Startskottet hann knappt gå för Brexitförhandlingarna förrän de första krigstrumpeterna ljöd med hot om brittiska kanonbåtar för att försvara Gibraltar mot Spanien. Samtidigt försöker EU-ledarna avvärja ett hotande inbördeskrig i Makedonien, där Ryssland underblåser motsättningarna.
Det gamla talet om EU som ett fredsprojekt gör sig påmint när resultatet av ett försvagat EU-ledarskap visar sig.
EU-ordföranden Donald Tusk anlände till Skopje i Makedonien på måndagen i ännu ett försök att häva den politiska krisen. Den har förvärrats av att president Gjorge Ivanov vägrar en ny majoritetsregering att tillträda efter valet i december Och Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov varnade i förra veckan EU och USA för att blanda sig i.
– These times require nothing less than statesmanship, manade Tusk. I therefore hope that you will continue to follow this internal compass and avoid anything that could further fuel tensions, also along ethnic lines.
Men Ivanov har hittills vänt ryggen åt EU:s medlingsförsök, och efter mötet med Tusk sade han på nytt nej till att acceptera den nya regeringen.
”A blackmailed government is an unstable government that will only last a short time and have damaging consequences.”
Den politiska krisen i EU-kandidatlandet Makedonien har pågått i två år sedan den konservativa regeringen avslöjats med avlyssning av tusentals medborgare, journalister och politiska oppositionen. Dessutom ägnat sig åt omfattande korruption.
President Ivanov försökte benåda de regeringspolitiker och tjänstemän som ägnat sig åt avlyssningen, och backade först inför hot om EU-sanktioner och internationella protester. Premiärminister Nikola Gruevski riskerar därför fängelse om han tvingas avgå.
Socialdemokraternas ledare Zoran Zaev har inte tillåtits tillträda som ny premiärminister med sin allians tillsammans med några albanska partier, med motiveringen att albanskan ska få en starkare ställning. Tiotusentals anhängare till Gruevskis parti har demonstrerat mot planerna och president Ivanov har deklarerat att ändrade språkregler skulle ”förstöra landet”.
Den albanska minoriteten utgör minst en fjärdedel av landets befolkning och från Albanien hörs nu allt mer högljudda krav på åtgärder från EU.
– In Macedonia, the situation could spiral completely out of control. We are demanding only that the government in Skopje respect the rights of the Albanian minority, varnar Albaniens premiärminister Edi Rama.
Efter kriget på Balkan på 1990-talet har många trott på en fredlig utveckling, men situationen i Makedonien påminner nu om krisen 2001, då Sverige var EU:s orfdörandeland. Dåvarande utrikesminister Anna Lindh beskrev i efterhand hur kriget var nära att bryta ut.
EU:s försvagning med finanskris, flyktingkris och Brexit har gjort att intresset för Västra Balkan och utvidgningsförhandlingarna har hamnat i bakvattnet. Det försöker Ryssland utnyttja för att splittra EU ännu mer.
– Vi har blivit Rysslands mål nu på Balkan, säger S-ledaren Zoran Zaev i en intervju och hävdar att splittringsförsöken riktas mot länder som ännu inte fått komma med i EU
Jämfört med krigshoten på Västra Balkan är vapenskramlet från London mer av skrattretande karaktär. Men de avslöjar ändå hur mycket som står på spel i Brexitförhandlingarna.
Det var den tidigare Toryledaren och inrikesministern Michael Howard, som i helgen utlovade en militär insats mot Spanien för att försvara Gibraltar under brittiskt styre.
“Thirty-five years ago this week another woman prime minister sent a task force half way across the world to defend the freedom of another group of British people against another Spanish-speaking country. I am absolutely certain our current Prime Minister will show the same resolve in standing by the people of Gibraltar.”
Brittiska regeringen tog inte omedelbart avstånd från Howards uttalande. Försvarsminister Fallon talade om att skydda Gibraltar “all the way“.
Det som hade hänt var att spanska regeringen fått inskrivet i EU-ordförande Tusks utkast till förhandlingsmandat att Storbritannien måste komma överens med Spanien om Gibraltars framtida relation till EU efter Brexit.
22. After the United Kingdom leaves the Union, no agreement between the EU and the United Kingdom may apply to the territory of Gibraltar without the agreement between the Kingdom of Spain and the United Kingdom.
Formellt är det inget märkligt uttalande. Varje medlemsland i EU har vetorätt över det framtida handels- och samarbetsavtalet med Storbritannien. 10 000 spanjorer arbetar i Gibraltar och gränsreglerna efter Storbritanniens utträde blir mycket viktiga.
Men Spanien har också vid flera tillfällen försökt få ta över den brittiska enklaven. Det räcker därför med ett påpekande att Gibraltar blir ett problem i Brexitförhandlingarna för att den brittiska regeringen ska känna sig hotad.
Den spanske utrikesministern Alfonso Dastis har skapat ytterligare problem på hemmaplan för Theresa May genom att uttala att Spanien inte självklart kommer att stoppa Skottland från att bli EU-medlem efter en folkomröstning om nationell självständighet. Tidigare utrikesministrar har låtit mycket mer avståndstagande i ett försök att avvärja utbrytningsförsök från Katalonien.
Inte heller det uttalande innebär någon reell positionsförändring, eftersom Spanien fortsatt anser att Skottland måste ansöka om medlemskap och inte bara kan kvarstå som EU-medlem när övriga Storbritannien lämnar. Och det finns andra EU-länder, som Cypern, som kan ha starka invändningar mot att en ”utbrytarstat” släpps in i unionen.
Men den spanska regeringen spelar ett skickligt diplomatiskt spel, och tvingade Brexitminister David Davis till en snabbutryckning till Madrid.
Samtidigt har Theresa May stor anledning att oroa sig för utvecklingen på Nordirland. Det är regeringskris efter nyvalet och utan en lösning som innebär fortsatt öppen gräns mellan Irland och Nordirland efter Brexit är risken stor för att tongångarna från ”the troubles” kommer tillbaka, med inbördeskriget som inleddes under 1970-talet Sinn Fein tar nu åter upp kravet på en återförening av den irländska ön om gränsen stängs.
Det i brittisk media hårt kritiserade och förlöjligade EU har bidragit till att hålla ihop även Storbritannien, som nu riskerar att krackelera i sin ambition att frigöra sig från byråkraterna i Bryssel.