Pundet störtdyker från en bottennivå när marknaden ansluter sig till alla i hela världen som verkar förenas i avsky för den nya brittiska regeringens ekonomiska val.
Med enormt självförtroende presenterade Boris Johnsons efterträdare Lis Truss tillsammans med sin lika självsäkre finansminister Kwasi Kwaseng en mini-budget på fredagen.
Pundet störtdök då till sin lägsta nivå på 37 år. Brittiska statspapper slumpades bort.
Under helgen meddelade Truss och Kwasengs språkrör i The Telegraph att marknaden inte begriper sig på det här.
På måndagen föll pundet genom golvet och la sig lägre än det gjort någon gång sedan man började mäta.
På tisdagen gick IMF in med öppen kritik men ännu värre; IMF förklarade sig vara ”closely monitoring recent developments” och stå i nära kontakt med myndigheterna.
Som om Storbritanien vore ett u-land som inte kan stå på egna ben..
Det var alltså inte bara ledaren i Financial Times och the Economist eller ekonomer som Larry Summers, fd amerikansk finansminister (”detta skickar uvecklingslandet UK till nivå av underutvecklat land”).
Själva marknaden undrade också om någon har tappat den nya brittiska regeringen på huvudet.
Det är verkligen extremt svårt att hitta någon enda ekonom som tror att Lis Truss och hennes finansminister Kwasi Kwaseng har hittat en möjlig väg för att höja brittisk tillväxt.
Så vad är det de försöker sig på?
En regering som vill skapa tillväxt kan sänka skatterna. Så de sänker skatterna med enorma belopp, 45 miljarder pund till att börja med.
Fast egentligen mest för de riktigt rika samt företag som slipper en planerad skattehöjning.
Storbritannien har en snabbt växande fattig befolkning som antagligen hade spenderat eventuella extra pengar de fått i skattesänkningar men de får stå över denna gång.
Andra reformer är att arbetslösa får svårare att hämta understöd medan bankirer kan glädja sig åt att man tar bort den övre gränsen på hur hög bonus de kan få.
En vanlig invändning till denna reform är alltså att lägre skatt för de superrika inte brukar hjälpa på tillväxten. De riktigt rika är för få att göra någon tydlig skillnad.
En annan invändning är att den brittiska regeringen inte har 45 miljarder pund att skänka bort i skattesänkningar.
Storbritannien har ett underskott i statsbudgeten, beräknat till 55 miljarder pund i augusti och underskottet växer kraftigt.
Truss har ju dessutom gett ett öppet löfte att betala det värsta av skyhöga elräkningar för hushåll och företag. Elpriserna i Storbritannien har länge varit bland de absolut högsta i Europa och förutspås nu öka med 80 procent…
No worries, säger premiärminister Truss, staten ska låna pengar.
Här stöter hon då på en annan invändning. Låneräntorna är högre än på mycket länge just nu, så hennes nya lån kan bli dyra.
Hennes mini-budget ledde som sagt på fredagen – och ännu mer på måndagen – till att marknaden började kräva ut ännu högre räntor för att låna ut till Storbritannien.
Samtidigt, i en annan del av London, är den brittiska centralbanken aktiv. Man har avsiktligt höjt räntan sedan februari för att få bukt med inflationen. Trots dess idoga försök är inflationen nu den högsta sedan 40 år. Centralbanken planerar fortsätta skicka upp räntan.
Truss-regeringen är därmed på kollisionskurs mot sin egen centralbank.
Ännu en invändning handlar om att det blir allt färre som är villiga att låna ut pengar till Storbritannien, ens till höga räntor.
Normalt har detta varit ett väl ansett land, stabilt och välmående, ett land man gärna lånar till.
Men sedan 2016 går Storbritannien dåligt – man har inte ens kommit nära att ha hälften av den tillväxt som EU haft efter brexit-omröstningen.
Toryregeringar, säger marknadsaktörer till brittiska media, betraktas som livsfarliga just nu och deras ekonomiska politik kallas för ”clownomics”.
Truss/Kwaseng hoppas alltså motverka detta olyckliga läge genom att medvetet gynna affärsvärlden för att skapa investeringsvilja som ska ge tillväxt.
Men… brexit.
Ett vanligt sätt att öka tillväxten för ett land är ju att ta bort handelshinder och skriva handelsavtal för att få chansen att sälja mer, att tjäna mer pengar och skapa fler jobb.
De investerare som premiärminister Truss hoppas locka till sig med låga skatter, vill ju kunna sälja vitt och brett av den produktion som man investerat i.
Regeringen Truss har dock brutna relationer med sin största handelspartner EU utan att heller ha några andra partners av särskild vikt att ersätta EU med.
Kallsinnigt i högsta lag, visar USA inga tecken på att vilja ha ett handelsavtal med Storbritannien, hur än britterna har tjatat.
President Joe Biden ville knappt möta Lis Truss för det traditionella ”möte med nybliven premiärminister” eftersom hon råkat skaffa sig en stabschef som utreds av FBI för korruption och för att ha lagt sig i ett amerikanskt val (i Puerto Rico).
Truss vägrade ta avstånd från sin stabschef.
Mötet fick då ske under en FN-samling (utan stabschef). Där läxade Biden upp henne om Nordirland och dåliga EU-relationer, för att så skicka ut en tweet om att han är ”sick and tired” på hennes ekonomiska politik – idén om ”trickling down” (hoppet att om man ger pengar till de rika så ska det droppa ner till resten av befolkningen).
Nej, med USA går det verkligen inte bra för regeringen Truss.
Indien vore ett alternativ för ökad handel och där pågår samtal men premiärminister Modi vill bara ge UK ett handelsavtal om Storbritannien släpper in ökad indisk invandring.
Med Australien fick britterna faktiskt till ett avtal häromåret men villkoren var att den brittiska marknaden ska ge fritt tillträde för australiska varor medan brittiska varor vann nästan inget nytt tillträde till Australien.
Oförskräckt, har Lis Truss antytt att hon skulle vilja riskera ett handelskrig med EU.
Att dessutom den brittiska regeringen jonglerar med en ny lag som skulle göra det ”lagligt” att bryta mot internationella avtal, ökar inte förtroendet bland världens investerare för Storbritannien.
Allt det där gör att investerare håller sig borta från Storbritannien för tillfället eller kräver extra bra betalt för att gå in.
Bank of England räknade häromåret ut att Storbritannien hade tappat åtminstone 25 procent av investeringar från ”före brexit.”
Detta var alltså läget INNAN Lis Truss lanserade sin nya budget.
För den vanlige britten har under tiden redan elräkningen blivit en chock – klart mycket högre än i nästan varje annat land i av Europa. Detta slår hårt, för i Storbritannien har lönerna fallit sedan 2010.
Många varor och särskilt maten importeras, vilken nu blir rejält mycket dyrare pga svagt pund. Till det väntas att räntehöjningarna dubblar avbetalning på huslånen.
Ställd inför denna verklighet väljer Lis Truss att chansa på åtgärder som ingen någonsin har rekommenderat ett land i utförsbacke.
Hur länge blir hon hängande kvar som premiärminister?
För bara några dagar sedan, rasade hennes egna partimedlemmar (bland andra) mot Truss-regeringen under en aggressiv omgång i parlamentet. Truss-regeringen hade, bland det första man gjorde, lyft förbudet mot ”fracking,” utverkande av gas från berggrunden vilket kräver oerhörda mängder av vatten (bristvara i UK numera) och lämnar sår i landskapet.
”Inte i min ”constituency,” var toryledamöternas svar på det.
Och på måndagen började så de första breven komma, från tory-ledamöter i parlamentet som vill avsätta henne för att få partiet att hålla omröstning om en ny tory-partiledare.
Så sent som i juni röstade de bort Boris Johnson på det viset.
Lis Truss har bara hunnit sitta i Number 10 i tre veckor.
Ska hon slå rekordet för kortast sittande premiärminister?