Knäpptyst om EU i riksdagsval – Huvudfråga i franska presidentvalet

I svenska val är EU ”elefanten i det politiska rummet” som ingen talar om trots att en stor del av svensk politik avgörs i EU och de politiker som väljs till riksdagen ska besluta om Sveriges linje i EU-regeringarnas förhandlingar.

Men i franska presidentvalet i april är EU redan den stora konflikten mellan Macron och hans nya huvudmotståndare Valérie Pécresse.

När Pécresse blivit vald till högerpartiet Republikanernas presidentkandidat gick hon till attack mot Emmanuel Macron – mot hans EU-politik. I ett inlägg i Le Monde utlovade hon att helt ändra Frankrikes EU-linje och föra hela EU mot en återgång till ett mer mellanstatligt styre om hon vinner valet.

– Frankrike ska inte bli en vasallstat, deklarerade Pécresse och lovade bekämpa den nya tyska regeringens ambitioner att fördjupa EU-samarbetet med mer majoritetsbeslut.

Pécresse lovade förhindra fler länder från att bli EU-medlemmar, inte bara Turkiet utan därmed också länderna på Västra Balkan. Hon vill skriva om EU-fördraget för att göra det lättare att omedelbart skicka tillbaka asylsökande flyktingar.

På det första kampanjmötet i Paris på lördagen sade Valérie Pécresse enligt Reuters att EU ska vara en mellanstatlig union och inte utvecklas emot en ”federal union”, som är ett mål i den tyska regeringskoalitionens plattform.

”I hear some of our German partners suggest that the European Union should evolve into a federal state,” Pécresse said. ”Politely, but firmly, I will say ”no”,” she added.

Högerpartiet Republikanerna är i grunden det parti som grundades av generalen och presidenten Charles de Gaulle. Valérie Pécresse deklarerade också att hon är presidentkandidat för ”de Gaulles parti”. Hennes EU-linje överenstämmer med gaullisternas traditionella linje, med ett EU som styrs av medlemsländernas regeringar och där Frankrikes linje är vägledande.

President de Gaulle gick så långt att hans regering på 1960-talet inte deltog på EU:s ministermöten – ”tomma stolens politik” – som ett sätt att stoppa överstatliga EU-beslut.

Emmanuel Macron har brutit med denna traditionella franska EU-linje, och drev redan under presidentvalet 2017 förslag om ett fördjupat överstatligt EU-samarbete. I det valet var hans motståndare i den avgörande omgången högerextrema Marine Le Pen, som han angrep för att hon ville lämna EU.

När Macron förra veckan presenterade regeringens planer för EU-ordförandeskapet från 1 januari var inriktningen också mer fördjupat EU-samarbete.

Inför valet nästa år har Valérie Pécresse redan klättrat till andra plats i opinionsmätningarna och ser ut att bli Macrons motståndare i andra omgången. Och EU ser ut att bli en huvudfråga även i det här valet.

EU är lika viktigt för Sverige som för Frankrike, men i riksdagsvalen nämns nästan inte alls i valrörelserna. ”EU – elefanten i det offentliga rummet”, kallar EU-forskaren Maria Strömvik EU:s roll i de svenska riksdagsvalen. Forskningen vid Lunds universitet visar att partierna inte ger någon information till väljarna om vad de vill göra i EU.

”Utifrån ett väljarperspektiv är det en rätt bekymmersam paradox vi ser. Trots att EU-länderna gemensamt hanterar allt fler och allt större frågor, talas det allt mindre om dem i samband med riksdagsvalen. Eftersom EU:s makt att påverka globala frågor är betydligt större än Sveriges innebär det också att väljaren inte får en chans att välja hur hennes främsta påverkanskanal ska utnyttjas”, varnar Maria Strömvik.

För visst har svenska politiker och partier åsikter om hur EU-samarbetet ska utvecklas. Den tidigare statsministern Göran Persson lanserade 2000 en vision för EU som ligger nära det franska gaullistpartiet, med mer mellanstatlig styrning och att kommissionen på sikt avvecklas:

På sikt förespråkar Persson att EU-kommissionen i dess nuvarande form ska försvinna:

– Konstruktionen har varit och är värdefull, men på sikt tror jag vi är mogna för en modell som bättre kopplar till det nationella demokratiska systemet. I ett längre perspektiv kanske rådssekretariatets och kommissionens funktioner kan växa samman.

Svenska regeringar har inte försökt driva Göran Perssons långtgående förslag till renationalisering av EU, troligen för att det inte fick något som helst stöd från andra medlemsländer. Men oavsett regering har den svenska EU-hållningen ständigt varit att agera bromskloss mot nästan varje förslag till fördjupat EU-samarbete.

I takt med att effekterna av coronapandemin och hoten från Ryssland och Kina ökat stödet för ett stärkt EU i övriga medlemsländer har den svenska regeringen dock försiktigt och utan öppen politisk debatt genomfört flera fotbyten för att inte stängas ute från de förhandlingar och samarbeten som skapas.

Men när statsminister Magdalena Andersson avger sin regeringsförklaring får EU mycket litet utrymme, mest som något som är bra att ha. Hennes mest konkreta EU-budskap är traditionellt EU-negativt:

“EU ska inte detaljreglera svensk arbetsmarknad eller vårt skogsbruk.”

Enligt den senaste opinionsmätningen har stödet för Sverige EU-medlemskap nått en historiskt hög nivå. Men den nya S-ledaren är troligen ändå orolig att förlora väljare till Sverigedemokraterna om Socialdemokraterna framstår som positiva till EU-samarbetet.

Nog vore svenska väljare värda en ärlig och öppen debatt om vilken politik partierna ska föra i EU, där en stor del av svensk politik avgörs?