I ett handelskrig mellan Kina och USA förlorar EU mest.
Så därför är Bidens nyaste handelsregler riktigt oroande.
Joe Biden har just förlängt sin företrädare Trumps strafftullar på solpaneler trots att många amerikaner i branschen protesterar.
Liksom amerikanska köpare av solpaneler.
Men Joe Biden jagar efter segrar mot sin fiende Kina och då är det i handeln som han kan åstadkomma skada.
I sin senaste insats går president Biden faktiskt steget längre än Donald Trump.
Han vill ge sin administration rätten att förhandsgranska amerikanska investeringar utomlands. De ska förbjudas om den här kapaciteten borde finnas på amerikansk mark istället.
Att låta marknaden styra är alltså inte aktuellt. Varken när det gäller var investeringar ska placeras eller i vad. Amerikanska staten lägger t ex 52 miljarder dollar i att återskapa en amerikansk tillverkning av halvledare, en bristvara som idag köps i Asien.
President Biden kallar det för en handelspolitik för medelklassen. Hans två huvudmål är att dels brotta ner fienden Kina, dels att flytta hem tillverkning så jobb och välfärd för amerikaner ökar, för att på så sätt få bukt med den farliga polariseringen som USA lider av.
Joe Bidens första år vid makten uppvisar samma protektionistiska tendenser gång på gång.
Det gäller t ex handelsunionen CPTPP – skapad av USA och avsedd att hjälpa asiatiska länder att motstå Kinas dominans, men den föll nästan samman när USA under president Trump drog sig ur.
Japan har hållit det gående i hopp om Trumps efterträdare skulle återuppta trådarna. Men Biden vill inte heller vara med. Han vill istället teckna egna avtal land för land med de asiatiska länderna. Han kan säkert lättare bestämma villkoren för samarbetet så.
Biden har behållit Trumps klart regelvidriga strafftullar på stål (utom mot EU som fick köpa sig loss, se nedan).
Joe Biden vägrar också lyfta den amerikanska blockeringen på WTOs tvistlösning.
Därför är världshandelsorganisationen WTO tandlöst nu när handelskrigen hettar upp.
Och i veckan landade ett helt paket med nya protektionistiska förslag i den amerikanska kongressen. Även om de flesta är riktade mot Kina kommer även Europa drabbas på olika sätt.
Här är ett urval ur den senaste samt ur några andra lagpaket från i år:
The America Competes Act
Detta stora lagpaket har fått ett särskilt kapitel om handel med idel handelshinder:
* Amerikanska investeringar i utlandet ska förhandsgranskas och stoppas om kapaciteten är viktig att ha hemma i USA istället,
* Underlättar för administrationen att på misstankar eller anklagelser införa handelssanktioner utan hänsyn till hur det också slår mot amerikaner,
* Gör det svårare för fattiga länder att få preferensvillkor,
* Lättnader för småpaket (slippa bli stoppad i tullen) tas bort utom för Kina och andra icke-marknadsekonomier,
* Import kan sanktioneras om ett lands valuta anses undervärderad,
The Buy American Act
Biden höjer kraven på amerikanskt innehåll för alla varor och tjänster som den federala regeringen köper – från minst 55 procent amerikanskt innehåll till 60 procent i ett första steg och sedan 75 procent.
The Jones Act
USA har sedan första världskriget ett krav på att sjötransporter ska ske på amerikanskt-ägda fartyg med amerikanska besättningar.
Biden har valt att behålla istället för att ta bort denna protektionistiska regel trots att den ofta ställt till med stora problem för amerikanerna, t ex i Texas där det är billigare att skeppa olja och gas utomlands än till sina egna landsmän.
The Build Back Better Act
I denna 1,2 triljoner dollar stora statliga infrastruktursatsning har Biden lagt in kravet att amerikanskt järn, stål och byggnadsmateriel ska användas till alla projekt.
En skatterabatt för elbilar byggda i USA har djupt upprört grannlandet Kanada vars näringsliv är en del av amerikanska värdekedjor för elbilar men nu stängs ute.
*
EU är sällan målet för Joe Bidens handelskrig men drabbas ändå på olika sätt av olika amerikanska regler.
Europeiskt (och förstås svenskt) näringsliv dras ibland in i amerikanska straffåtgärder direkt, som när USA under Trump la strafftullar på stål, eller på tvättmaskiner.
Ibland kommer effekten först i steg nummer två, när Kina styr om export från den amerikanska till den europeiska marknaden. EU försökte t ex skydda sin stålindustri genom att lägga egna strafftullar på kinesiskt stål, t ex på vindturbiner till vindkraftverk… vilket förstås är en produkt som vindkraftsbyggarna i Europa helst vill köpa utan strafftullar.
Hela denna sorgliga ”katten på råttan, råttan på repet” fick en olycklig fortsättning när Joe Biden i november beslöt – inte att ta bort Trumps ståltullar – men att ge EU en så stor importkvot att vi slapp betala tull.
Den amerikanska hyggligheten var dock villkorad.
Det första villkoret var att EU skulle dra tillbaka sitt hot att stämma USA inför WTO. Ståltullarna var uppenbart i strid mot världshandelsreglerna, Trumps förklaring att europeisk stålimport skulle hota amerikansk nationell säkerhet, hade aldrig hållit i WTO.
Det andra villkoret var att EU skulle ingå en allians med USA mot Kina om stålet.
EU sa ja till bägge delar.
När det gäller solpanelerna lär amerikanska strafftullar drabba den europeiska tillverkningen också.
USA tar ju bara in 60 procent av sina importerade solpaneler från Kina. 40 procent kommer från annat håll, t ex Europa. USA är den största marknaden för europeiska solpaneler.
Och kommer Kina flytta om försäljningen av solpaneler till Europa när den amerikanska marknaden blir besvärlig?
Handelskriget sätter Europa i kläm.
EU kan förstås betala tillbaka med egna strafftullar på USA.
Det gjorde EU med Trumps ståltullar.
Men det kostar tyvärr alltid lika mycket som det smakar. Såväl exportörer som importörer blir lidande.
EU kan liera sig med USA i ett krig mot Kina för att få rätten att skyddas mot amerikanska sanktioner.
Europa står utan tvekan på alla sätt närmare USA så alliansen faller sig naturligt.
Men då ska vi veta att sanktionskrig kostar EU mer än USA, eftersom EUs medlemmar har en mycket mer öppen marknad och är mycket mer beroende av handel för sin ekonomi än USA är.
EUs försäljning till Kina utgör en betydligt större andel av europeisk BNP än amerikansk handel med Kina utgör för USA.
Inför det påbörjade handelskriget landat EU i försök att bygga upp en europeisk strategisk autonomi, t ex genom att satsa en europeisk halvledartillverkning (”Onödigt” och ”kommer inte att lyckas,” deklarerar den svenske ekonomen Harry Flam).
Eller en elbils-batteriallians (”Politiker ska inte välja vinnare,” kritiserar svensk europaminister Hans Dahlgren… med undantag för just denna industriallians då, där svenska Northvolt står i centrum).
Frihandelsvänner har säkert rätt.
Men dilemmat för EU kvarstår, oavsett rätt och fel.
För Joe Biden har under sitt första år visat sig vara en protektionist.