EU förhandlar om ny lagstiftning för att stärka löntagarnas minimirättigheter i alla medlemsländer, som ett steg i uppföljningen av Sociala toppmötet i Göteborg i fjol. En stor majoritet röstade för förslaget i EU-parlamentet. Men inte en enda svensk parlamentariker tryckte på ja-knappen.
Från Vänsterns Malin Björk till Moderaternas Christofer Fjellner hörs unisont: EU-lagstiftning om grundläggande rättigheter för löntagarna är ett ”hot mot den svenska modellen”. Det är rakt motsatt besked mot de argument som fick en majoritet av svenska väljare att rösta ja till EU-medlemskapet – ett ”Löntagarnas Europa”.
Det var med det löftet som den dåvarande S-ledaren Ingvar Carlsson lyckades förändra socialdemokratiska partiets inställning till EU och bidra till att en knapp majoritet röstade för svenskt medlemskap.
När storbolagen organiserar sig internationellt och spelar ut löntagare och regeringar mot varandra måste medborgarna också skapa en organisation för att åstadkomma en politisk motvikt, var argumentet. Eller som Ingvar Carlsson själv uttryckte det i en riksdagsmotion i januari 1992.
”Internationaliseringen av ekonomin har lett till att nationalstaternas demokratiskt valda församlingar har fått mindre inflytande. De stora företagen har flyttat ut sina styrelserum från nationerna. Därför måste också det politiska beslutsfattandet europeiseras.”
I riksdagsmotionen ”Samarbete och solidaritet för ett medborgarnas och löntagarnas Europa” deklarerade också S-ledaren att Sverige som EU-medlem bör ta strid emot ”social dumpning”; förhindra att företagen med hjälp av EU:s inre marknad försämrar löntagares arbetsvillkor:
”Vi kan aldrig acceptera så kallad social dumpning. De anställda skall inte med sin hälsa, med försämrad säkerhet och sämre arbetsvillkor betala de vinster som uppkommer genom den harmoniserade marknaden. Socialdemokratin kommer därför att på alla sätt motverka social dumpning.”
Exakt samma varning för social dumpning pekar nu de europeiska Socialdemokraterna på tillsammans med EU-partierna Vänstern, De Gröna och Liberalerna när de röstar för EU-lagstiftning om minimiregler för arbetsvillkor.
– We need basic common ground rules in EU to avoid social dumping, sade Maria João Rodrigues, EU-parlamentets rapportör för Sociala pelaren, på ett möte i Stockholm förra veckan ett år efter Sociala toppmötet.
Bristen på grundläggande EU-regler för att skydda löntagarna avslöjades brutalt när finanskrisen slog 2008. Regeringarna räddade banker och bankirer med hundratals miljarder. Medan bristande sociala skyddsnät ledde till massarbetslöshet, sänkta reallöner och pensioner i de flesta länder. Reallönerna har fortfarande inte återhämtat sig till nivån före finanskrisen i många länder. Inkomstklyftorna har växt och missnöjet har gett utrymme för populistpartier att växa sig starka på att skylla åtstramningarna på EU och göra invandrarna till syndabockar.
När Jean-Claude Junckers kommission tillträdde 2014 fick den majoritetsstöd i EU-parlamentet på löftet om stärkta rättigheter inom social- och arbetsmarknadsområdet. Motståndet har varit starkt främst från regeringar i Östeuropa. Men kommissionen har envetet gått vidare, och ett viktigt symboliskt steg var Sociala toppmötet i Göteborg i november i fjol.
Proklamationen från Göteborg om Sociala pelaren innehöll inga lagförslag, utan lämnade det till medlemsländerna att bestämma om de ville efterleva den. Men EU-kommissionen har inte nöjt sig med det, utan hittills lagt fram fem lagförslag – bland annat minimiregler för arbetsvillkor, föräldraledighet, socialt skydd och EU-arbetsmarknadsmyndighet.
Jean-Claude Juncker manade EU att gå vidare med mer gemensamma EU-lagar på det sociala området i sitt State of the Union-tal i september:
”I would like the European Union to take better care of its social dimension. Those that ignore the legitimate concerns of workers and small businesses undermine European unity. It is time we turned the good intentions that we proclaimed at the Gothenburg Social Summit into law.”
I Sverige har Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i många år krävt stärkt skydd för löntagarna i EU och sagt att man vill ha ett ”socialt protokoll” inskrivet i EU-fördraget som ett skydd mot social dumpning. Men när EU-kommissionen föreslår konkret lagstiftning för att införa stärkta rättigheter för löntagarna i alla medlemsländer bangar S och V.
Inför Sociala toppmötet i Göteborg försäkrade Stefan Löfven och hans ministrar efter krav från samtliga borgerliga partier att regeringen var emot nya EU-lagar för jämställdhet, arbetsrätt eller löner.
– Vår linje är att EU ska genomföra det man redan åtagit sig. Inte börja ge sig på nya frågor. Det är viktigt att alla EU-länder håller ihop, sade Löfven i riksdagens EU-nämnd.
När EU-kommissionen nu får brett stöd bland medlemsländerna och i EU-parlamentet för sina lagförslag försöker den svenska regeringen och de svenska parlamentarikerna bromsa och hävda att EU-direktiven kan hota ”den svenska modellen”, dvs att en stor del av arbetsmarknadsreglerna förhandlas fram mellan fack och arbetsgivare.
I parlamentets omröstning förra veckan om minimirättigheter för löntagares arbetsvillkor var det inte en enda svensk ledamot som röstade ja. S- och MP-ledamöterna lade ner sina röster, övriga röstade nej.
Samma larmsignaler om att ”EU hotar den den svenska modellen” hördes från nejsidan inför folkomröstningen 1994. LO:s avtalssekreterare Harry Fjällström var nere i Bryssel och fick försäkringar om att det inte var något problem att arbetsmarknadsregler i ett land, som Danmark redan gjorde, klaras ut med kollektivavtal.
Ändå fortsätter nu den svenska regeringen att bromsa minimilagstiftning på arbetsmarknadsområdet för att ge bättre skydd åt löntagarna i alla EU-länder.
När arbetsmarknadsminister Ylva Johansson debatterade EU-lagstiftning med EU-parlamentets Maria João Rodrigues varnade även den svenska ministern för de ökande sociala klyftorna i EU som en grogrund för framväxten av populistpartier.
– Men arbetet med att minska klyftorna måste klaras på den lokala nivån. EU-lagstiftning försvagar den svenska modellen. Arbetsmarknadens parter säger att lagstiftning klipper av deras vingar, argumenterade Ylva Johansson. Regeringen driver nu på för att EU-direktivet ska innehålla en möjlighet att reglerna införs via kollektivavtal.
Den brutala verklighet som EU-förslaget handlar om är arbetsvillkoren för ”sms-jobb”, ”timanställningar”, ”korttidsvikariat” mm där fack och kollektivavtal är icke existerande begrepp. Fackanslutningen är låg i många EU-länder och sjunkande i Sverige, och de som arbetar i den här nya jobbverkligheten har inget som helst skyddsnät utan är helt utlämnade till arbetsgivarnas godtycke.
Facken prioriterar naturligt nog de medlemmar som är anställda inom sektorer där det redan finns kollektivavtal och har mycket små möjligheter att göra något för de ”digitalt” tillfällighetsanställda.
Svenska S och V har ägnat mycket kraft åt att skärpa EU-lagstiftningen för utländsk arbetskraft som kommer till Sverige, som regleras i det så kallade utstationeringsdirektivet. Men det gäller bara ett par procent av arbetskraften i EU. Storföretagens möjligheter att utnyttja svaga fack och bristande arbetsmarknadslagar i medlemsländerna skapar möjlighet till social dumping i hela EU.
Maria João Rodrigues pekar också på att EU-minimiregler är det bästa sättet att skydda den svenska modellen från att undermineras.
– That is also the best way to protect the Swedish model from downward pressure.
Svenskt Näringsliv ser EU-lagstiftning om arbetsvillkor som ett hot. I takt med att facken försvagas i Sverige stärks näringslivets möjligheter att driva igenom fördelaktiga villkor via kollektivavtal. Näringslivets tankesmedja Timbro varnar för att ”Sveriges självbestämmande” är hotat av EU:s utstationeringsdirektiv och minimiregler för arbetsvillkor.
Kristdemokraternas toppkandidat inför EU-valet, Sara Skyttedal, backar upp med varningar för en ”överstatlig europeisk välfärdsstat”.
Moderatpolitikerna Christofer Fjellner och Karin Enström varnar för att beslut om EU-lagstiftning på det sociala området kan leda till att en ”socialkonservativ” majoritet i EU driver igenom försämringar av föräldraförsäkringen. En varning publicerad samma dag som tre andra moderatpolitiker föreslog kortad föräldraledighet i Sverige.
När Ingvar Carlsson argumenterade för svenskt medlemskap i EU med ambitionen att skapa ett ”Löntagarnas Europa” var gemensamma EU-regler för löntagarna avgörande:
”Oerhört väsentligt att socialdemokraterna går i bräschen för en social dimension i Europa: att frågor som handlar om löntagarnas rättigheter, sysselsättning och social trygghet får samma dignitet som de ekonomiska aspekterna.”
I dag är det inget svenskt parti som ”går i bräschen” i det arbetet.