Den turkiske envåldshärskaren har fått en ny leksak (Sverige) och USAs president Biden har vunnit en seger.
Kanske ger det oss Nato-medlemskap.
Turkiets president Erdogan har gjort till en regel att kräva RESPEKT och att jäklas när han får chansen. Det kom inte som någon överraskning att han skulle utnyttja en svensk och finsk Nato-ansökan för sitt vanliga spel.
Diktatorer opererar på det viset.
Danske fd statsministern Anders Fogh Rasmussen stoppades till exempel 2009 av Erdogans veto från att bli Natochef.
Erdogan hade inte förlåtit Rasmussen hur han som statsminister några år tidigare vägrat hindra kurder i exil från att driva en dansk radiokanal. USAs president Obama fick därför kliva in och fixa danskens Natoutnämning.
Nederländerna bojkottades krigiskt ett bra tag, sedan landet nekat Turkiets premiärminister inresa för att leda ett Erdogan-sponsrat valmöte för turkar i Nederländerna.
Tyskland gick 2016 med på ett krav från Erdogan att åtala en tysk komiker som hade skämtat om den turkiske presidenten.
Målet lades så småningom ned.
Det var ett led i förbundskansler Angela Merkels idoga gullande med Turkiets president – antagligen inte för att hon gillade honom men för att han hindrade miljoner potentiella flyktingar från Mellanöstern att ta sig till Europa.
Hon behövde honom.
Detta kostade bland annat Merkel år 2018 ett glansrikt statsbesök för Erdogan i Berlin med hedersvakt, bankett och hela baletten vilket fick henne rejält kritiserad i tyska media.
Nå, Merkel fick i alla fall sitta. När EUs rådsordförande Charles Michel och kommissionsordförande Ursula von der Leyen uppvaktade Turkiets president häromåret fick hon ingen stol alls inför fototillfället.
Det var ett listigt sätt för Erdogan att i offentligheten kunna dissa både EU och en kvinna på samma gång.
President Erdogan vill dock själv alltid hedras storslaget. Det var ett av de första kraven som han ställde på EU år 2016, när EU-länderna bad honom att stoppa strömmen av utresande flyktingar på väg in i Europa.
Ingen europeisk statschef hade år 2016 dock lust att låta sig paraderas för att glädja diktatorn. Till slut ställde Luxemburgs storhertigpar upp på uppgiften.
Och nu är det alltså Sveriges tur att tvingas flörta med diktatorn, så förödmjukande som han bara kan åstadkomma det. Magdalena Andersson får le och acceptera att troppa upp på podiet långt bakom den store mannen, stå i utkanten och hålla tyst inför de samlade internationella journalisterna.
Turkiet, kan vi se, lyckades alltså få Sverige att skriva på en rad öppet formulerade åtaganden. Det ska bekämpas här och förhindras där, det ska utföras skyndsamt och stärkas.
Så öppnar man förstås för Erdogan att när som helst under medlemskapsförhandlingarna komma tillbaka och hävda att Sverige inte uppfyllt villkoren tillräckligt väl och att därför dra i bromsen igen.
Alternativt kan han roa sig med att enbart hålla hotet om att bryta förhandlingarna, över Anderssons huvud.
Vi måste räkna med att Erdogan inte missar ett sådant tillfälle.
Tyvärr, som Mellanöstern-experten Bitte Hammargren påpekar i en twittertråd, finns flera direkta problem för Sverige med de löften som statsminister Andersson har utställt till Erdogan.***
Ett löfte som Andersson tycks ha gett, är att stödja Turkiets deltagande i EUs försvarssamarbete Pesco, mer bestämt det pågående projekt som handlar om att underlätta för militära trupper att förflytta sig i Europa.
EU har hittills sagt nej till den turkiska begäran men nu lovar alltså Andersson att i EU-samtalen göra sitt bästa för dem.
Andra löften är t ex att inte stödja kurdiska YPG/PYD. Inte så enkelt som det låter. De driver bl a fångläger för ISIS-fångar varav en hel del är svenskar vilka regeringen gärna vill slippa se på fri fot eller att de skulle ta sig hem.
Vem definierar vad exakt från svensk sida som utgör ”stöd” till dessa organisationer? Jo, Erdogan förstås. Han har fortfarande övertaget.
Sverige lovar sedan att stoppa ”desinformation” som uppmuntrar eller uppviglar terrorister.
Återigen, det blir Erdogan som avgör vad som är desinformation liksom han bestämmer vem som är terrorist. Anderssons uppgörelse är ju inte ett lagligt dokument som kommer att prövas i domstol. Prövning och avgörande sköter presidenten själv.
I sammanhanget är det bekymrande att vi vet, att alla som är politiska motståndare till president Erdogan, i hans ögon är terrorister.
Detta är en förfärlig situation för alla kurder i Sverige där tystnaden från statsministern som ännu inte offentligt lovat skydda dem, blir mer öronbedövande för varje dag som går.
Vi vet sedan tidigare att turkiska ambassaden plöjer alla media för att försäkra sig att inget sägs som kan irritera presidenten.
Vi kan bara hoppas att inga svenska komiker får för sig att skoja till det.
Vad var det som fick Turkiet att svänga?,” frågar Aftonbladet Magdalena Andersson i Madrid.
”Vi har haft väldigt långa diskussioner. Det är svårt att veta exakt vad som fick dem att acceptera det här,” svarar hon.
Nå, amerikanerna har inga problem med att förklara vad som fick Erdogan att svänga. Det fick president Joe Biden.
Precis före mötet med svenskarna höll de två presidenterna ett långt samtal. Bland annat handlade det om köp av de amerikanska stridsflygplanen F-16 som Turkiets nekats.
Det blev, säger vissa media, till slut ett ja från Biden men med påminnelsen om att kongressen måste säga ja också, vilket Biden inte kan kontrollera.
För varje dag kryper väl ändå stunden närmare när svenska politiker till slut måste erkänna hur djupt beroende Sverige faktiskt är av omvärlden och att det kanske är tid att vi lär oss hur man navigerar i en sådan värld.
*** Jo, även Finland har skrivit under samma åtaganden men har hittills sluppit lite lindrigare undan, kanske för att Sverige uppfattas ha lite fler taggar och vara roligare för Erdogan att fälla.
Men vänta bara, Finland sitter inte lugnt heller.