Med Jacques Delors dog ännu en fransk politiker som framgångsrikt släpat bromsande tyska politiker med sig i ett europeiskt äventyr.
Den franske socialisten Jacques Delors som just dog, 98 år gammal, skriver in sig i europeisk historia för sina insatser att bygga ett starkt, europeiskt samarbete genom ett idogt arbete och mycken list, dold i rollen som en grå tjänsteman.
Inre marknaden – han fick denna optimistiska tanke ur Romfördraget från 1957 omvandlad till konkret verklighet på sex, sju korta år (mellan beslut 1987 och lyftande av gränsbommar 1 januari 1993). Han lyckades runda brittiska Margaret Thatcher genom att sälja på henne ”marknad” och simsalabim så hade hon släppt vetot och gjort reformerna möjliga genom att införa majoritetsbeslut.
Han omvandlade idén om en gemensam europeisk valuta från vild illusion till mynt och sedlar på mindre än ett decennium.
Tysklands bestämda vägran undvek han genom att ge idéns starkaste fiender (EU-ländernas centralbankschefer med tyske Karl Otto Pöhl i spetsen) i uppdrag att utreda HUR en gemensam valuta kunde åstadkommas OM kanske någon, någon gång skulle vilja…
Tyske centralbankschefen Karl-Otto Pöhl lämnade stolt över sin utredning om hur det kunde göras och så var det motståndet brutet.
Han fick med de nordiska länder som han beundrade så mycket i det europeiska samarbetet. Det gjorde han genom att uppfinna en variant på ett fullt EU-medlemskap vilket vi ju fruktade så.
Detta EES anslöt sig Sverige, Norge och Finland till 1994 och upptäckte snart att ett fullt medlemskap var väl inte så farligt heller.
Han var den som fick EU att – trots brittiskt helhjärtad, oförblommerad, offentlig avsky och mer fördold men stark skepsis från franske presidenten Mitterrand – acceptera och hjälpa Västtyskland att återförenas med Östtyskland efter att Berlinmuren fallit (en hjälp som han förmådde tyskarna att återgälda genom att acceptera euron).
Jacques Delors var en sällsynt skicklig politisk aktör. Kanske fungerade hans planer så bra för att han gärna verkade i det tysta.
Han behövde ingen lysande karriär, sökte inte strålkastarljuset, önskade ingen PR för egen del. När han så småningom slutade som hyllad ordförande för EU-kommissionen, nobbade han en fransk presidentkampanj vilken han högst sannolikt hade vunnit.
Jacques Delors kan ställa sig i raden av franska politiker som har skapat det europeiska samarbete som vi har idag.
Europarådet (uppfunnet av britter) vet knappt ingen vad det är eller vad det gör. OECD (uppfunnet av USA) är en obegriplig samling som kommer ingenstans pga ständiga amerikanska veton. OSSE är på väg att lägga ner sig själv. Nato (uppfunnet av USA) som skapades för att skydda den europeiska kontinenten mot ett sovjetiskt anfall, står idag passivt idag inför ett ryskt anfall.
Medan EU däremot, är mäktigare än någonsin.
Ett EU som uppfunnits av franske fixaren Jean Monnet utan någon formell post någonstans men med tydliga visioner och god övertalningsförmåga.
Som genomfördes av franske utrikesministern Robert Schuman som fick knö och knuffa tyske förbundskanslern Adenauer med sig (”Vad kommer detta att kosta tyska skattebetalare?”)
Ett EU som förnyades och gjordes till en ekonomisk global gigant av franske Jacques Delors utifrån en tjänstemannapostering vilken gav honom möjlighet att släpa tyske förbundskanslern Helmut Kohl med sig.
Ett EU som återuppfunnits i en maktspelarroll inte minst via delad finansiering av framtidssatsningar för en europeisk autonomi, tack vare envist tjat från franske Emmanuel Macron på den ständigt så ovilliga Angela Merkel.
Sedan Jacques Delors slutade som ordförande för EU-kommissionen 1995 har alla hans efterträdare jämförts med honom.
Ingen har ännu kommit i närheten.