Juncker: Ett trött tal från en trött EU-ledare

Missa inte! Årets State-of-the Union-tal!
Vad ska Juncker säga?
Sveriges Television sänder direkt!

Lugn, ni missade ingenting.
Jean-Claude Juncker, ordförande för EU-kommissionen är sällan en rolig talare.
I år var han mördande tråkig.

Inte bara var Junckers framförande långsamt och avslaget.
Innehållet var gammal skåpmat.

Inte ens på Europaparlamentets hemsida lät man nyhetsinslaget om Årets Stora Europa-Tal, ligga kvar i sidans topp mer än nägon timme

Så vad sa han då?
Han klagade – som politiker gärna gör – över hur missförstådd och underskattad EU-kommissionen är.

Han räknade upp alla aktuella frågor mellan himmel och jord – som politiker ju gärna gör.
Därefter slog han fast:
”Ledarskap är vad vi behöver nu.”

Strax därefter ändrade han sig (han hade nått det komplicerade ämnet migration) och sa att:
”Ledarskap och kompromiss är vad som behövs.”

Junckers lösningar på migrationstvisten är desamma som EU har tuggat i flera år utan att komma överens.
Den mest inspirerade nyhet han kunde komma på var 10 000 nya gränsvakter (nålja, nytt på EU-toppmötet i juni),
Därigenom lyckades Juncker undvika att ta ställning i tvisten mellan Öst- och Västeuropa om hur migrationsfrågorna ska lösas.

En annan bekant stötesten mellan Östeuropa och Västeuropa – arbetsmarknaden – gled Juncker undan genom att  ta till en obegriplig metafor:
”Sociala frågor ska inte längre behandlas som Askungen utan inriktas på framtiden.”
Askungen?

Ett avsnitt handlade om att Europa måste stå upp för sig själv i världen.
Den delen innehöll, liksom det mesta annat, enbart oförargliga plattityder.
Här fick vi dock lite överraskande höra att…:
”…essensen av att vara europé utgörs av att enade står vi lite rakare.”
Jaha, ja.

Juncker visade sin populistsida när han kastade in sitt förslag att göra det frivilligt för medlemsländerna med sommartid.
Ogenerat anklagade han så EU för att i den frågan ha lagt sig i en bagatell som bättre beslutas nationellt.
Hans historieskrivning är emellertid inte sann för EUs initiativ bestod i att harmonisera dag och tidpunkt så att alla länder som ville byta, bytte samtidigt – underlätta den inre marknaden, alltså.

Sedan gav han oss ett nytt lagförslag som garanterat kommer krångla till livet för alla som för samhällsdiskussioner på Internet.
För att hindra terrorister att sprida sin propagande vill han ålägga alla att rensa bort misstänkt terrorpropaganda inom 60 minuter från att det kommit upp på din sajt.
Det är förstås fysiskt helt omöjligt att lyckas med.

Jean-Claude Juncker rundade av med att tala om framtiden.
Han har själv gjort upp att alla EU-ledare bör samlas i rumänska staden Sibiu våren 2019 för att enas om Europas framtid.
”Det blir tillfället där vi måste erbjuda alla européer ett starkt framtidsperspektiv,” sa han nu.

Detta starka framtidsperspektiv bestod i – förklarade han sedan – att EU behöver enas om nästa sjuårsbudget så snart som möjligt.
Och få godkänt det japanska handelsavtalet i nationella parlament.

Någon stor talare är Juncker inte, det blir svårt att elda folkmassornas entusiasm med de perspektiven.

Ett linjetal kunde förväntas sluta där – i framtiden.
Men Juncker hade lite mer på hjärtat.
Euron – la han till – borde bli EUs ansikte utåt, få en starkare internationell roll.
För att det ska ske bör EU avsluta lagstiftningsarbetet man påbörjat med att stärka euron.

Jaha.
Det här talet hade kunnat hållas av statsminister Löfven som brukar köra samma tema, nämligen ”EU borde göra mer av vad man redan gör.”

De matta, trötta applåder som Jean-Claude Juncker mötte, var allt hans matta, trötta tal förtjänade.