Att Erdogan skulle hitta skäl att känna sig kränkt av Sverige visste vi.
Hur såg planen ut för att begränsa skadorna?
Turkiets president Recep Tayyip Erdogan har utvecklat kränkthet till en konstform. Med jämna mellanrum låter han sig kränkas i ett främmande land och kan då en stund stiga fram som den modige krigaren inför sitt folk, den som försvarar Turkiets ära.
Metoden är särskilt väl utnyttjad inför ett kommande val.
Nog måste väl svenska UD ha känt till det?
Nederländerna åkte in i den turkiska torktumlaren när man år 2016 eskorterade en av Erdogans ministrar ut ur landet. Ledande parti hade organiserat valmöten för turker i exil vilket inte var tillåtet på holländsk mark.
Erdogan spydde förolämpningar över Nederländerna. Holländare svarade med att spy förolämpningar tillbaka vilket gjorde Erdogan ÄNNU MER kränkt.
Just nu är den turkiske presidenten för övrigt igång med att stämma den främlingsfientlige populisten Geert Wilders för en förolämpande tweet.
Tyskland sögs in när en TV-personlighet 2016 läste upp ett satiriskt poem om den turkiske presidenten.
Förbundskansler Angela Merkel begick först misstaget att beklaga, därefter att bevilja tillstånd så att Turkiet kunde åtala satirikern i tysk domstol (han frikändes).
Merkel sa efteråt att hon ångrade bägge delar.
Frankrike fick sin beskärda del när president Macron 2021 stödde rätten för satirikerna på Charlie Hebdo att karikera profeten Muhammed. Turkiets president inledde med att Macron borde få sitt huvud undersökt och steppade sedan upp med att han var en fascist.
Danmark har fått sin släng av samma slev men det skeddde tidigt i Erdogans karriär, medan han fortfarande sökte EU-medlemskap och innan han ännu utvecklat det diplomatiska raseriets konst. Under Muhammedkrisen 2006 fördömde han karikatyrerna men erbjöd sig ändå att mäkla fred med mellan den muslimska världen och Danmark.
Året efter var tonen skarpare när han vid ett besök i Danmark krävde att den kurdiska TV-kanalen Roj måste stängas. (Han fick sin vilja igenom, TV-kanalen dömdes i dansk domstol för att ha stöttat PKK och fick läggas ned.)
Kort sagt, för president Erdogan är kränktheten ett mycket användbar politiskt verktyg. Han behöver sådana mer än någonsin för hans land ligger i ekonomisk ruin.
Det fungerar dessutom väl för västvärlden går honom oftast till mötes med ursäkter och beklagande.
Ursäkter lugnar honom (förstås) aldrig. Han måste tvärtom trappa upp ”krisen” för att fullt ut leva sig in i rollen av Försvarare Av Allt Turkiskt.
Som sagt, allt detta är väl känt så det vore intressant att veta vad svenska regeringens/regeringarnas plan var, för att hantera en med säkerhet kommande ”kris” över att Erdogan känner sig kränkt.
Hur kalibrerades svenska ministrars uttalanden efter förväntad turkiska upprördhet över en hängd docka utanför Stadshuset?
Och hur gick diskussionerna när dansken Rasmus Paludan gavs tillstånd för att bränna upp Koranen framför Turkiets ambassad bara dagarna efter?
För vi kan ju se att utrikesminister Tobias Billström kom med ursäkter och statsminister Ulf Kristersson med starka beklaganden.
Det har aldrig hjälpt förut men detta var ändå responsen som den svenska regeringen bestämde sig för?
I Tyskland avskaffade man efter Erdogan-incidenten lagparagrafen om att förolämpa utländska statsöverhuvuden. I Nederländerna sänktes straffet för samma sak från två år till fyra månader och gjordes svårare att lagföra.
I Danmark bytte regeringen så småningom till att med en dåres envishet upprepa: ”vi kan inget göra, här råder yttrandefrihet.”
I Frankrike valde Macron att vägra svara direkt men Frankrike gjorde en formell gest i att ta hem ambassadören samtidigt som EU-partners gick ut till stöd och protesterade mot turkiska oförskämdheter.
Poängen var att Erdogan ska veta att angriper han en, angriper han alla.
Sverige kunde alltså ha dragit lärdomar av tidigare incidenter och ordna beredskap för något liknande.
Nu sprids protesterna mot Sverige till stora delar av den muslimska världen. Massdemonstrationer hålls framför svenska ambassader och svenska varor ska bojkottas.
När samma sak drabbade Danmark efter Muhammed-teckningarna tog det tio år för såren att läka någorlunda.
Dansk export förlorade miljarder. Danskar var särskilt utsatta för hot i många år.
Snart är det fler än Finland som undrar – hur ser planen ut för att begränsa skadan?