Gäsp… – veckans miljönyhet?
En loop som tydligen aldrig slutar snurra.
Så här ser loopen ut:
EU röstar för sänkta bilutsläpp.
Bilindustrin kräver mer tid för att utveckla teknik.
Utsläppen fortsätter.
I veckan röstade alltså Europaparlamentet för ett krav om 40 procents sänkta bilutsläpp från 2030.
Det låter tufft.
Bilindustrin svarar omedelbart med att varna att dessa ”aggressiva krav” gör det dyrt för dem, de tvingas ju utveckla ny teknik.
Då blir bilarna dyrare.
Färre kan köpa bilar.
Industrin tvingas sparka folk.
Det här har de sagt i flera decennier nu.
Det börjar bli tröttsamt att höra.
Ännu mer tröttsamt att lagstiftarna fortfarande bryr sig.
Det lät på exakt samma sätt under 1990-talet.
Då ville EU-kommissionen sänka bilutsläppen för att leva upp till Kyotoavtalet om klimat.
Jag behöver inte berätta vad bilindustrin sa om det: Läs här ovan.
Tyskland gick in och försvarade stenhårt bilindustrin.
EU-kommissionen veknade och slöt en gentlemannaöverenskommelse med den europeiska bilindustrin.
Biltillverkarna skulle frivilligt arbeta på att sänka sina utsläpp till 140 gr/km de närmaste nio åren och gå ner till 120 gr/km 2012.
Resultatet var en totalflopp.
År 2008 hade snittet sänkts från 160 till 153,7 och att det ens nått så långt var tack vare att Fiats alla bilar låg under målet.
De stora tyska och svenska bilarna låg kvar högt.
EU-kommissionen la då fram lagförslag om sänkta utsläpp – 130 gr/kilometer.
Hårt?
En rad biltillverkare i Europa låg som sagt redan på den nivån.
Så teknologin fanns redan.
Bara inte i de tyska eller de svenska bilarna.
Så Angela Merkel, tysk förbundskansler, ryckte in och vattnade ur kraven.
Tack vare tysk (och svensk) lobbying mildrade EUs krav till 120 gr/km till år 2015.
Och hallå! – nu såg det ut som att bilindustri faktiskt klarade det.
Så EU-kommissionen föreslog att fortsätta pressa till 95 gr/km för år 2020.
Men Angela Merkel ryckte in igen och satte stopp för det.
Och så kom den pinsamma nyheten att de tyska bilarna inte alls hade förbättrat sina utsläpp märkbart – de hade fuskat.
Volkswagen-skandalen är pinsam på flera sätt.
Det ena är att fusket avslöjades av amerikanska myndigheter.
Det andra är att EU visade sig ha känt till fusket sedan minst 2008 och inte gjort något åt det.
En tredje pinsamhet är att få EU-länder gripit in och straffat Volkswagen eller de andra biltillverkare som fuskat lika illa.
(Sverige? Nej, inte på något sätt.)
Straffade EU de tyska biltillverkare som hade låtit bli installera miljöteknik och istället installerat fuskapparater för att lura testlabbet?
Nej.
2015 röstade EU-länderna – även Sverige, mer bestämt miljöminister Åsa Romson (mp) – för att tillfälligt HÖJA de tillåtna utsläppen med 110 procent.
Biltillverkarna blev i ett slag laglydiga igen!
Nu föreslår EU-kommissionen att sänka utsläppen med 30 procent till 2030.
EU-parlamentet höjer till 40 procent. (Man har slutat prata gram, det blir så övertydligt.)
2030 alltså – om tolv år.
Men bilindustrin slår larm – det blir så dyrt och kanske kommer de tvingas avskeda folk.
Transport är den enda sektorn där EU har misslyckats med att sänka utsläppen sedan 1990.
Årligen dör 400 000 människor i Europa i förtid på grund av utsläppen.
Ursäkta om jag varken jublar över påstådda miljövinster med nya utsläppskrav eller känner minsta sympati för biltillverkarna.