Men vänta nu, ledde EU-toppmötets nattmangling till ett pristak på gas eller inte?
Inte.
Man är ursäktad om man fått uppfattningen efter EUs toppmöte i Bryssel före helgen, att EU faktiskt nu landat på att införa det förkättrade pristaket på gas som en grupp EU-länder tjatat om hela sommaren.
Några regeringschefer sa i stort sett till sin nationella press efter mötet att nu, nu är det i hamn.
Ah, inte då.
Vad stats- och regeringscheferna rent faktiskt gjorde var att godta EU-kommissionens kompromiss (EU-kommissionen = pristaks-hatare) om en utredning som ska leda till nya förslag.
Men det första som denna utredning kommer att visa, är hur det gick för Spanien och Portugal som tilläts införa pristak i våras.
(Kort version, det funkade inte).
Spanien och Portugal har plågats längst av höga energipriser och försökt få till ett EU-ingripande sedan förra hösten. Till slut beviljades de rätten att införa en ”Iberian Exception” från den europeiska marknadsordningen eftersom de är i stort sett avskurna från övriga Europa energi-mässigt.
Deras prisreglering skulle inte kunna påverka någon annan.
Men även om Spanien och Portugal krävt ett pristak, visste de bättre än att utnyttja sin frihet till att faktiskt införa ett. De är beroende av gas från Algeriet, Norge och Nigeria. Satte de ett högsta pris, skulle gasen bara säljas någon annanstans.
Istället betalade de två staterna mellanskillnaden mellan ett normalt gaspris och marknadspriset direkt till elproducenter.
Vinnare: Spanska hushåll och företag.
Förlorare: Staten och skattebetalarna.
Fler vinnare: Fransmännen.
När elen blev billig i Spanien eftersom spanska staten subventionerade den, började spanska elproducenter sälja med vinst till Frankrike.
Nu subventionerar spanska staten alltså franska elkonsumenter också.
Fler vinnare: Gasproducenter.
Förlorare: Miljön och omställningen till fossilfritt.
När det blev billigt att använda gas, ökade gaskonsumtionen på den iberiska halvön. (Plus 20 procent säger preliminära siffror medan gaskonsumtionen i hela EU under samma period gick ned med 15 procent.)
Denna erfarenhet, komplett med siffror, kan EU-länderna vänta sig när utredningen läggs fram.
Några pristaks-entusiaster kan tänkas hoppa av idén när de får se att det nog kostar mer än det smakar. Andra kommer att envisas.
Men EU-kommissionen har också tänkt sig lägga fram ett alternativ:
En priskorridor.
Hur gör man en priskorridor utan att sätta ett tak, som ställer till med samma olyckliga konsekvenser?
Man sätter taket riktigt högt. Så högt att chansen är liten att gaspriset slår i.
När EU-kommissionen något motvilligt förmåddes ingripa mot överpriser på energimarknaden, satte man gränsen vid 180 euro. Allt över det betraktas som en oskälig vinst som EU-länderna idag är fria att beslagta och ge till fattiga hushåll.
Under tiden sjunker gaspriserna i Europa och i hela övriga världen. (Lång historia men inkommande/påbörjad lågkonjunktur är en förklaring).
På fredagen såldes gasen för 60 euro på spotmarknaden vilket närmar sig vad gaspriset var innan den globala bristen uppstod.
Paniken över gaspriset kan vara över för nu. EU-kommissionen har någorlunda lyckats hålla politikerna borta från marknadsordningen.
Parallellt arbetar man med framtidsinriktade lösningar (benchmarking, fler ledningar) för att dämpa nästa energikris.
Mitt stalltips: Det blir inget pristak.