Tittut, skogsindustrin!
EU-kommissionen är på gång igen – trots er framgångsrika lobbying för att försvaga klimatkraven.
Sedan skogen drogs in i den intensiva malström som är EUs klimatarbete, har svenska förespråkare för skogsindustrin inte haft en lugn stund. Upprört och ilsket har man försvarat sin rätt att avverka – i nysvenskan kallat att ”skörda,” som om träd växte enbart för att bli virke.
Med hjälp av lojala svenska politiker har skogsindustrin med viss framgång avvärjt EU-försök att trappa upp klimatarbetet.
Man har sedan 2020 till exempel genom massiv lobbying lyckats tona ned EU-kraven på hållbart skogsbruk i taxonomin, man förmådde EU-kommissionen att vattna ur sina rekommendationer om hållbart skogsbruk i skogsstrategin och lyckades nyligen lindra kraven på bioenergi.
På punkten biobränsle lyckades svenskarna få in att nationella och lokala kriterier ska avgöra hållbarhet. Dessutom vann regeringen rätten att låta skogsindustrin slippa krav på kolsänka ifall Sverige drar ner på utsläpp i någon annan sektor.
Vad man bör veta om EU-kommissionen emellertid, är att den släpper sällan taget. När medlemsstaterna urvattnat deras förslag till nya regler, pausar kommissionen en stund men är snart tillbaka igen med idéer om skärpningar.
För skogsindustrin blev det inte lång paus, här är de redan!
När som helst kommer nämligen ännu en del i taxonomin. Nu är det biologisk mångfald som ska utvärderas. Frågan om svenskt skogsbruk kan klassas som grön ska utvärderas på nytt utifrån nya krav.
Sedan var det EUs skogsstrategi-idéer om ett skogsbruk ”closer to nature” (att undvika kalhyggen, tunga maskiner som förstör marken och intensiv avverkning under fåglars häckningsperioder) var en rekommendation som försvagades efter svenska lobbyinsatser.
Dessa är inte bortglömda, nu dyker de upp igen men i en annan och bindande form.
Strax före midsommar landade ett sprillans ny EU-idé om en europeisk ”Nature restoration law.”
Kraven på medlemsländerna skulle hädanefter bli att inte enbart skydda oförstörd natur men snäppet tuffare – att återställa naturliga ekosystem som har förstörts.
Minst 20 procent berörs av all mark och vatten i EU och det ska ske före 2030… vilket ju är rätt mycket och rätt snart.
För skogen handlar det om t ex att återskapa sammanhängande korridorer av skog, återställa våtmarker, öka mängden av död ved och kraftigt öka blandskogen.
För jordbruket gäller det att lägga om arbetsmetoder.
LRF är redan ute och kritiserar förslaget för att kosta svenska bönder pengar (en ”miljardsmäll”) men glömmer nämna att det finns EU-bidrag att hämta för sådant.
Just nu diskuteras intensivt i Bryssel också idéer om att bönder och skogsbrukare skulle kunna sälja biodiversitets- eller kolsänke-krediter.
Före årets slut räknar sedan EU-kommissionen med att presentera sitt lagförslag för övervakning av att medlemsländerna faktiskt genomför vad de lovat på bl a skogsområdet.
Vi talar om satellitövervakning från rymden, en välkommen användning av EUs egna satelliter, Copernicus & Co.
Skogsindustrin och svenska politiker kritiserade skarpt idén om satellitövervakning som onödig när den skymtade förbi i EUs skogsstrategi förra året men vi vet tack vare EUs revisionsrätt (rapport från juli 2021) att hållbarheten i europeisk skog inte förbättras och att medlemsländerna är väldigt slarviga med att kontrollera vad som pågår.
Vi vet också från gräl mellan miljöorganisationer och skogsindustrin i Sverige att det tycks vara svårt att slå fast hur mycket skog som egentligen avverkas.
Med EU-kommissionen är det förstås så, att den har till uppgift att genomföra de ambitiösa klimatmål som stats- och regeringscheferna klubbat.
Därför kommer klimatförslagen att fortsätta komma, så länge klimatmålen inte är uppfyllda.
Det finns vissa tecken att skogs-Sverige har börja ta in det faktum att det kanske egentligen inte är EU-kommissionen som är problemet.
Problemet som måste lösas är klimatförändringarna.
Försiktiga förändringar av policy anas.
*Svea Skog har beslutat avverka mindre.
*Stora Enso sätter hållbarhetsmål för 2030 och investerar för att klara dem.
*Regeringen tvingas skriva in klimat i den svenska skogsplanen där för tillfället fem av dess fem aktuella prioriteringar handlar om att bruka skogen, alltså om skogen enbart som en råvara till industrin.
Nu återstår att se om de svenska politikerna också uppfattar vartåt vinden blåser.
Ett första test blir hur riksdagen gör i augusti när man ska pröva om EUs ”Nature Restoration Law” med sitt lagförslag orättfärdigt inkräktar på vad riksdagen anser vara deras rätt att bestämma över.
Eller om riksdagen säger: Precis vad världen behöver, hur kan vi hjälpa skogsindustrin att ställa om?