Först folkets förtroende, sedan rejält med kritik.
Den svenska regeringens öde delas med de andra europeiska regeringarna.
Och ingen verkar ha receptet till hur pandemin borde motas.
Först fick de flesta EU-regeringar höga siffror i folkopinionen för sin hantering av coronapandemin, sedan har populariteten börjat falla.
I Nederländerna rasar man t ex just nu över landets senfärdighet med att börja vaccinera. Först den 8 januari får några en spruta men sedan dröjer det till den 18 januari innan vaccinprogrammet är i gång.
Lita på att holländska media jämför sin regering med andra länders.
Och dödligheten i Nederländerna? Värsta året sedan 1945. Över 11 000 döda i corona (på drygt 17 milj invånare) varav hälften kan ha skett på äldreboenden där dödligheten varit stor men länge dold.
Dessutom visar sig Nederländerna ligga riktigt uselt i ett europeiskt genomsnitt när man jämför hur många intensivvårdsplatser länderna har (6,7 per 100 000 invånare mot t ex Tysklands 33,9).
Holländsk ilska mot de styrande är dock senkommen. I det längsta ansågs premiärminister Rutte vara beundransvärd just för att han väntade i det längsta med att införa någon lockdown och för att han sa tvärt nej till att någon skulle bära mask (fram till den 1 december i år).
Det enda Rutte behövde ta skulden för, var att han inte varit strängare mot holländska kungafamiljen som glatt rest iväg på semester i Grekland trots förbud.
Kung och drottning fick be om ursäkt.
Även regeringen Kurz i Österrike vann folkligt förtroende i starten när landet hade färre coronafall än grannländerna men allt eftersom fallen har blivit fler och lockdowns har följt på lockdown, tilltar kritiken.
Österrikes antal döda i corona överstiger nu 6 000 (på 8,8 milj invånare).
Detta land vars lilla skidort Ischgl, i mars spred coronasmittan runtom i Europa genom bristande riskhantering, gick i december i ordkrig med såväl EU som grannnländerna. Österrike krävde att deras skidorter skulle kunna ta emot turister.
Frankrike och Tyskland stängde sina skidorter och ville inte heller se landsmän skida i Österrike. Till stor österrikisk irritation införde grannarna gränskontroll.
Pandemiläget i Österrike har sedan dess blivit så allvarligt att regeringen beordrat en total lock-down från den 26 december, fast utan att ändå stänga skidorterna.
Kritiken kom som ett brev på posten och blev inte mildare av att kansler Sebastian Kurz lät förstå att det var utlänningar från Balkan som spred smittan i Österrike.
Österrike har åtminstone bara haft en ganska beskedlig skandal med folk i ledande ställning som bryter mot de egna pandemireglerna. Det var i maj i år som presidenten Alexander van der Bellen bröt mot restriktionerna genom att sitta kvar på en restaurang för länge och han fick be om ursäkt.
I Belgien är kritik mot regeringar normalläget och ingen verkar sålunda anse att pandemin har hanterats väl. Höga dödstal kan förklara kritiken; närmare 19 000 (på 11,5 milj invånare) varav nära 60 procent på äldreboenden – trots tidiga, hårda och upprepade lockdowns.
Om Sverige har en besvärlig myndighetsstruktur för att klara en coronakris så är det inget mot vad Belgien har – en regional uppdelning som ger summa nio hälsoministrar, till exempel.
Det hjälpte förstås inte att belgiska regeringen (på skoj?) lyfte restriktionerna för Saint Nicolas (belgisk tomte) vars trevliga lilla besök lyckades smitta 24 personer på ett äldreboende.
I Frankrike har (ännu?) ingen större skandal brutit ut över att någon ledande politiker skulle ha struntat i covid-restriktioner även om det muttrats surt över att (en mask-prydd) president Macron klappat folk på armen vid flera tillfällen.
Men med snart 63 000 döda i corona (på 67 milj invånare) varav en tredjedel på äldreboende och att vid det här laget rätt tungt utslitna sjukvårdsanställda, så räcker det för att skapa en mycket ilsken folkopinion mot regeringen.
Den franska regeringen (eller presidenten, för allt handlar alltid om presidenten i Frankrike) mötte för övrigt redan från början hård kritik hemma över allt från brist på masker i inledningen av epidemin, till brist på snabba tester och låga löner för sjukvårdspersonal.
Vaccineringen – gratis för alla – startade i Frankrike den 27 december som i de flesta andra EU-länder men här sker den i långsam takt.
Mycket långsam. Bara tio personer de första dagarna.
Bäst att ta det lugnt och försiktigt, anser Frankrikes vaccinsamordnare.
Om det (ännu) inte rasats högljutt över detta i Frankrike så kan det bero på att fransmännen hör till de mest vaccinskeptiska i Europa.
I grannlandet Storbritannien har kritiken mot regeringen likaså varit skonlös sedan starten, först för att Storbritannien var så sen med att göra en lockdown, därefter för att man öppnat upp för tidigt, saknat masker, saknat tester samt driver sin sjukvårdspersonal alltför hårt.
Enligt Financial Times anser futtiga 2,9 procent av premiärministerns eget partis aktiva medlemmar, att han gör ett gott jobb. (Det var dock före brexitavtalet vilket kan ha hjälpt på siffrorna.)
Botten nåddes kanske i den julsång som blev en hit i år där texten kort och gott säger att ”Boris Johnson is a f-cking c-nt”.
Ett skäl till ilskan kan vara att desto fler britter i ledande ställning har avslöjats strunta i regeringens restriktioner.
Regeringens smittskyddsexpert Neil Ferguson fick t ex avgå redan i maj efter att ha tagit emot besök hemma trots att hans råd fått detta förbjudet för hela landet. Premiärministerns näre rådgivare Dominic Cummings klarade sig istället oskadd undan, trots att han var smittad i covid när han tog med fru och barn till gamla svärföräldrar samt besökte en turistattraktion.
Inte heller premiärminister Johnsons pappa Stanley råkade illa ut fast han rest till Grekland på semester (förbjudet just då) och sedan besökte tobaksaffären utan mask på.
Vi får väl se hur det går för de cirka 400 brittiska turister som på skidresa i Verbier blev beordrade i karantän men struntade i detta och reste hem i stället.
En av dessa flyende skidåkare, en bekant brexitförespråkare, skröt om bravaden på sociala media och belönas ironiskt nog med att hans företag godkänns för att inleda en ny verksamhet med coronatester.
Schweiz klarade sig för övrigt ganska väl undan den första vågen av pandemin (vilket dock inte gjorde att regeringen slapp kritik).
Kanske var det därför man struntade i vad grannarna Frankrike, Italien och Tyskland ansåg om att åka skidor under pandemins andra våg och höll öppet under jullovet.
Karantänen som man sedan hastigt och lustigt beordrade för brittiska turister berodde förstås på den i Storbritannien nyupptäckta coronavarianten som sägs smitta 60-70 gånger mer.
Schweiz har nu åkt på en snabbare smittoutveckling än de flesta länder – dubbelt så snabb som i illa utsatta Tyskland – och försöker sig på med en trevande lockdown; Allt måste stänga efter kl 19 på kvällarna.
Tyskland då, som klarade första vågen så väl att man nästan trodde att förbundskansler Angela Merkel kunde gå på vatten.
Inte längre.
Samma åtgärder som fungerade så väl tidigare fungerar visst inte för dödstalen har hamnat runt 1 000 per dag och antalet dagligen nya smittade kring 30 000. (Totalt antal dödsfall hittills är drygt 30 000 på 83 milj invånare).
Berömmet för dentyska regeringen har naturligt nog övergått i hård kritik.
Även i Tyskland ifrågasätts just nu det mesta, t ex landets styrformer där regioner har stor makt och kan vidta krisåtgärder för borde parlamentet inte egentligen ha den makten?
Det saknas masker igen, kom åtgärderna för sent, varför är äldreboende så utsatta nu fast problemen varit kända?
Och inte minst drog snabbt ett hett gräl om långsam vaccinering igång där tyska ministrar glömde att de själva varit EU-ordförande fram till den 31 december och tyska massmedia fann att man kan ju alltid än en gång skylla på Frankrike och på EU.
Alla regeringars hopp står nu till vaccinet.
Kanske kan det rädda oss alla från covid19.
Siffror över döda och smittade i artikeln är googlade och ska tas med en nypa salt, jämförelser enbart mellan tumme och pekfinger.