Junckers EU-utspel värd en gäspning

Det kom en vitbok idag, med ambitionen att sparka av den stora debatten om EUs framtid.. Istället avslöjar den mest hur långt från verkligheten som EU-kommissionens ordförande Juncker befinner sig.

Vitboken som Juncker la fram för EU-parlamentet idag är (trots vad som sägs ovan) en utmärkt,  ärlig och kortfattad beskrivning var EU befinner sig idag och vilka som är utmaningarna (folklig misstro, regeringar som har svårt att enas, en instabil omvärld, en åldrande befolkniing och en teknologisk omvälvning).

Den erbjuder sedan fem möjliga vägar framåt med tänkbara konsekvenser. Fortsätta som idag?, alltså hanka sig vidare ungefär som nu.  Det kan ge vissa framsteg men förstås innebära att det är fortsatt luddigt för många vem som egentligen fattar besluten och medborgarnas förväntningar på EU kommer inte matcha EUs möjligheter att leverera.

Att backa till bara ha en gemensam marknad? Ju mindre EU-länderna sköter gemensamt, ju fler frågor måste lösas mellan enbart berörda länder.

Att låta de länder som vill, utöka sitt samarbete i en mindre grupp? Här blir det plötsligt uppenbart var vitboken brister, för ingen människa i världen kan ju förutspå vad det skulle resultera i.

Vitboken nämner som konsekvens att ”några länder åstadkommer mer än andra”. Men det är ju bara förnamnet.

I själva verket skulle det kunna skapa en stark, inre kärna som kör sitt eget race och tvingar alla andra splittrade länder att följa efter (om, säg Tyskland vore ledande).

Eller det skulle kunna bli ett mindre regionalt samarbete utan märkbar betydelse för omvärlden (t ex om några Balkanländer samsas om gränskontroll).

Eller det skulle kunna bli startpunkten för ett aggressivt handelskrig när säg t ex Storbritannien, känner sin exportmarknad hotad och slår sig ihop med annan EU-fientlig makt…säg, USA?

Utfallet beror helt och hållet på vilka länder som går med, vad man tänker samarbete om,  hur arga eller hotade de känner sig som inte vill med och – inte minst – hur omvärlden ser ut.

Poängen här, är att resultatet är omöjligt att gissa. Detta blir riktigt tydligt när man läser EU-kommissionens tredje alternativ till framtid men egentligen är gissningsleken lika omöjlig hela vägen.

Bara en inre marknad? Inte regionalpolitik då som i så fall blir nationell – men hur ska svenska jordbrukare kunna konkurrera med franska som kan räkna med stora regionalbidrag av sin regering?

Verklighetens oförutsägbarhet, särskilt i dessa dagar, är ett skäl till att vitbokens prydligt, rentvättade europeiska alternativ inte är till någon hjälp när vi funderar på framtiden.

Ett annat skäl är att en så oförarglig beskrivning över våra valmöjligheter – där den allvarligaste konsekvensen som sägs hota oss, är att Europa kanske missar utvecklingen med uppkopplade bilar – inte lockar till debatt. Om allt som står på spel är en försenad teknikutveckling…

 Och så är det ju det här med verkligheten. I vilken värld sätter sig politiker ned, studerar intellektuellt resonabla potentiella utgångar och väljer någon av dem?Inte i den värld vi lever i, i alla fall.

I vår värld fattas politikers beslut utifrån vad massmedia snöat in på den sista tiden, hur de tror att folkopinionen ser ut och vilken linje de politiska rivalerna tagit.

Juncker har gjort sig helt irrelevant med sitt inspel i debatten om Europas framtid.

About

Journalist, skribent och bloggare - alltid om EU