Önskar kanske en liten del av Orban idag att han släppt in några flyktingar?
Han – alldeles särskilt i dessa dagar – men också andra europapolitiker som kampanjat för stängda gränser, upptäcker nu problemen med att inte ha tillgång till folk.
I Budapest går massdemonstrationerna in på fjärde veckan (började kring Lucia) och de har spridit sig till mindre städer.
De ungerska fackförbunden har tagit täten. Ungerska regeringens försök att skylla demonstrationerna på utländska påtryckningar – mer bestämt George Soros – låter alltmer hysteriska.
Ironiskt nog är det Victor Orbans framgångsrika kampanj för stängda gränser som nu slår tillbaka.
Det största och mest ihärdiga motstånd i Ungern som regeringen Orban har stött på, beror på brist på arbetskraft.
93 procent av Ungerns industriföretag säger att de akut saknar arbetskraft. Landets arbetslöshet är nere i 4,2 procent. Tillväxten i ekonomin hålls tillbaka av bristen på folk som kan fylla fabrikerna.
Orbans lösning var att lagstifta att alla skulle jobba mer: Krav på 250 timmars övertid för varje arbetare, övertid som bara behövde betalas efter ett år.
Ungrarna gillade inte den lagen och inte räckte det för industrins behov heller.
Före jul drev Orbans parti Fidesz därför igenom en lag som kräver 400 timmars övertid av alla arbetare, vilken för övrigt inte behöver betalas förrän efter tre år.
Ungrarna rasar.
Kväll efter kväll står de ute på gatorna med facklor och slagord.
Det finns fler regeringar i Europa som seglat fram på främlingsfientliga tongångar men som idag sitter med konsekvenserna av det – akut brist på arbetskraft.
I Polen vägrade regeringspartiet PiS (iksom Orban) att dela flyktingar med övriga EU. Idag hålls över 50 procent av landets industrier tillbaka av brist på arbetskraft och landets ekonomi kan inte utvecklas.
Polen har därför släppt in ukrainare i mängd – minst en miljon arbetare hittills.
Retligt nog fortsätter många av dessa ukrainare över till Tyskland och lämnar polska fabriker bakom sig gapande tomma.
Ironin klubbar en i huvudet när nu den polske PiS-ministern Jakub Binkowski begär att EU ska samordna migrationsfrågor.
Bristen på arbetskraft är akut i hela Östeuropa.
I Rumänien skriker arbetsgivarna efter folk. 73 procent av företagen hittar inte personal.
I Bulgarien säger 68 procent av företagarna att de inte får folk hur mycket de än letar.
I Kroatien har tillväxten stannat av på grund av bristen på arbetskraft.
I Österrike triumferade främlingsfientlige Sebastian Kurz. Någon invandring skulle Österrike inte ha.
Men österrikiska företag vet inte vad de ska göra, de saknar folk. 87 procent ropar efter utbildade arbetare och många erbjuder sig att utbilda själva på arbetsplatsen, bara de får tag i någon.
”Wir schaffen das,” upprepade före jul Ingo Kramer, chef för Tysklands arbetsgivarförbund Merkels välkomnande ord om invandring från 2015.
Kramer var för ovanlighetens skull inte sarkastisk eller kritisk när han upprepade hennes klassiska ord, så ofta utskällda.
Kramer menade att jo, Tyskland klarar faktiskt skivan. Han konstaterar (inte utan häpnad) att av de flyktingar som kom till Tyskland vintern 2015/2016 har 400 000 redan lärt sig språket och börjat arbeta.
Inte för att det räcker för tyska behov.
Minst 400 000 extra arbetare om året behöver Tyskland för att maskineriet ska rulla på.
Storbritannien som lämnar EU delvis för att slippa östeuropeisk invandring, har redan stött på arbetskraftsbrist i sjukvården, trädgårdsnäringen, hotell- och restaurangbranschen och – som det inte var nog – nu börjar många av de 300 000 fackutbildade européer som finns i tillverkningsindustrin att lämna landet.
I Danmark där den främlingsfientliga retoriken nått höga höjder, är bristen på arbetskraft idag näringslivets största bekymmer.
Detta fick rentav danske statsministern Lars Lökke Rasmussen att i årets nyårstal våga sig på en icke-ovänlig hälsning till landets invandrare (om än ganska kryptiskt):
”Ikväll vill jag säga till alla med utländsk bakgrund i Danmark; Ni är välkomna. Ni gör det bra. Fortsätt med det.”
Rasmussens stödparti Dansk Folkeparti rasade förstås
Var inte hans ord rena angreppet på Dansk Folkeparti, kanske?
Slutsatsen får nog bli att den demografiska kris som statistikerna länge talat om, är här nu.
Det föds alldeles för få barn i Europa.
Verkligen inga i Östeuropa.
Inte i Ungern.
Inte i Italien heller.
Bara Sverige och Frankrike håller flaggan i topp.
Det räcker förstås inte för att befolka alla arbetsplatser.
Fortsätter det så här kanske EU-länderna börjar tävla om att få ta emot båtarna från Afrika.