Jodå, Meloni, du kan hånflina mot Scholz just nu

Sverige, Tyskland, Nederländerna och Finland är risk-ekonomierna i EU just nu.
Men i Grekland, Spanien och Italien går det finfint, tackar som frågar.

Jaha, hur tycker du själv att det går, Scholz?

Ovant i den europeiska ekonomin just nu att Tyskland är illa ute, Nederländerna och Finland vacklar medan Sverige länge har legat i absoluta botten på EUs tillväxtlista. Men i södern går det bra.

För några veckor sedan uppgraderades Greklands ekonomi av ratingfirman S&P till statusen ”stark” eller ”mycket god.” Statens budget ligger på överskott, grekisk tillväxt på 2,4 procent och inflationen (4,8 proc i år) är på väg ner mot drygt 2 procent.
Det talas om rekord i hur snabbt Grekland lyckats vända utvecklingen från den extremt djupa kris som man rasade ner i 2010 och som gjorde att man först förra sommaren slapp ur EUs övervakning.

Spaniens ekonomi får det entusiastiska betyget ”dynamisk” för sina kloka framtidsinvesteringar och precis som för Grekland talar vi om tillväxt, låg inflation och låg arbetslöshet, dock med ett budgetunderskott på kring 4 procent.

Italien överraskar kanske mest. Populisten Giorgia Meloni har som premiärminister valt att noga följa EUs ekonomiska recept vilket just har resulterat i en uppgradering av Moody´s för Italiens kreditvärdighet (vilket sänker landets lånekostnader) och ett drastiskt fall i inflationen (samma goda effekt).
De höga statslånen är annars Italiens akilleshäl vilka man har kostat på sig för att investera framåt.
Att regeringen Meloni alls skulle överleva sitt första år var inte garanterat när hon tog över hösten 2022 med en skakig koalition men ett år senare ser den ekonomiskt och politiskt stabilare ut än någonsin.

Förbundskansler Olaf Scholz som Meloni besöker idag, onsdag, verkar istället misslyckas med det mesta. Tyskland hamnar på EUs ”bör utredas i detalj-lista” med alla siffror pekandes neråt – förväntad minustillväxt, hög inflation, budgetunderskott och problem med att få arbetskraft att täcka upp för en åldrande befolkning.

I veckan kom en riktig smäll mot Scholz´ regeringskoalition som hade planerat stora statsstöd till klimatteknologisk industri, inklusive att bevilja tysk industri stora elrabatter. Konstitutionsdomstolen i Köln satte stopp för detta med hänvisning till den tyska grundlagens schuldenbremse (skuldtak).
Där rök i en smäll tysk budget, tysk energipolitik och tysk industripolitik.
Möjligen åker också utlovade miljarder i militärt stöd till Ukraina.

Nederländerna – vars politiker inte dragit sig för att kritisera sydeuropéer som påstods ägna sig mer åt vin och kvinnor – har för sin del haft tre kvartals minustillväxt i rad och tycks ha fastnat i lågkonjunkturens klor.

Att det inte ser roligare ut för Sverige vet vi, så även Sverige hamnar på EUs ”att hålla ett skarpt öga på.”

Sverige, Tyskland, Nederländerna… vana att andra granskas


Sverige hör till det enda EU-land med minustillväxt i år som förutspås minus även nästa år. Inflationen har hållit sig envist kvar längre hos oss. Arbetslösheten väntas öka till siffror som vi är ovana vid (8,5 procent).

Tillväxt för alla nästa år i alla fall – utom Sverige då


Sverige har byggt upp makroekonomiska obalanser under åren (alltså de höga bostadslånen, tagna med rörlig ränta), anser EUs ekonomer och det gör oss sårbara för alla svängningar.
Och våra svenska politiker som gärna läxar upp andra européer med ”ni borde ha sparat i ladorna medan tid var” är på väg mot budgetunderskott, enligt höstprognosen.

Kanske är skillnaden mellan nord och syd bara tillfällig. Länder med exportindustri i norr drabbas hårdare av den minskade handel som covid och handelskriget mellan USA och Kina gett, liksom av höga energipriser som en följd av kriget i Ukraina, bl a.
Länder söderut har istället tjänat bra på att världen vill turista igen efter pandemin.

Eller är uppgången i söder lika välförtjänt som vi i norr alltid har tyckt att vår starka ekonomi var?
Den kan ju bero på, som tidskriften the Economist hävdade häromåret, att politiker i södra Europa är drivna av ivrig reformvilja medan politiker i norr skulle ha fastnat i att ”det gick ju så bra förut” och därför är mindre villiga att utvecklas i en föränderlig tid.