Sådana är tiderna nu, att EU är på väg att införa straff för det stora land som försöker trycka till ett mindre EU-land via handeln.
Se upp Kina, USA och Ryssland.
Kina stoppade nyligen handeln med lilla Litauen för att man tillåtit Taiwan att sätta upp ett informationskontor i Vilnius.
Litauen är särskilt utvalt att straffas offentligt av Kina för att man låter Taiwan kalla sig Taiwan och inte Taipei.
Och där slog Kina bort alla argument för Sverige och Tjeckien som oroat sig för protektionism och att ge EU möjligheter att begränsa handeln.
För vem kan efter den kinesiska bravaden säga att EU inte behöver ett motvapen?
Idén om ett handelsvapen för den här slags lägen uppstod annars för ett par år sedan. 2019 bestämde sig en annan stormakt, USA, för att lägga strafftullar på Frankrike för att landet planerade en skatt på digitala plattformar.
Det skulle hindra amerikansk handel ansäg amerikanerna (Facebook och Google skulle behöva betala skatt i Frankrike för sin annonsförsäljning där). Först Frankrike, sedan Spanien och Italien som planerade detsamma, drogs in.
Att en stormakt lägger sig i europeiska länders inrikespolitik var förstås oacceptabelt och diskussionen kom upp vad EU kunde göra åt detta.
Inget, egentligen.
EU har inget handelsavtal med USA och kan därför inte ta det slags handelskonflikt till tvistlösning.
WTO som tvistlösare fungerar ju inte längre sedan USA stoppat utnämning av domare till panelen dit man överklagar.
Och att prata USAs president till rätta, trodde ingen på.
Men först nu i onsdgas kom så ett formellt förslag om att skaffa EU chansen till moteld. Om ett land använder tvångsmedel för att få ett EU-land att underkasta sig dess vilja, så ska EU kunna svara med ett ekonomiskt straff från hela Unionen.
Ett hårt och snabbt slag, ska förhoppningsvis avskräcka motparten från att hålla på.
Med ”ett land”, läs USA, Kina eller Ryssland – tre länder som använder sin handel när de kan, för att uppnå politiska segrar. EU saknar handelsavtal med alla tre.
I konsultationen som EU-kommissionen gjorde i våras om detta förslag har svenska Kommerskollegium och Svenskt Näringsliv som väntat uttryckt sin oro för att det kan leda till protektionism.
Men Kina krossade alltså i veckan de argumenten genom att stampa till lilla Litauen över en struntsak.
”Javisst, det är ett rimligt exempel på när instrumentet kan användas,” sa ansvarig kommissionär Valdis Dombrovskis på presskonferensen i Bryssel.
Alltså lettländaren Dombrovskis, granne med Litauen.
Till och med Svenskt Näringsliv medger att det kan kanske behövas ett sådant instrument.
Mest kontroversiellt i de kommande förhandlingarna blir nu om EU-kommissionen verkligen ensamt ska få utvärdera ifall land X gjort sig skyldigt till otillbörliga politiska påtryckningar och sedan besluta om straff.
EU-länderna lär vilja vara inblandade hela vägen när något sådant ska ske.
Saken gäller visserligen formellt handel där EU – och kommissionen – normalt agerar gemensamt för alla medlemsländera räkning.
Men detta är förstås egentligen utrikespolitik.
Geopolitik på riktigt.