Folkomröstningar är inte demokratiska per automatik.
De kan lika gärna vara cynisk populism – när politiker erbjuder alternativ som inte finns i sinnevärlden.
Det holländska folket står närmast i tur att få uppleva detta moderiktiga slag av demokrati.
Våren 2016 ska de folkomrösta om ett handels- och associationsavtal med Ukraina.
Problemet är att avtalet redan är underskrivet av båda sidor.
Ni minns det kanske?
Det borde holländarna också kunna göra eftersom ett möte för undertecknandet i november 2013 utlöste en så magnifik ilska hos Putin att han skickade små, gröna män över gränsen.
Avtalet är numera inte bara undertecknat av samtliga inblandade regeringar – jo, självklart även Nederländernas regering – det är också godkänt av Ukrainas samt EU:s parlament.
Avtalet har rentav trätt i kraft, för bara några dagar sedan.
Ryssland slog åter till, denna gång med att förbjuda ukrainsk import.
Så om nu holländarna röstar nej till Ukraina-avtalet, vad kan deras regering göra åt saken?
Rätt svar.
Ingenting.
Lika cyniskt var det av Syriza-regeringen att låta sitt folk folkomrösta sommaren 2015 om de lånevillkor som ställdes på landet.
Fakta i målet: Greklands miljardlån höll på att löpa ut.
Grekland bad långivarna om a) Nya pengar, och b) Längre tid på sig att betala.
Långivarna accepterade (efter en obehaglig process, stödd på korkade argument men… det var trots allt deras pengar som låg på bordet).
Vad kunde den grekiska regeringen göra sedan folket sagt nej?
Behålla pengarna i statskassan?
De hade inga pengar i statskassan, det var ju där skon klämde.
Den schweiziska regeringen lät folket rösta i februari 2014 om att stoppa EU-medborgare från att bosätta sig och arbeta i Schweiz.
Schweizare måste samtidigt få fortsätta bo och arbeta i EU.
Folket röstade ja.
Vad har regeringen gjort sedan dess?
Ingenting. De kan inte leverera ett sådant avtal, det står inte i deras makt.
I december folkomröstade Danmark.
Det danska folket sa nej 1992 till att vara med i EU:s polis- och rättsliga samarbete.
No problem.
EU-länderna samarbetar bara mellanstatligt, där kan Danmark välja ”fritt” att vara med. Och det vill Danmark gärna, för öppna gränser och utländsk brottslighet anser man hör ihop.
Men så lyfter EU in polis- och rättsligt samarbete i fördraget.
No problem, Danmark får inskrivet i Lissabonfördraget rätten att ”opta in”, del för del, när folketinget vill
Fast det utlöste ändå automatiskt en folkomröstning i Danmark.
I december sa danskarna nej till ”opt-in-lösningen.
Sa folket verkligen nej till polissamarbete?
Det är högst oklart.
Alla nej-sägande partier lovade nämligen i debatten att dansk polis skulle få vara med ändå.
Danmark behövde bara be att få ett helt annat avtal.
Som ger Danmark opt-in, del för del.
Kan den danska regeringen leverera?
Statsministern Lars Lökke Rasmussen har nyligen varit i Bryssel för att be om denna lösning.
”Bryssel” svarade förbryllat att ”Ni har redan en sådan lösning”.
Varpå Lökke tvingades förklara att Danmark ville ha något annat.
Fast likadant.
I samtliga fall har ansvariga politiker vänt sig till Bryssel med sitt ”folkliga” resultat och krävt att EU ska leverera vad folket begär.
Detta är inte demokrati.
Det är ny form av populism, ett försök till utpressning mot andra EU-länder.
.