Tyska förbundskanslern Angela Merkel speed-dejtar i dessa dagar sina EU-kollegor för att lägga fast vad EUs toppmöte om framtiden ska ge.
Den 16 september möts nämligen stats- och regeringscheferna i Bratislava för att diskutera EUs liv post-Storbritannien.
Minus britterna som sitter i London och funderar på hur deras liv post-EU ska se ut.
Nu är detta inte alls Merkels jobb.
EU-länderna har anställt en speciell figur för just precis arbetet med att förbereda EUs toppmöten.
En EU-president.
Att ordna toppmöten råkar vara den enda arbetsuppgift en EU-president har.
Men det faktum att Merkel ogenerat och högst offentligt tar möten med 15 EU-ledare för att förbereda toppmötet, säger en hel del om hennes förtroende för EU-presidenten Donald Tusk.
Han pratar också med huvudstäderna, precis som hans arbetsbeskrivning föreskriver.
Men först efter Merkel, i högsta grad i hennes skugga.
Tusk var faktiskt Merkels eget val när en EU-president skulle utses.
Han visade sig dock inte hålla måttet för denna grannlaga uppgift, att både kunna samla en oenig skara toppolitiker, kunna bromsa dem när de går fel och knuffa på dem när de står still.
Detta kunde hans företrädare, Herman van Rompuy, en fingerspetspolitiker som lyckades med konststycket att få uppdraget att se enkelt ut, bland annat för att han höll sin egen person och åsikt i bakgrunden.
Tusk är möjligen lite för upptagen av sin egen betydelse och dessutom delvis förblindad av en polsk syn på hur EU bör drivas.
Merkel har kört över Donald Tusk förut, rätt brutalt.
Inför EU.s viktiga Turkietmöten i mars när flyktingavtal skulle slutas, avtalade hon helt sonika själv med turkarna och anlände sedan till Bryssel med färdigt avtal.
EU-presidenten vars arbete det var att få ett avtal på plats, briefades i efterhand.
EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker har egentligen här skänkts en fantastisk möjlighet att kliva in och bli en nyckelfigur i EU-politiken.
Men förutom att hans arbetsförmåga inte tycks tillåta det (hans tre-dagars arbetsvecka i Bryssel räcker inte) så saknar han uppbackning från Angela Merkel som aldrig ville ha honom på jobbet.
Han har heller inga vänner i andra europeiska huvudstäder.
Då är det svårt att påverka.
Varför möter Merkel då inte samtliga 26 EU-ledare?
Därför att Tyskland inte vill att det är uppenbart att man i ganska ensamt majestät styr EU.
Hon har därför gett franske presidenten Hollande och italienske premiärministern Matteo Renzi uppdraget att tala med övriga elva länder.
De potentiella bråkstakarna (Östeuropa) och hennes allierade (Norden, Nederländerna och Österrike) klarar hon själv.
Så ska det nog bli ordning på torpet i Bratislava.