten ännu inte lyckats besluta om sanktioner mot en enda person i diktaturregimen för att stötta kampen för demokrati.
+ 14 augusti höll EU-ländernas utrikesministrar ett extramöte. EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen uppmanade regeringarna att besluta om sanktioner. Men det blev inget beslut. EU:s utrikeschef Josep Borrell lovade dock att sanktioner skulle stå på dagordningen på nästa möte.
+ 19 augusti hölls ett extra EU-toppmöte. Inte heller där beslutades om några direkta åtgärder mot diktaturregimen, utöver fördömanden av det uppenbara valfusket och säkerhetsstyrkornas gripanden och våldsaktioner. EU-ledarna utlovade beslut om sanktioner ”inom kort”.
+ 27-28 augusti höll EU-utrikesministrarna sitt andra möte om bland annat Belarus. Men inte heller nu fattades något beslut om sanktioner.
– Vi ska nu förbereda en lista. Elva medlemsländer har begärt att det här ska ske så skyndsamt som möjligt. Men vi måste följa de juridiska procedurerna, sade Josep Borrell.
Han ville inte ens tala om hur många personer som kan komma att stå på sanktionslistan.
Litauens regering har lagt fram en sanktionslita med 118 namn, inklusive president Alexander Lukasjenko. Medan Borrell efter utrikesministermötet talade om ”12 till 20 namn”, och undvek att svara på frågan om Lukasjenko finns med.
– Vi har inte preciserat något antal. Medlemsländerna kommer med förslag fortfarande. Det måste vara juridiskt hållbart om någon av de som hamnar på listan väljer att gå till EU-domstolen, argumenterade Borrell.
– Listan kan utökas senare beroende på utvecklingen i Belarus.
Litauens utrikesminister Linas Linkevičius sade att det ”inte är seriöst” med en sanktionslista med bara 20 namn.
“This is definitely not enough. It is not a serious reaction.”
Den verkliga orsaken till att EU inte lyckats besluta om några sanktioner är att Cypern och Grekland kräver att det fattas beslut om sanktioner mot Turkiets samtidigt. Stödet till kampen för demokrati i Belarus har tagits som gisslan i konflikten i östra Medelhavet.
We don’t want there to be double standards or ambiguities,” Cypriot foreign minister Nikos Christodoulides said on Thursday in response to a question on whether his country would agree to Belarus sanctions without new Turkey sanctions. “It is very important to protect the credibility of the EU,” he added.
Och eftersom utrikesministrarna inte kunde enas om sanktioner mot Turkiet blev det inget beslut vid tredje mötet om Belarus heller. Konflikten i östra Medelhavet skickas vidare till nästa EU-toppmöte, den 24-25 september.
Medan EU-regeringarna diskuterar har president Putin agerat. Ryssland har sänt tv-personal och säkerhetsexperter till Belarus. Och Putin har meddelat att Ryssland har förberett en militär styrka som kan sändas in i Belaus om protesterna mot regimen tilltar:
Russian President Vladimir Putin says he has formed a police reserve force to intervene in Belarus if necessary.
EU-regeringarna manar i stället i första hand till ”dialog”, i Belarus och mellan Turkiet, Grekland och Cypern.
Josep Borrell skickade vädjan om dialog i Belarus vidare till OSSE, Europeiska samarbets- och säkerhetsorganisationen, där även Belarus är medlem. Nuvarande ordföranden Albanien och nästa års ordförande Sverige har redan erbjudit sig att sköta en dialog mellan Lukasjenko-regimen och oppositionen, men utan att ens få ett svar från Lukasjenko.
EU-regeringarna tror kanske att själva hotet om sanktioner är mer verkningsfullt än att verkställa dem. Josep Borrell räknade upp en rad olika typer av sanktioner som är möjliga att ta till mot Turkiet, som sanktioner mot hamnar, att förbjuda handel med utrustning till fartyg som borrar efter gas, eller stoppa andra områden av handel mellan Turkiet och EU.
Men Tysklands utrikesminister Heiko Maas signalerade tydligt att hans linje är dialog och att försöka trappa ner konflikthotet i östra Medelhavet.
Under tiden pågår maktkampen i Belarus.
Lukasjenko försöker skrämma de som protesterar med alltfler gripanden. Och han fått råg i ryggen av löftena från Putin.
Medan demonstranterna bara kan lita till sin egen kampvilja för att driva fram en demokratisk utveckling och att de ska orka stå emot rädslan för diktaturregimen. De vaga hejaropen från EU är knappast något att luta sig emot.