Hoppsan, är det vi? – inte EU – som sjabblat bort demokratin?

Demokratin slutar att fungera i Sverige när det kommer till EU-frågor.

Detta trista men inte särskilt överraskande faktum konstaterar en statlig utredning om svenskars delaktighet i EU (SoU 2016:10) som på måndagen överlämnades av universitetslektor Maria Strömvik till demokratiminister Alice Bah Kuhnke:

  • “En stor del av det som ofta kallas EU:s demokratiska underskott är i realiteten ett svenskt demokratiskt underskott.”
  • “De allmänna kunskaperna om EU har inte ökat trots två decenniers EU-medlemskap.”
  • “Kunskaper saknas på alla nivåer i svenska samhället.”

Här är några skäl till klarspråket i utredningen:
Trots 20 års EU-medlemskap har den svenska ordningen för hur beslut kommer till knappt ändrats ett dugg.
Regeringen som har fått större makt än tidigare över svensk lagstiftning via sin tunga roll som Sveriges representant i EU, har inte gjort något för att släppa in övriga samhället via insyn eller samråd.

Svenska remissinstanser släpps t ex in på plan först när besluten är färdigförhandlade och beslutade i EU, först i fasen när besluten ska omsättas i svensk praktik.Svenska myndigheter har fått en delvis egen, självständig roll gentemot EU-institutionerna som “nationella experter”. Även dessa glömmer i stort sett helt att samråda när de agerar för Sverige i EU.
“På så sätt har det skapats en gråzon med oklara möjligheter till insyn och delaktighet för det omgivande samhället i de frågor där myndigheterna deltar i EU:s lagstiftningsarbete.”
(Minns ni Romson/Dieselgate-affären?)

Okunskapen om EU är stor bland alla grupper som utredningen har tittat på, från tjänstemän till politiker.
Över 70 procent av kommunpolitikerna anser att varken de själva eller de kommunala tjänstemännen kan tillräckligt om EU för att prata EU med väljarna. Samtidigt anser ungefär lika många att EU påverkar dem mycket.

Mest skrämmande är kanske okunskapen hos lärarna.
Två tredjedelar av gymnasielärarna som ska undervisa om EU säger att de inte har de kunskaper som behövs för detta.
Enligt lärarna får 79 procent av deras elever inte med sig de EU-kunskaper läroplanen anger.

Bland svenska masters-studenter kan drygt 76 procent ange hur många stater som finns i USA, men endast 42 procent hur många medlemsländer EU har.
Bland deras lärare – professorer och lektorer i statskunskap – kunde två tredjedelar inte uppge vilka EU:s två lagstiftande institutioner är (= rådet och parlamentet, ifall ni undrar).

Nå, skolan har inte heller lätt att hitta någon information:
På riksdagens webbsida nämns inte EU när man förklarar hur beslut fattas i det svenska samhället.
Inte heller regeringens webbplats nämner EU när man beskriver detsamma.

Och så massmedia.
De flesta svenskar säger när de tillfrågas, att de i första hand vänder sig till media när de vill veta något om EU. Men svenska EU-bevakningen har efter folkomröstningen 1994 gått från hygglig till väldigt låg och därefter till nära noll.
När media bevakar EU är blir ofta fel.

Dessutom väljer media helst perspektivet “Sverige-mot-EU” och missar helt att olika svenska intressen naturligtvis ser olika på varje EU-fråga.
Resultatet blir då:
“Det saknas inte alltid en allmän debatt om politik på EU-nivån, men den är sporadisk, krisorienterad och kommer ofta för sent.”
(Och vill ni ha några underhållande exempel på detta ska ni förstås beställa bokenALLT eller det allra mesta DU trodde att VISSTE OM EU är antagligen helt FEL”)

Utredningen har flera nyttiga förslag, som t ex krav på regeringen att koppla in remissinstanser och övriga samhället tidigt (varför inte efterapa Danmark, Finland och Hollands beredningsgrupper), skapa e-samråd för snabba överläggningar och EU-promemorior där vi alla kan hitta information om vad som föreslås och hur det kan påverka Sverige samt samrådsplikt för myndigheter.

Däremot saknas ett förslag som känns ganska givet. Utredningen påpekar att kommuner och landsting är de som för ut de flesta EU-beslut i den svenska verkligheten. Då borde regeringen förstås samråda med SKL innan man förhandlar om dessa angelägenheter.

Regeringen stöder demokrati och insyn på europeiskt plan, säger utredningen, men man måste införa det hemma också.