Högsta domstolen slår Theresa May på fingrarna – men räcker knappast för att tvinga fram ”Soft Brexit”

Brittiska regeringens försök att låtsas som att parlamentet inte finns i det land som anser sig vara grundare av den parlamentariska demokratin blev en pinsam historia. Premiärminister Theresa May har nu blivit slagen på fingrarna även av Högsta domstolen för sitt försök att roffa åt sig makt från de folkvalda politikerna.

Brexitmotståndarna hoppas nu att även en del Torypolitiker i parlamentet ska rösta för att sätta upp villkor för regeringen som leder till en ”Soft Brexit”. Men risken är att det blir en urvattnad kravlista när regeringspartiet nu måste se till att återupprätta Theresa Mays tilltufsade auktoritet.

Högsta domstolens utslag var lika klart och entydigt som den tidigare domen från High Court: Det krävs ett beslut av parlamentet för att Storbritannien ska kunna utlösa processen för att lämna EU:

”the Supreme Court holds that an Act of Parliament is required to authorise ministers to give Notice of the decision of the UK to withdraw from the European Union.”

En stor majoritet av parlamentsledamöterna röstade emot Brexit i folkomröstningen i fjol, och Theresa May som bytt sida sedan hon blev premiärminister ville inte att de skulle få chans att sätta några käppar i hjulet för hennes plan att genomdriva Brexitsidans och Toryhögerns krav fullt ut med minskad invandring som det främsta målet. På det sättet hoppades hon kunna ta kontroll över partiet, något som David Cameron och flera tidigare Toryledare misslyckats med.

Den planen grusades av Högsta domstolen, och alla motsättningar i partiet kring Storbritanniens förhållande till EU riskerar nu att komma upp igen.

Brexitministern David Davis har sagt att regeringen kommer att lägga fram en proposition med en enda mening, där parlamentet godkänner att regeringen utlöser artikel 50 i EU-fördraget om att Storbritannien begärt utträde. Men det finns redan tvärpolitiska grupper i parlamentet som verkar för en Soft Brexit, med så nära relationer som möjligt med EU även efter att Storbritanniens medlemskap upphört, och som vill ställa det som villkor för utträdesförhandlingarna.

Liberalernas ledare Tim Farrons villkor för att rösta ja till att inleda utträdesförhandlingar är en ny folkomröstning om resultatet av förhandlingarna. Men med bara nio mandat i parlamentet blir Liberalernas krav inte särskilt tunga.

De två stora oppositionspartierna, Labour och Skotska Nationalistpartiet, siktar i stället på att få igenom krav på att parlamentet ska få en rejäl möjlighet att påverka förhandlingarna och kunna stoppa ett dåligt avtal. Theresa May har sagt att parlamentet ska få säga ja eller nej till det slutgiltiga avtalet. Men ett nej i det läget skulle innebära ett totalt brott med EU och troligen vara ännu sämre ekonomiskt för Storbritannien ännu ett Hard Brexit-avtal.

Labourledaren Jeremy Corbyn vet att en stor del av partiets väljare röstade för Brexit, och han har den senaste månader bytt fot och börjat tala om begränsningar av invandringen. Han har sagt att Labour inte kommer att försöka förhindra regeringen från att inleda utträdesförhandlingarna. Men partiet vill ha ett parlamentsbeslut som innebär att regeringen ska förhandla fram avtal som i princip ger UK fortsatt fritt tillträde till EU:s inre marknad, och att EU:s arbetsrättslagstiftning kommer att gälla även framöver.

“Labour will seek to build in the principles of full, tariff-free access to the single market and maintenance of workers’ rights and social and environmental protections. “Labour is demanding a plan from the Government to ensure it is accountable to Parliament throughout the negotiations and a meaningful vote to ensure the final deal is given Parliamentary approval.”

Skotska Nationalistpartiet fick inget stöd av Högsta domstolen för sitt krav på att ett brittiskt EU-utträde även ska godkännas av det skotska parlamentet. Men SNP utlovar 50 förslag till regeringens proposition om att utlösa artikel 50. Däribland ett krav på att om parlamentet röstar nej till utträdesavtalet ska Storbritannien återinträda som full medlem i EU.

Men det avgörande blir hur lojala Toryledamöterna är med Theresa May efter Högsta domstolens utslag. Regeringen har endast en majoritet på 16 röster i parlamentet med 650 ledamöter.

Några Toryledamöter, som tidigare finansministern Kenneth Clarke, har öppet tagit avstånd från Theresa Mays Brexitlinje. Men det är osäkert om tillräckligt många är beredda att ta strid med regeringen i det här läget.

Theresa May sade i sitt linjetal förra veckan att UK ska lämna EU:s inre marknad, stoppa den fria arbetskraftsinvandringen och inte längre på något sätt underställa sig EU-domstolen. UK ska inte heller ingå i EU:s tullunion, men May vill ändå ha ett omfattande frihandelsavtal med EU, inklusive för den stora finansiella sektorn.

Slutresultatet av den förhandlingsstrategi som kallas ”både äta kakan och ha den kvar” är mycket osäker. Men May vill att parlamentet bara ska få säga ja eller nej när förhandlingen är avslutad. Om parlamentarikerna vill påverka avtalet skulle de behöva ta sig makt över hela förhandlingsprocessen för att kunna påverka regeringens agerande löpande under de kommande två åren.

Regeringen kräver dock att få helt fria händer. Brexitminister David Davis deklarerade i parlamentet bara några timmar efter Högsta domstolens uppläxning att regeringen kommer att lägga fram sin proposition ”de närmaste dagarna” och att det kommer att vara rakast möjliga förslag, som helt enkelt ger regeringen makten att utlösa artikel 50

“the most straightforward bill possible… simply to give the Government the power to invoke Article 50.”

Ett tydligt budskap om att partipiskan kommer att vina över Toryledamöter som vågar sig på att ifrågasätta regeringens makt över Brexitförhandlingarna.