Egentligen övergav väl EU en ”regelbaserad världsordning” i Washington precis när EU-ordförande Sverige talade sig varm för detta i Stockholm.
EU anser sig inte ha råd med principen längre.
Det var leenden och kramar, det var ”…bygger framtiden gemensamt,” ”står sida vid sida,” delade värderingar och principer…” när USAs president Joe Biden tog emot EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen i Vita Huset i fredags.
Massmedia rapporterade efter parets möte om en framgång (men var detta verkligen en framgång?) och man lät för dagen alla andra tvister vila.
Framgången handlade om Bidens senaste statsstödspaket IRA vilket som bekant utgör ett problem för EU eftersom det diskriminerar mot icke-amerikanska företag på den amerikanska marknaden.
Tyska Volkswagen hotade i veckan om att flytta en bilbatterifabrik dit. Tack vare IRA kan bolaget få 10 miljarder dollar i handen för att göra det.
Den deal som EU-kommissionens ordförande tycks ha ingått med president Biden vid mötet lyder ordagrant så här….
”Vi avser att omedelbart inleda förhandlingar om ett begränsat avtal kring kritiska mineraler i syfte att sådana (sällsynta mineraler) utvunna eller processade i Europa, kan klassas som del av ”rena fordon” i IRAs avd 30D ”rena fordon-skatterabatt.”
EU skulle alltså få sälja sällsynta metaller till USA – vilka USA är i stort behov av eftersom de är nödvändiga för stora delar av klimatteknologin.
Men EU har inte fler av dessa eftertraktade mineraler än USA. EU producerar idag bara 1 procent av de mineraler som krävs för till exempel ett elbilsbatteri. Man köper in 99 procent från andra delar av världen (enligt en rapport från år 2020).
VDLs deal skulle ge EU fördelen att mineralerna gör EU-företagens leveranser till amerikansk elbilsproduktion godkända, trots att Bidens lag egentligen kräver Made In America.
Vid en snabb läsning låter det som om Ursula von der Leyen har lyckats åstadkomma att tyska Volkswagen kan fortsätta att sälja på den amerikanska marknaden utan att diskrimineras.
Om hon dessutom har lovat bort mer sällsynta mineraler än vad som ingår i europeisk bilbatteriexport, är oklart.
Samtidigt ser det ut som en bekräftelse på att EU nu lägger ”rule-based world order” åt sidan för tillfället och istället utnyttjar sin egen styrka för att skydda egna intressen i en begränsad uppgörelser med USA.
Kritiska mineraler och amerikanskt statsstöd till elbilar är faktiskt bara några av EUs problem med amerikanerna där man söker en uppgörelse direkt istället för att lösa sina tvister enligt WTO-reglerna.
Biden-administrationen har t ex fått ytterligare två statsstödspaket klubbade vilka är i samma storleksordning som IRA. Dels sponsrar USA de avgörande elektroniska halvledarna, dels sponsras solpaneler.
Allt Made In America. Bägge paket utestänger icke-amerikansk industri och kan därför på samma sätt som IRA slå sönder existerande varukedjor och locka industri att flytta produktionen över Atlanten.
Nu är förstås USA inte ensamt om att stötta sin industri. EU-länderna är själva verkligen inte främmande att gynna sin industriutveckling.
En avgörande skillnad är visserligen att de amerikanska stöden bryter mot världshandelsreglerna genom att utestänga konkurrenter från andra länder.
Ändå har EU inte anmält stöden till WTO… vilket ser ut som ytterligare ett steg bort från den regelbaserade ordningen.
Istället verkar EU vilja ge tillbaka med samma mynt.
Samma dag som von der Leyen satt på flyget över till Washington, presenterade hennes EU-kommission förslag om nya undantag och avvikelser för europeiska statsstöd som i alla fall kommer mycket nära att diskriminera icke-europeiskt.
EUs nya statsstödsformer villkoras visserligen med att tillverkningen läggs i eftersatta regioner så möjligen kan man hamna precis innanför WTO-reglerna. Men EU hänger på gränsen.
Nästa störningsmoment är USAs hårdnande tag kring exportkontroller. Dessa används som strategiska vapen och USA bryr sig inte om att de slår lika mycket mot vänner som mot fiender.
Amerikanska exportkontroller tvingas nämligen på företag utanför USA också. Under hot om att förlora tillgång till den amerikanska marknaden eller amerikanska kunder någonstans, har till exempel holländska ASML stoppats från att sälja sin unika teknologi till Kina.
Nederländernas regering har försökt kämpa emot men hittills utan större succé.
Ingen har tagit det amerikanska uppträdandet till tvistlösaren i den regelbaserade världsordningen, WTO.
Däremot överväger EU egna exportkontroller.
EU har vidare fortsatta problem med Trumps stål- och aluminiumtullar. Joe Biden har inte upphävt dessa – trots att en WTO-panel har dömt ut dem som ett brott mot världshandelsreglerna. President Biden har valt att strunta i WTO-utslaget.
EU deltog först i den WTO-anmälan som gjordes mot USA men drog tillbaka sitt klagomål sedan Biden hade övertalats att ge EU en stor nog importkvot, att åtminstone i normala tider slippa betala strafftull.
USA har för sin del ett problem med EUs krav på låga utsläpp från stål och aluminiumproduktion. Från 2026 fasar EU in avgifter på importerat stål och aluminium med höga utsläpp.
Amerikanskt stål och aluminium, bland annat.
EU har lagt sig vinn om att respektera WTO-reglerna här. Europeiska stål- och aluminiumproducenter blir nämligen från 2026 tvungna att betala för sina utsläpp och ingen diskriminering uppstår därför mot importerat stål och aluminium.
USA ser som bekant inte så noga på vad WTO tycker utan vill bara inte ha nya avgifter. Man pressar EU att göra ett undantag för amerikanska varor.
Det skulle ju i så fall missgynna européerna själva men märkligt nog gav Ursula von der Leyen under besök i Vita Huset ett slutdatum till Joe Biden, för när enighet i den tvisten ska uppnås (oktober 2023).
Medan Von der Leyen befann sig i Vita Huset på fredagen höll det svenska EU-ordförandeskapet ett informellt handelsministermöte i Stockholm. Där spred man de svenska prioriteterna om frihandel och regelbaserad världsordning och ansåg sig ha fått uppbackning från övriga handelsministrar.
Samtidigt nickade samma ministrar nöjt åt Von der Leyens framgång i Vita Huset, delgiven via länk under mötet.
På torsdag läggs två biffiga europeiska lagpaket fram av EU-kommissionen med stora satsningar och industristöd till klimatteknologi i EU, en Raw Materials Act och en Net Zero Industry Act.
Europeiskt tal om att strida för en ”rule based world order” låter allt mer ihåligt.
På sidolinjen när de två stora blocken gör sina egna uppgörelser, våndas just nu Storbritannien, Schweiz, Kanada och Japan. För små att få ihop sina egna deals, hänger deras kommersiella öde på att reglerna faktiskt följs.