De vill båda stå ensamma i strålkastarskenet och hyllas som Italiens räddare. Men inför risken att helt hamna utanför parlamentet har de båda politiska divorna Matteo Renzi och Carlo Calenda bildat en allians och lanserar sig som Mario Draghis sanna lärjungar.
Men deras ”Tredje linje” – Terzo polo – underminerar bygget av en bred front mot den Putrinkramande högern och banar väg för en premiärminister med Mussolinis fackla på partibaneret.
Carlo Calenda har två gånger de senaste veckorna brutit avtal med det stora socialdemokratiska partiet PD om en gemensam valallians. När han på torsdagen efter flera dygns förhandlingar presenterade en uppgörelse med Matteo Renzi – fd PD-ledare och premiärminister – förlorade Calenda koalitionspartnern +Europa. Men han behöver bara dela strålkastarskenet med en annan politisk diva, även om de båda bara har 2-3 procent var i opinionsmätningarna.
Det såg ljust ut för knappt två veckor sedan när PD-ledaren Enrico Letta och Calenda signerade den politiska plattformen ”Vägval för Italien” – Scelta di campo per Italia – inklusive riktlinjer för hur de skulle fördela partiernas kandidater i enmansvalkretsarna. Det politiska programmet skrevs av företrädare för Calendas parti Aktion.
De båda partierna var också överens om hur fler partier skulle kunna anslutas till alliansen.
Men efter att PD:s Enrico Letta fått De Gröna, Vänstern och avhopparna från Femstjärnerörelsen att ansluta sig till uppgörelsen meddelade Carlo Calenda plötsligt att hans parti hoppar av.
Calenda motiverade det med att de nya partierna i alliansen inte hade varit tillräckligt rättrogna mot Mario Draghis agenda och till och med röstat emot premiärminister Draghis förslag flera gånger.
PD-ledaren Enrico Letta har arbetat flera månader för att få ihop en bred allians mot högern inför valet. Men han haft flera motgångar. Först när Femstjärnerörelsen drog undan mattan för Mario Draghis samlingsregering. Och nu när forna ministerkollegor inte vill vara med i en allians mot högern. Han kommenterade besviket:
– Calendas resonemang visar att Calendas enda möjliga allierade är Calenda.
Calendas koalitionspartner, partiet +Europa, som grundats av Emma Bonino, tidigare utrikesminister och EU-kommissionär, hade inte informerats om avhoppet och valde att bryta med Aktion och stanna i den breda mitten-vänsteralliansen.
– Det är inte seriöst att byta åsikt var tredje dag, särskilt av ett politiskt parti som har ambitionen att ingå i landets regering, kommenterade Bonino.
Även om Carlo Calenda nu bildar allians med Matteo Renzis ”Leve Italien” deklarerar Calenda att det är han som ”leder valkampanjen” och att partiernas autonomi kvarstår. De båda deklarerar att deras linje är att följa ”Draghis politiska agenda” – även om Draghi själv säger att han inte har någon politisk agenda – och att de vill att Draghi ska återinträda som premiärminister efter valet.
Men med några få procent i opinionsmätningarna är ”Tredje linjens” chanser att styra över den politiska utvecklingen efter valet mycket små. Däremot kan Calenda och Renzi hoppas på att få mycket utrymme i medierna inför valet och kunna skylla högerns valseger på att den PD-ledda alliansen ”Vägval för Italien” inte var tillräckligt trogen Draghis agenda.
På högersidan jublar man över splittringen bland mitten-vänsterpartierna. De tre högerpartierna är överens om att inte konkurrera med varandra i enmansvalkretsarna där mer än en tredjedel av parlamentsplatserna fördelas. Enligt opinionsmätningarna kommer de tre att ta storslam där när mitten-vänstern nu har splittrats.
De tre högerpartierna har tillsammans drygt 40 procent och högersidan ser därmed ut att ta hem även de flesta av de mandat som fördelas proportionellt.
Doften av valseger har även fått Silvio Berlusconi att ställa upp som valkandidat på nytt. Han förbjöds att ställa upp i val efter att ha dömts för skattefusk 2013, men nu har miljardären dragit igång en massiv reklamkampanj över hela landet för att vinna en plats i italienska överhuset, senaten.
Large screens in railway and underground stations around the country feature photos of a youthful-looking Berlusconi alongside the slogan “oggi piu che mai, una scelta di campo” — roughly translated as “now more than ever, pick a side”.
De tre högerpartierna är också överens om att det parti som blir störst i valet får premiärministerposten. Den tycks därmed vikt för Giorgia Meloni, ledare för nyfascistiska ”Italiens bröder”, som ligger höger över de båda andra partierna i högeralliansen.
Meloni försäkrar att hon inte är fascist och att Italiens demokrati inte är hotad om hon blir premiärminister. Hon säger att brittiska högerpartiet Tories är hennes förebild i dag.
”We share values and experiences with the British Tories, the U.S. Republicans and the Israeli Likud.”
I EU-parlamentet har Meloni varit ordförande i den partigrupp där även Sverigedemokraterna och polska regeringspartiet PiS ingår.
Italiens tidigare premiärminister Romano Prodi varnar för att Melonis försök att framstå som en normal demokratisk politiker inte är trovärdigt. Han uppmanar Meloni att åtminstone demonstrera att hennes parti brutit med fascismen genom att ta bort facklan i partisymbolen, som anspelar på den fackla som brinner på Benito Mussolinis grav och är en symbol för italiensk nyfasciscm.
”Davvero la Meloni vuole consegnare il fascismo alla storia, come ha annunciato ieri? Ha un’occasione d’oro per dimostrarlo. Domani si presentano i simboli elettorali: faccia togliere dal simbolo di Fratelli d’Italia la fiamma del Movimento Sociale Italiano. Perché quella fiamma, come Giorgia Meloni sa perfettamente, è da sempre un riferimento esplicito alla fiammella che arde sulla tomba di Benito Mussolini e per questo è il principale simbolo del neofascismo italiano”.
Giorgia Meloni försäkrar att hon inte längre vill att Italien ska lämna euron och att hon är en varm förespråkare av Natomedlemskapet. Hon talar dock redan om att en högerregering kommer att förändra de planer som Draghiregeringen utarbetat för att få 200 miljarder euro i stöd från EU:s återhämtningsfond. Med risk att EU fryser inne en del av miljarderna.
Högerns väntade seger i nyvalet den 25 september har fått de internationella finansmarknaderna att driva de statliga räntorna i höjden.
Högersegern riskerar också att få allvarliga följder för EU:s sammanhållning mot Rysslands krig i Ukraina. Silvio Berlusconi och Matteo Salvini har haft nära relationer med Vladimir Putin.
De politiska divornas stora egon underlättar för högern att vinna stort i valet. EU-kommissionen och Europeiska Centralbanken kommer att få ytterligare problem att hålla samman unionen när en av stormakterna återigen styrs av nationalistiska och populistiska intressen.