USAs misstroende mot Nato tycks leda dem till att skaffa sig själva fritt tillträde för sin militär till ett antal av Rysslands grannländer.
Sverige är ett land i raden.
I ett riksdagsgnabb om svensk försvarspolitik i februari visar försvarsminister Peter Hultqvist och två borgerliga riksdagsmän att de uppfattar det som en svensk seger att ha fått till ett försvarssamarbetsavtal med USA.
Hultqvist vill ha beröm för sin förhandlingsskicklighet.
Det är ju lite gulligt – eller aningslöst – för ser man sig omkring är det uppenbart att Sverige ingår i amerikansk militär planering. De samarbeten vi får – eller inte får – med den stora makten på andra sidan Atlanten avgörs av om vi är nyttiga för USA.
Amerikansk aktivitet på den här fronten just nu pekar på att USA inte betraktar Nato som tillräckligt. USAs försvarsdepartement lägger ner stor energi på att säkra tillträde till europeiska länders territorium.
Inte västeuropiska länder, de står inte högst på dagordningen.
Det är öst- och nordeuropeiska länder.
USA arbetar intensivt på att vara helt säkra på att släppas fram mot Ryssland, skulle det behövas.
Därför har Finland och Sverige fått avtal där amerikanska soldater ges tillträde till vårt territorium.
Till Norge har USA hela tiden haft tillgång.
På senare tid har USA ökat antalet fast placerade soldater i Norge och övat vinterkrigföring i svenska Arvidsjaur.
På måndagen skickade USA storfrämmat till Ungerns huvudstad Budapest.
Utrikesminister Mike Pompeos uppgift var att få Ungerns premiärminister Victor Orban att skriva på ett försvarssamarbetsavtal med USA.
För Victor Orban var det stort och obekvämt kliv att lova skriva under detta avtal.
Den obehagliga delen – ur Ungerns synpunkt – är att avtalet just ger amerikanska soldater fritt tillträde till ungerskt territorium.
Ungerns vice utrikesminister Levente Magyar försökte i vintras i ett samtal med Wes Mitchell, Trumps europaminister, invända att detta vore mot ungersk grundlag men Mitchell förklarade avfärdande att den ungerske ministern tolkade sin grundlag fel.
Tveksamheten, enligt ungerska diplomatkällor, ligger i ungerska historiska erfarenheter av att vara ockuperade av utländska styrkor. Men amerikaner låter sig inte bromsas av sentimentalitet.
De lovar Ungern 55 miljoner dollar i bidrag till militär upprustning och pengarna betalas bara ut när samarbetsavtalet är undertecknat.
Det är det inte enkelt för Ungern att överge sin pro-ryska hållning som gett dem många fördelar, inte minst bra energikontrakt.
Men Orban vinner andra fördelar.
Han utlovas slippa amerikanska kongressens kritik för sin underminering av fri press och demokrati, han slipper amerikanska påtryckningar för att rensa upp i korruptionen kring hans oligarker vilket Rumänien utsätts för.
Ungern får vidare köpa amerikansk militärutrustning till bra pris och erbjuds finansiering för gasledningar så man kan köpa amerikansk gas också.
Slovakien är nästa anhalt på Mike Pompeos resa och även där handlar det om underskrift av ett försvarssamarbetsavtal.
Slovakia har inte samma beröringsskräck som Ungern utan har redan tidigare bjudit in amerikanska soldater och har valt att börja köpa amerikansk militärutrustning istället för rysk.
Bulgarerna har länge varit pro-ryska så där har USA inte haft någon framgång. Rumänien är irriterande lojalt mot frankrike, inte heller någon större framgång.
Polen är hemmabana, där går USA som barn i huset.
Polackerna delar USAs misstro mot att Nato skulle räcka till och har försökt övertyga amerikanerna att bygga en permanent bas i Polen genom att lova Donald Trump att betala för den.
USA har naturligtvis tecknat särskilda samarbetsavtal med de tre baltiska länderna.
Estland, Lettland och Litauen är glada att hysa amerikansk militär på sin mark. Ryssland ligger otäckt nära.
USAs president Donald Trump har som bekant kallat Nato överspelat medan andra under honom i den amerikanska försvarshierarkin har försökt lugna sina europeiska allierade att det inte är så illa menat.
Det ser dock ut som att det finns en tanke i de amerikanska aktiviteterna och den tycks inte handla om Nato.
Inte heller verkar USA vilja vänta på att européerna organiserar fri rörlighet för militärer – vilket är ett arbete på gång i EU just nu – utan man skaffar sig alltså själv rätt till tillträde.
Mot den bakgrunden blir försvarsminister Hulqvists lilla tuppfäktning i riksdagen med liberale försvarstalespersonen Allan Widman och moderate Hans Wallmark märklig.
Riksdagsmännen frågar oupphörligt försvarsministern om avtalet med USA ger Sverige några amerikanska försvarsgarantier.
Det tycks göra ont i Hultqvist men till slut får han säga att nej, det gör det inte.
Vad Sverige får istället?
Ja, enligt Hultqvist får vi öva med amerikanerna, vi får ”interoperabilitet” och vi får materielsamarbete.
Lustigt, allt det där gynnar ju det amerikanska försvaret.
Det måste ju vara exakt vad USA vill, att Sverige ska använda amerikansk utrustning, befälsordning, köpa från amerikansk industri och allt vad mer det kan vara.
Utnyttjade alltså inte Hultqvist läget till att klämma något alls ur amerikanerna?
I så fall har Orban bedrivit en smartare förhandling.