Kina vill bygga en djuphamn i Lysekil och sponsra snabbtåg mellan Oslo och Göteborg.
Borde vi bli oroade?
Kina ökade sina investeringar i Europa år 2016 med 90 procent jämfört med året innan.
Kinesiska investeringar i Tyskland ökade med tio gånger.
Faktum är att av alla kinesiska investeringar i Europa sedan år 2000 kom mer än hälften de tre senaste åren.
Kina är kort sagt otroligt intresserat av Europa just nu.
Europa tvekar om man ska jubla över det extra kapitalet eller frukta Kinas maktpolitik.
För en sak står ju klar – all kinesisk kapitalism är beroende av den kommunistiska statens godkännande.
Om Kinas maktpolitiska ambitioner har president Xi Jinping talat mycket och pressen skrivit en hel del.
Vad som inte nämnts så ofta är att Kina nu planerar att efter västerländskt mönster upprätta skiljedomstolar där västerländska affärsmän kan få sina tvister behandlade.
Men dessa domstolar placeras i Kina, förstås, med kinesiska domare som ska agera utifrån kinesiska traditioner..
EU – som ständigt tar upp med den kinesiska ledningen just diskrimineringen mot europeiska affärsintressen i Kina, – laddar för en ny konflikt.
2017 blev de kinesiska uppköpen i Europa inte lika stora som rekordåret 2016.
Europeiska konkurrensmyndigheter drog till handbromsen.
I slutet av sommaren skrev Tyskland, Frankrike och Italien till EU-kommissionen för att uppmana till att försvara europeiska strategiska industrier och tillgångar.
Det är inte bara en näringslivsfråga.
För dessa tre länder handlar det ockå om att EU som världens största ekonomiska aktör, borde utnyttja sin styrka till att ta kontroll.
Men det kräver i så fall att man agerar gemensamt.
Till strategiska tillgångar räknas hamnar.
Under det senaste decenniet har Kina köpt 40 hamnar i 34 länder och kontrollerar ägandet i 22 till.
Geografiskt nära oss finns t ex norska Kirkenes (Arktis), litauiska Klaipeda, ryska Arkhangelsk och en djuphamn på norra Island.
Och hamnen i Lysekil förstås.
En svensk instinktiv reaktion är att välkomna utländska investeringar.
Ju mer handel, ju friare handel, desto bättre.
Svenska politiker delar dessutom inte alls åsikten att EU borde agera mer gemensamt i den globala ekonomin eller världspolitiken.
Så när EU-länderna diskuterade Kinas uppköp i september förra året, var den svenska reaktionen att glädja sig över att Sverige äntligen fått mer kinesiska pengar.
När övriga Västeuropa dragit näsan åt sig, 2017 var det Schweiz och Sverige som fick ökade Kina-investeringar.
”Vi har redan verktyg för att skydda vitala intressen,” förklarade statsekreterare Oscar Stenström för EU-nämnden.
Han tillade att det fanns länder som delade denna åsikt – Storbritannien.
Det brexit-brittiska stödet kommer förstås inte vara till mycket glädje när EU-regeringarna snart ska besluta om ett förslag från EU-kommissionen om hur man skyddar europeiska strategiska intressen från Kinas maktpolitik.
Men med varningar från såväl försvarsintressen som miljökämpar, blir det intressant att se hur den svenska regeringen ställer sig i slutänden.
Ja till kinesisk hamn i Lysekil och kinesiska tåg til Göteborg?