Jordbruket står härnäst på EUs klimat-”att göra”-lista.
Länge skyddade från krav blir landningen nu hård och fler regeringar än den nederländska kan sopas ut.
Jordbrukets stora bidrag till klimatförändringar är kända sedan länge men hittills har sektorn sluppit den stora omställningen medan EU-förslagen skjutit in sig på industri, transporter och fastigheter.
Den tiden är över och nu ser det ut som att väntan gjort att kraven på anpassning blir desto brutalare.
Böndernas våldsamma demonstrationerna i Nederländerna häromåret var ett exempel på en illa skött omställning.
Holländarna har i decennier vetat att de släpper ut för mycket kväve genom att bedriva ett kompakt och intensiv djuruppfödning på en liten yta.
11,5 miljoner grisar, 1,7 miljoner kossor (på 54 000 bönder) ger 500 miljoner kilo bajs om året.
Företagsvinsterna är stora men att miljön tog stryk var alltid uppenbart.
2015 införde regeringen Rutte en utsläppshandel som en försiktig start på att få ner utsläppen.
Systemet var utformat så att de stora jordbruksbolagen kom undan medan de mindre fick jobba på att minska sina utsläpp. Någon inverkan på utsläppen gav det därför inte.
Så när regeringen stämts inför domstol och 2019 förlorat målet om försummelse av miljöproblemen, lyfte man istället storsläggan. Hälften av utsläppen måste bort på sju-åtta år och den som inte klarade betinget fick sälja sin verksamhet till staten.
Reaktionerna blev som sagt våldsamma.
I det regionala valet i mars blev storvinnare ett nytt bondeparti, BBB.
Premiärminister Mark Rutte beslöt att efter 13 år på posten inte ställa upp i nästa val.
Efter sig lämnar han en politisk nybörjargrupp av arga jordbrukare att ta hand om Nederländernas enorma utsläppsproblem.
På Irland har rubriken ”Irish farmers furious” varit i omlopp i några år eftersom regeringen lagt planer på att minska samma kväveutsläpp.
Den framgångsrika nötboskapsuppfödningen med 7,4 miljoner kossor står för 37 procent av Irlands utsläpp.
Spiken i kistan kom i september när EU-kommissionen meddelade att nu blir det ingen mer förlängning på det undantag som Irland har haft för sina stora kväveutsläpp från kossorna. I januari 2026 tar det slut.
EUs kvävedirektiv tillåter 170 kg utsläpp per hektar men i Irlands fall ligger det på 250 kg. Att rätta in sig betyder att 15 procent av irländsk nötuppfödning måste bort, hävdar jordbrukarna i sin protest.
Ilskan riktar sig nu mot jordbruksminister Charlie McConalogue för att han inte stått på sig och lovar den irländska regeringen att den ska räkna med upptrappade protester.
Jordbrukare i fler länder kan vänta sig chocker från EUs klimatarbete. Ett nytt förslag om att halvera pesticider har så irriterat EUs jordbruksministrar att man förhalar förhandlingen med krav på fler konsekvensutredningar.
Regeringarnas egna konsekvensutredningar pekar på stora effekter. Spanien hävdar att det skulle direkt minska avkastningen i jordbruks- och trädgårdsnäringen med runt 20 procent.
I jordbrukslandet Danmark där man länge brutit mot EUs existerande pesticidregler, blir problemet ännu mer akut eftersom danskt jordbruk använder grundvattnet vilket också utgör danskarnas nästan enda dricksvattenkälla.
Som åtminstone ett plåster på de ekonomiska sår som uppstår av klimatarbetet, har EU-kommissionen föreslagit att sätta upp ett system för att sälja kol-upptagningskrediter till jordbruk och skogsbruk.
Idén är alltså att ersätta jord- och skogsbrukare som bidrar med klimatvänliga ekotjänster.
Jordbrukare skulle kunna få betalt för att förhindra jordskred eller stora skador av översvämningar (våtmarker och meandrande vattendrag istället för raka diken gör enorm skillnad).
För svenska skogsägares del skulle det kunna vara möjligheten att få en inkomst på att låta skog stå eller att sälja virke till produkter med lång livslängd (möbler) istället för kort (papper).
Fenomenet med kolkrediter finns redan kommersiellt, och även i Sverige har man startat försök. T ex berättar Swedbank stolt i en annons att man köpt krediter i Orsa besparingsskog.
Vad EU skulle bistå med i sammanhanget, vore dels ett sorts facit med bedömning om tjänsterna ifråga uppfyller rätt krav – faktiskt gör någon skillnad.
Dels skulle pengar för att köpa det slags krediter också kunna hämtas ur offentliga medel. EU-budgeten är en möjlighet eller medlemsländerna kunde ges undantag från statstödsförbudet för att ersätta klimattjänster.
Riksdagens reaktioner på just det EU-förslaget är försiktigt positiva men risken för mycket administration nämns.
Landsbygdsminister Peter Kullgren tycks enbart se frågan ur skogsnäringens syn vinkel och verkar direkt negativ av döma hans svar till Dagens Nyheter:
”Vi anser att skogspolitiken är och ska förbli en nationell angelägenhet. Sverige har mycket lång erfarenhet och kompetens i skogsfrågor som vi använder för att fatta beslut om vad som är lämpligt att göra med de svenska skogarna.”
EU-kommissionen har dock statistiken på sin sida. Mellan 2011 och 2020 minskade inte växthusgasutsläppen från jordbruket överhuvudtaget utan låg rentav något högre.
Kraven på klimatarbete lär fortsätta att komma.