Insynen går bakåt i Sverige – men framåt i EU

Visselblåsarskydd införs i EU

Under sommaren kom svenska journalistförbundet med en varnande debattartikel i DN där man redan i rubriken slog fast att ”offentlighetsprincipen i Sverige har kringskurits efter EU-inträdet.”
Oroväckande.
Artikeln tar fem exempel på när öppenheten inskränkts i svensk lag.

Då har artikelförfattarna ändå inte nämnt en av de mer skrämmande begränsningarna.
År 2013 utökade regeringen Reinfeldt Sveriges utrikessekretess till något av en gummiparagraf. Den kan regeringen nu kan använda väldigt svepande för att neka insyn utan att behöva förklara sig.
Lurigt nog påstod regeringen Reinfeldt den gången att ”EU kräver det av oss.” Viktiga aktörer i EU skulle ha tryckt på, antydde man, för att inte få ”sina” hemligheter läckta genom lagstadgad svensk öppenhet.

Detta var inte sant.
Den statliga utredningen som föregick lagen hade undersökt och hittat ett (1!) tillfälle under tolv års EU-medlemskap när svensk öppenhet vållat kritik. Det var en dansk odlare av rovor som fruktade att jordbruksverket skulle avslöja dess sina affärshemligheter.

Istället har EU under samma årtionden gått i motsatt riktning. EU har ökat insynen rejält.
Delvis är det faktiskt Sveriges förtjänst.
Det var år 2001 som en svensk regering lobbyade stenhårt runtom i EU-huvudstäder för att införa en offentlighetsprincip i EU.
Den finns där nu.
Medborgare, journalister eller företag kan alltså begära ut allehanda dokument från EUs institutioner. Tjänstemännen kan bara neka på ett fåtal grunder, måste motivera sig och kan överprövas både av EU-domstolen och EUs ombudsman ifall de skulle bli överdrivet hemliga.

Också viktigt är att EU just nu inför ett visselblåsarskydd.
En person som misstänker fuffens på sin arbetsplats kan alltså anmäla detta, gå till pressen om hen föredrar, och får inte straffas, omplaceras eller jäklas med efteråt.
Det är en rättighet att säga ifrån om ens arbetsgivare blundar för lagbrott.

Sverige har haft meddelarskydd hela tiden men EUs visselblåsarregler ovanpå den svenska lagen utökar det skyddet till fler.

Men ännu mer intressant är att EU har gått raka motsatt väg mot svensk riksdag vad gäller ”utrikes” ärenden.
EU har (som första mig veterligen den och enda) infört att det hemligaste av allt – förhandlingar om handelsavtal – ska ske i öppenhet.
Förslag till mandat för EUs förhandlare är offentliga.
Deras förslag för det kommande avtalet publiceras.
Förhandlingarnas framsteg eller bakslag presenteras under gång vid presskonferenser.

Denna utveckling tvingades fram under EUs förhandlingar med USA om TTIP – ett heltäckande handelsområde.
Konsekvenserna av vad förhandlarna diskuterade med amerikanerna skulle bli så stora, att det utlöste våldsamma protester i många EU-länder och i EU-parlamentet.
Så småningom fick samtalen helt överges men innan det skedde hade öppenheten införts.
Det följdes upp genom ett direktiv och gäller nu för alla handelsförhandlingar.

Vi kunde se detta utspela sig i brexitförhandlingarna som ägde rum för öppen ridå från 2017 till nu.
Varje EU-utspel lades ut på nätet, varje samtalsrunda redogjordes för i presskonferenser.
Britterna avskydde det, protesterade men fick till slut svara med att lägga ut sina egna motförslag eftersom allt annat bara gynnade EU-sidan.

Så när ett bråk uppstod med läkemedelsbolaget AstraZeneca vintern 2021 över leveranser av covid19-vaccin valde EU-kommissionen att informera pressen om alla detaljer i avtalet (som bolaget tillät, en del ville bolaget ha klassat som affärshemligheter).
Det behövdes för att inte förlora matchen i mediabevakningen. EU-kommissionen har ju inget grundmurat anseende för affärsförhandlingar att luta sig mot.

Vad EU-kommissionen tycks ha lärt sig är att legitimitet stärks med öppenhet. Hemlighetsmakeri föder misstankar och konspirationsteorier.

Det gäller inte hela EU och överallt.
Medlemsländernas arbete i ministerrådet är slutet i de viktiga delarna.
Slutförhandlingar mellan EU-parlamentet och rådet är slutnast av allt – och bland det viktigaste av allt.
Just EU-parlamentet är annars öppnare än svenska riksdagen med sina öppna utskottsmöten.

Öppenhet visar sig funka för EU.
Ironiskt då, om svenska regeringar går åt andra hållet.