Ännu en tappad boll för den ”geopolitiska” Von der Leyen när hon struntade i EUs toppmöte med det spansktalande Amerika.
Oavsett skäl, så läses det som att Europa fruktar Trump.
Det var för två år sedan. EU arrangerade ett toppmöte för första gången på länge med det spansktalande Amerika, 33 länder samlade under beteckningen CELAC.
Alla visste ju att Europa behövde stärka sina möjliga alternativa allianser med världen, när såväl Kina som USA såg ut att vara på väg i fel riktning.
Det blev en varm omfamning med alla 27 av EUs stats- och regeringschefer på plats inklusive förstås EUs eget toppgarnityr. Slutdeklarationen talade om vänskap, möjligheter, affärer, klimat och mycket mer. Den nya klubben beslöt mötas på nytt efter två år och att hålla liv i samarbetet med en lång rad viktiga förmöten i mellantiden.
Kom så dagen, den 9 november 2025 och platsen, Santa Marta i Colombia… men nästan ingen EU-ledare.
Friedrich Merz, Emmanuel Macron, Giorgia Meloni, Ulf Kristersson hade alla bättre för sig.
De flesta avbokade först i sista minuten och gav som skäl, snudd på oförskämt att: ”Vi har annat på agendan”, eller ”Nästan ingen annan åker ju, så”…
Eftersom samma ledare befann sig i Brasilien dagen innan EU-CELAC-mötet för COP30, så framstod deras ursäkter som ännu lamare.
De enda regeringschefer som gjorde sig besvär var Spaniens och Portugals premiärministrar liksom Nederländernas, 3 stycken av 27.
Sverige sände över europaministern Jessica Rosencrantz, en lågt rankad minister i diplomatisk hackordning men ändå en närvaro.
Mest slående avhopp (i sista minuten) var Ursula von der Leyen, EU-kommissionens ordförande. Detta var trots allt ett toppmöte arrangerat av EU och CELAC gemensamt. Det var bokstavligen hennes jobb att delta.
Detta var första gången som en EU-kommissionsordförande nobbade ett liknande evenemang.
Von der Leyens geopolitiska EU-kommission lyckades offentligt förolämpa de latinamerikanska stater som EU hade hoppats skulle ersätta en del av bortfallet för europeiskt näringsliv på den amerikanska marknaden.
Just för att försöka rädda det stora sydamerikanska Mercosur-avtalet som har så svårt att bli verklighet, har för övrigt Von der Leyen en resa inplanerad till Brasilien i december.
Ett annat skäl att träffa CELAC-staterna hade varit för att de sydamerikanska staterna har de eftertraktade kritiska mineralerna som Von der Leyen jagar jorden över för att försöka få avtal om.
EU-sidan vill dessutom gärna resonera om knarksmuggling – för avsändare till de stora beslag som görs av överbelastad tull och polis i Europa är t ex Venezuela, Colombia, Ecuador och Peru.
Ett geopolitiskt skäl att sköta relationerna till CELAC, är att det är ofta till dessa stater som europeiska diplomater vänder sig för att trumma upp internationellt stöd för Ukraina mot Ryssland, eller för WTOs världshandelsregler mot idén att ”starkast tar för sig.”
Men om inte Europa är intresserat så lurar Kina i vassen.
Kinas täta förbindelser med samma länder frodas. Handeln ökar vecka för vecka, avtal sluts om kritiska mineraler och Kina har lovat bidra med 250 miljarder dollar till infrastruktur.
EU-länderna riskerar att inte vara saknade alls.
Varför skulle då EU-ledare nobba sitt eget toppmöte med relevanta och viktiga motparter?
Den enda förklaring som cirkulerar bland diplomater och andra bedömare är… Donald Trump.
Inga källor hävdar att Trump-administrationen uttryckligen har sagt till européerna att de inte får åka.
Men alla som följer nyheterna vet att Donald Trump bedriver något slags lågintensiv strid med flera sydamerikanska länder:
* Brasilien har straffats med högre tullar än Kina,
* Colombias president har straffats med amerikanska sanktioner,
* Venezuela har hotats med krig, krigsfartyg och trupper rör sig i vattnen utanför landet,
* Både Venezuela och Colombia har drabbats av att båtar bombats och deras medborgare dödats på internationellt vatten av amerikansk militär som hävdar att de skulle vara knarksmugglare,
Uppfattningen som sprids i världen är därför att europeiska ledare tydligen är så rädda för att irritera Donald Trump, att de hellre förolämpar sina samarbetspartners och sitt potentiella stöd för europeiska värderingar i världspolitiken än riskerar sin amerikanska allians.
Stämmer det inte?
Spelar egentligen ingen roll, för detta är bilden som sprids över världen.
Att så rädda är européerna för Donald Trump.
Colombias president låtsas som det regnar och lät skicka ut den ”gemensamma” slutdeklarationen:
”Drivna av en gemensam vilja att fördjupa våra historiska band i en tid när multilateralismen ifrågasätts…