Macron kunde säga ”Vad var det jag sa,” till Angela Merkel apropå Italien.
På vilket hon nog skulle svara: ”Nähä, vad var det JAG sa.”
Italien har mer av en politisk än ekonomisk kris – inte för att den senare går av hackor heller.
Fast Italiens ekonomi är inte så dålig.
Landet har ett minimalt budgetunderskott (1,2 procent) – har faktiskt haft statsfinanserna i god balans sedan 1992.
Tillväxten är på 1,5 procent.
Italien har dessutom överskott i handelsbalansen.
Men så är det statsskulden på 132 procent av BNP.
Den har hängt med sedan 1980-talet och bara växer.
Skulden gröper ur statskassan med sina räntebetalningar.
Den har tvingat italienska regeringar att spara och skära ned utan uppehåll sedan finanskrisen.
President Macron har ihärdigt försökt få Tyskland med på att reformera euron så att EU skulle stå starkt inför nästa kris.
Italienska politiker tycks ha bestämt att den krisen ska vi ha nu.
Deras land är EUs fjärde största ekonomi så brakar den ihop, skakar det lite överallt.
Macron har t ex föreslagit:
EUs bankunion behöver ett ”backstop” så stort att det är meningslöst att spekulera mot bankerna.
EU behöver en politisk styrning så att ekonomiska krav inte blir medicinen som dödar både sjukdom och patient genom sin stelbenthet.
EU behöver en investeringsfond.
Iinvesteringsfonden skulle användas när ett land behöver investera sig ur en kris.
Ett land med en stor skuld till exempel, som skär ner och höjer skatten, kommer att förlama sin tillväxt.
Då kommer inga nya pengar in som kan användas för att betala av skulden.
Skulden fortsätter att öka och landet tvingas spara ännu mer.
Men lån för investeringar – vore det inte att belöna ett land som misskött sin ekonomi?
Jo men pengarna ur fonden skulle åtminstone komma med krav på reformer.
Alternativet är titta på när ett stort land med euron som valuta går ner sig ännu värre.
Och drar ner andra med sig – stackars Grekland står först i den kön.
Det där är förstås bara teori, Tysklands Angela Merkel har inte gått med på Macrons förslag.
Så när vi nu ser Italien i en omöjlig knipa, kan han gott säga;
Vad var det jag sa, Angela?
Snart lär vi få se italienska banker krisa också för deras kapital ligger till stor del i italienska statsobligationer.
Italienska statsobligationer sjunker i värde varje dag.
Men någon ”backstop” för banker finns inte ännu för Tyskland har krävt att alla banker måste vara kapitalstarka först.
Angela Merkel har inte gått med på investeringsfonden heller, av samma skäl.
Det finns många i Tyskland som inte vill belöna en slarver.
Hon har ansett att alla euroländer borde rensa upp i sin egen ekonomi först, annars blir de en börda för Tyskland.
Sedan kunde hon gå med på en investeringsfond.
(Så hon kan gott svara Macron idag: Vad var det JAG sa.)
Problemet är att de italienska väljarna är trötta på dålig ekonomi, hög arbetslöshet, nedskärningar och mängder av båtflyktingar (150-180 000 om året).
Så de har röstat in riktiga populister.
Man kan inte kalla dem annat.
Det regeringsprogram.som högerextrema Lega Nord och tja, det ideologibefriade, 5 stjärnor har uppfunnit, är ren komik.
Hör här:
*Först ska ECB avskriva Italiens lån på cirka 250 miljarder euro.
*Sedan ska EU ge Italien miljarder för att införa en medborgarlön för italienarna.
*En plattskatt (låg) ska införas vilket betyder förlust i skatteintäkter för staten.
*Men EU kommer sänka Italiens EU-avgift för att finansiera hela kalaset.
Vilket av oss andra EU-länder var tänkt att dra upp plånboken och betala för deras vallöften?
Lega Nords smarte ledare Matteo Salvini kan inte ha trott en sekund på att de planerna skulle bli verklighet.
När han sedan insisterade på att sätta som finansminister en 81-årig man med en plan för hur Italien ska lämna euron , då satte Italiens president stopp för koalitionsplanerna.
Presidenten är ålagd i grundlagen att garantera en fungerande regering.
Etn euro-exit är så grundläggande för Italien att den måste debatteras först, sa presidenten.
Inget av de två partier hade nämnt under sina valkampanjer att de ville lämna euron.
Italienarna själva vill nämligen inte det, enligt opinionsundersökningar.
Det kan ha varit Salvinis plan hela tiden, att krascha koalitionen så att han istället får nyval.
Han har fått ett toppenläge; han slipper koalition, presidenten ser ut som en demokratifiende och Lega Nord klättrar uppåt i opinionen.
President Macron får därför sista ordet.
Just nu leker populister maktlekar med stora konsekvenser för hela EU-ekonomin.
Eurozonens länder borde svälja förtreten och göra de nödvändiga reformerna.
Italien kunde ges chansen att investera sig ur krisen om de lever upp till EU-villkoren.
Det kunde ge mer sansade politiker möjligheten att vinna val.
Om Angela Merkel istället väljer samma metod som under den förra krisen – vänta och se – så är risken stor för inbromsning och lågkonjunktur som följd.
För oss alla.