Vattenfalls försäljning av sitt tyska brunkol blir en finansiell miljardförlust och en miljömässig PR-smäll.
Men en chans finns att EU vägrar godkänna affären och tvingar ägaren att tänka om.
Många miljöorganisationer i Europa och i USA har protesterat mot att svenska Vattenfall säljer sina brunkolsgruvor i Tyskland till ett oseriöst tjeckiskt bolag med all avsikt att fortsätta bryta detta den smutsigaste varianten av kol.
Vattenfalls handlande går också stick i stäv med den tyska regeringens beslut att avveckla kolet för att klara tyska klimatmål till 2020.
PR-fiaskot för Vattenfall och för ägaren, svenska staten, är uppenbart.
Finansiellt blev det dessutom en usel affär.
Så sent som för ett år sedan, ansåg konsulten som skötte affären, amerikanska Citicorp, att det borde gå att ro hem mellan 20 och 40 miljarder kronor på försäljningen.
Priset hamnade istället på minus.
Vattenfall skänker köparen 15 miljarder kronor.
Med avskrivningar ger den försäljningen Vattenfall ett minus på 22-27 miljarder.
(Vad Citicorp tar betalt för sin insats framgår inte.
Inte heller vad Rotschild tar betalt av svenska staten för att agera konsult i Vattenfallaffären.
Men vi vet att Rotschild tog 443 Mkr när man rådde Vattenfall att betala 40-45 miljarder kronor i överpris för holländska Nuon. )
Affären med det sålda brunkolet måste i dagarna anmälas till EU-kommissionen vars uppgift det är att kontrollera att försäljning av mer kol till ett bolag redan aktivt på tyska marknaden, inte leder till en koncentration som förhindrar konkurrens.
Med dagens usla marknad för kol bör inte Bryssel behöva säga nej av det skälet.
Men så poppar en rivaliserande budgivare upp med klagomål.
Fick köparen miljarder av svenska staten för att ta emot brunkolsgruvorna?
Skänkte Vattenfall dessutom bort flera vattenkraftverk för att övertyga köparen?
Dessa erbjudanden fick tydligen inte de övriga budgivarna vilket kan innebära att Vattenfall/Citicorp inte har genomfört ett korrekt budgivningsförfarande.
Att ett helägt statligt bolag skänker bort 15 miljarder kronor liksom flera vattenkraftverk, kan dessutom utgöra otillåtet statsstöd.
Om EU fäller affären på dessa grunder, kan regeringen få en chans att tänka om.
Affären är redan en kostnad, inte en intäkt för bolaget.
Mikael Dambergs halvtimmeslånga rant inför svensk press om hur affärsmässigheten avgjort regeringens beslut, känns därför överspelad.
(Beväpna er med tålamod om ni tänker lyssna på det klippet.)
Greenpeace la faktiskt ett bud i oktober 2015 där de redan vid detta stadium konstaterade att företagsekonomiskt var gruvorna av noll värde.
Deras bud gick ut på att ta över för noll kronor, avveckla det klimatovänliga kolet och ta ett socialt ansvar för de anställda.
Citicorp, tydligt oförmögen att göra samma klarsynta ekonomiska analys, utestängde Greenpeace från budgivningen.
Så här i efterhand kan vi se att Greenpeace faktiskt la ett bra bud.
Bra för Vattenfalls och svenska statens PR.
Inte värre för Vattenfalls finanser.
Så, låt oss hoppas att EU-kommissionen räddar svenska staten från en dålig affär.
I så fall finns bara en sak att göra.
Tänk om och tänk rätt, Mikael Damberg!