Tyska författningsdomstolens generalangrepp mot EU-domstolens stöd till krisländer riskerar att spränga hela EU:s legala system, varnar rättsexperter. Det har fått EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen att hota med att dra dra sin tidigare chef Angela Merkel inför domstol.
I skuggan av coronakrisen utspelar sig sedan förra veckan ett maktspel om den rättsliga ordning som styrt EU under dess 70-åriga existens, att EU-domstolens utslag ska följas av nationella domstolar.
Tyska författningsdomstolen har tagit sig rätten att överpröva EU-domstolen och krävt att Europeiska Centralbanken ska motivera sina stödåtgärder för krisande euroländer. Annars fördjus tyska Bundesbank att delta i Europeiska Centralbankens insatser för att stödja euroländer under den ekonomiska nedgången.
Det riskerar att få dramatiska följder varnar höga jurister som Kees Sterk, ordförande för European Network of Councils for the Judiciary:
“The technique the German constitutional court used, to be able to judge themselves, instead of following the court in Luxembourg, is dangerous. They tried not to blow up the system in Europe, but I am not totally confident that they succeeded.”
EU-kommissionen, Europeiska Centralbanken och EU-domstolen har reagerat med uttalanden av förnekelse, typ: ”Bry er inte om tyska författningsdomstolen, det är EU-domstolens utslag som gäller”.
Men det undanröjer inte problemet, att författningsdomstolen nu sagt att EU-domstolens utslag inte gäller i Tyskland, och att domstolen satt upp en deadline. Om ECB inte böjer sig för författningsdomstolen och levererar en godtagbar förklaring för sina stödåtgärder inom tre månader stoppas Bundesbank från att delta i några fler stödinsatser.
Risken för följderna av den tyska domen blev snabbt uppenbara när polska regeringen jublade. Polens premiärminister Mateusz Morawiecki kallade domen för ”en av de allra viktigaste i EU:s historia” och att den visar att ”EU-domstolen inte har obegränsad makt.
Men vad ska göras och vem ska agera? EU-domstolens uttalande visar att den inte tänker göra det opåkallat, utan verkar snarare ropa på hjälp:
”Allmänt gäller enligt EU-domstolens fasta rättspraxis att en dom i ett mål om begäran om förhandsavgörande som meddelats av EU-domstolen är bindande för den nationella domstolen vid dess avgörande av det nationella målet. Det är endast på detta sätt som det kan garanteras jämlikhet mellan
medlemsstaterna i den union som de har skapat.”
Tysklands finansminister Olaf Scholz försäkrar att författningsdomstolen inte ändrar någonting, medan förbundskansler Angela Merkel säger att utslaget måste granskas.
Den tyske EU-parlamentarikern Sven Giegold (Gröna) tycks dock ha gett EU-kommissionen en hjälpande hand med en uppmaning att den måste ta sin roll som ”beskyddare av EU-fördraget”. Giegold skickade ett ampert brev till Ursula von der Leyen i lördags där han uppmanade ”kommissionen att inleda överträdelseprocess mot tyska förbundsrepubliken”.
Doch als Hüterin der Verträge ist zuerst die Europäische Kommission gefordert. Sie muss aufgrund des Urteils ein Vertragsverletzungsverfahren gegen die Bundesrepublik Deutschland einleiten.
Brevet från Giegold verkar inte ha kommit som någon överraskning för Ursula von der Leyen. För hon svarade snabbt, efter två timmar på lördagen:
The European Court of Justice in Luxembourg always has the last word on EU law. I take this very seriously. The Commission is now in the process of analyzing the more than 100-page judgment of the German Federal Constitutional Court in detail.
Och på söndagen kom en ytterligare upptrappning av von der Leyen. I ett uttalande ges beskedet att EU-kommissionen överväger att dra Tyskland inför EU-domstolen:
We will look into possible next steps, which may include the option of infringement proceedings.
Ursula von der Leyen, som tidigare under många år varit minister i Angela Merkels olika regeringar, är således beredd att dra tyska regeringen inför domstol. Det är inget utspel von der Leyen gör utan att ha diskuterat det direkt med Merkel.
Von der Leyen tar inte strid mot Merkel om kommissionen drar Tyskland inför EU-domstolen. Snarare är det ett steg för att försöka hjälpa tyska regeringen och Bundesbank som inte vågar/inte kan ta öppen strid med landets författningsdomstol.