Det är 15 veckor kvar till EU-valet den 26 maj, och i helgen fick några kandidater en första chans att klargöra sitt partis linje. Resultatet är illavarslande för den kommande valrörelsen.
Det var två chanser i rikstäckande media – och två pinsamma missar.
Störst publik hade troligen Centerns Fredrick Federley när han skulle debattera med Sverigedemokraternas Peter Lundgren i SVT-Agenda på söndagskvällen. (Kan ses här, 37 min in i programmet)
Det är mellan dessa två partier som huvudstriden väntas stå i EU-parlamentsvalet, som av flera partiledare kallats det viktigaste hittills i EU:s historia:
Federley från EU-liberalerna som blåser till strid för ett öppet, demokratiskt och starkare EU mot Lundgren från högerpopulisterna som mobiliserar för att åternationalisera makten över besluten från Bryssel och försvarar Ungerns och Polens inskränkningar i rättssäkerheten och demokratin.
Men inför tv-tittarna framstod de främst som två välmående män som är överens om det mesta, utom kanske om hur mycket ”regleringar” som behövs på EU-nivå.
Först pratade de om Brexit, och Federley-Lundgren var helt överens: Kaoset i Brexitförhandlingarna är de brittiska politikernas fel.
SD-Lundgren förklarade att SD lagt ner sin paroll om Swexit bland annat för att man vill avvakta utfallet av Brexit i Storbritannien. C-Federley tyckte det var bra att SD inte kräver svenskt EU-utträde, även om han tillade att han ”inte riktigt litar på SD”.
C-Federley kritiserade SD för att de ”vänt ryggen åt statsledare” i EU-parlamentet och visat ”undfallenhet mot Ryssland” och undrade vilka SD ska samarbeta med efter att brittiska Tories lämnat EU. SD-Lundgren svarade att han vill samarbeta med andra nordiska partier, som Dansk folkeparti och Sannfinländarna.
Programledaren Anders Holmberg grep in och försökte få igång debatten genom att påpeka: ”Ni står ju på varsin sida i kampen om EU”.
SD-Lundgren svarade på den uppmaningen med att deklarera att SD vill ”rulla tillbaka lagstiftning”, men kunde bara exemplifiera det med att partiet är emot en ”EU-armé”, något som det inte finns några förslag om. Däremot tycker SD att EU:s inre marknad är ”helt avgörande för svenska företag”, och att det är bra med EU-samarbete om miljö.
C-Federley berömde SD-Lundgren med att SD därmed ”för samma resonemang som Centern”, som talat om ett ”smalare men vassare EU”. Men Federley förklarade att C vill fler regleringar än SD, som till exempel gör att medborgarna inte behöver oroa sig för ”isotoper” och ”innehållet i platsfyllningar” när de går till tandläkaren, eller salmonella i maten i livsmedelsaffären.
”Centern vill ha ett EU som levererar”, förklarade Fredrick Federly. SD-Lundgren såg ingen anledning att invända.
Programledaren Anders Holmberg suckade att det kanske blir ”ordentliga bataljer” när valet närmar sig.
De tv-tittare som såg diskussionen i Agenda fick knappast intrycket av att det stundande EU-valet är ”avgörande” för unionens framtid. C-Federley verkade tagen på sängen av att SD-Lundgren tycker att Brexitkaoset är de brittiska politikernas fel och att Swexit inte är aktuellt.
SD har läst av opinionsmätningarna om vad svenska folket tycker i dag och vill locka väljare som vill att Sverige ska vara kvar i EU men ändå på något sätt ändå bestämma det mesta på nationell nivå. En strategi som troligen utarbetats av någon EU-skeptisk näringslivsorganisation, och ligger nära tilltänkta samarbetspartners i M och KD.
Feministiskt initiativ fick också ett par minuters uppmärksamhet i riksmedia efter partiets kongress i helgen. (Kan höras här, 10.20 in i Kvartifem-ekot).
EU-valet kan vara livsavgörande för Fi, om partiet kan behålla sitt mandat i EU-parlamentet efter raset i fjolårets riksdagsval. Men partiets toppkandidat Soraya Post visade att hon inte ens vill erkänna grundkonflikten i den stundande EU-debatten, mellan nationell suveränitet och EU-lagstiftning, trots snart fem år som EU-parlamentariker.
Feministiskt initiativ har en lång önskelista av lagstiftning på EU-nivå, som fri abort i alla medlemsländer, rätt till barnomsorg och samtyckeslagstiftning i hela EU. Men när Ekots reporter Birgitta Johansson påpekar för Soraya Post att det innebär ökad överstatlighet deklarerar Fi-kandidaten:
”Vi är absolut inte för en överstatlighet!” Och tillade att valplattformen inte är slutgiltigt fastställd än.
Två exempel från den här helgen som visar att flera partiers valstrateger behöver ta sig en ny funderare över tillsynes basala frågor som vad som är deras huvudbudskap i EU-valet:
+ Hur ska de få fram budskapet om att detta EU-val är avgörande för Europas framtid?
+ Hur ska de klargöra skiljelinjerna mellan partierna när ingen längre kräver att Sverige ska lämna EU?
+ Och varför kan lagstiftning på EU-nivå – överstatlighet – stärka demokratin och medborgarnas rättigheter även i Sverige?