Komplett kaos i den brittisk-brittiska EU-exiten

Regeringen Mays planer att lämna EU förhandlas intensivt…i Storbritannien.
En förhandling pågår mellan regeringen och ett allt mer irriterat parlament.
En annan förhandling sker samtidigt internt i regeringen, mellan inflytelserika ministrar.

“Det har blivit en intern brittisk debatt vilket inte är okej, Den brittiska regeringen måste sätta sig ned, lägga korten på bordet och förhandla.”
sa i veckan den italienska handelsministern Carlo Calenda.

Calenda var uppretad efter ett möte med brittiske utrikesministern Boris Johnson som sagt att britterna ville ha fritt tillträde till EUs inre marknad men utan fri rörlighet för personer.
“Det är ju uppenbart att det är trams”, sa Calenda som också uppfattade Johnsons kommentarer om handel som direkt förolämpande.

“Han sa att `Annars kommer ni få sälja mindre prosciutto till oss`. Jag svarade att `Och ni får sälja mindre fish-and-chips. Men jag säljer mindre prosciutto till ett land och ni säljer mindre fish-and-chips till 27 länder.”

Fler än italienarna är trötta på den brittiska regeringens brexit-hantering.
Finansministern och euro-ordförande Jeroen Dijsselbloem från Holland som önskar Storbritannien enbart gott, sa i en osedvanligt uppriktig intervju i veckan att utrikesminister Boris Johnson bluffar brittiska väljare med löften om EU-avtal som både är orealistiska och intellektuellt ogenomförbara.

Johnson har garanterat brittiska folket att det är snicksnack när EU-politiker säger att man inte kan få behålla inre marknaden och slippa fri rörlighet för personer.
Uttalanden från Angela Merkel om att hon gärna diskuterar begränsningar på sociala välfärdstjänster för EU-migranter, har tolkats i Storbritannien som att hon “signalerar” en villighet att mjuka upp sina tidigare krav om fri rörlighet på EU-marknaden.

Alla som följt Merkel och tysk politik vet dock att hon i flera år har fört den diskussionen och en brittisk regering som hade varit intresserad av att skärpa möjligheterna till sociala förmåner hade inte stött på några problem.
“Angela Merkel signalerar aldrig saker”, varnar en tidigare tysklands-korre, “hon säger saker.”

Hennes finansminister Wolfgang Schäuble har mycket riktigt därefter förstärkt den tydliga tyska hållningen till brexit.
“Utan acceptans av alla fyra friheter (= inkl fri rörlighet för personer) blir det förstås ingen `passporting`, ingen tillgång till finansiella tjänster eller aktörer” underströk han för två dagar sedan.

Och om det inte var tydligt nog så la han till att Storbritannien självklart först måste betala sina utstående räkningar till EU (ett stort antal miljoner) och kan glömma sin nya idé att locka utländska investeringar med lägre bolagsskatt än alla andra (WTO-regler försvårar sådant).

Det är inte bara i Europa som Theresa May möter bakslag på brexitfronten.
Hemma går det inte bra.
High Court meddelade i ett domstolsutslag att regeringen enligt brittisk grundlag inte har rätt. att själv utlösa artikel 50 i EU-fördraget (skilsmässoförhandlingarna).
Parlamentet måste först säga sitt.
Men i parlamentet kräver många, även hennes egna partikamrater, att då också få rösta om hur en Brexit i så fall ska se ut.

Ett läckt regeringsdokument i The Times, har sedan avslöjat att Mays envisa vägran att förklara för sitt parlament hur regeringen tänker sig en Brexit, beror på att hon har ingen plan, ingen uppfattning, ingen förhandlingsposition över huvud taget.
Det pågår istället interna gräl mellan ministrarna i regeringen om saken.

Inte roligare var avslöjandet att det antagligen kommer krävas 30 000 tjänstemän enbart för att hantera Brexit, en så komplicerad process handlar det nämligen om.

Den offentliga sjukvården NHS går ekonomiskt back och Brexit tycks redan nu ge stor brist på sjukvårdspersonal.
NHS har en hög andel utlandsfödda anställda eftersom brittiska regeringar i flera år aktivt rekryterat personal i utlandet.
I länder som Polen samt flera afrikanska länder har studenter erbjudits jobb i Storbritannien, redan på universitets-campusen.
Nu lämnar utlänningarna landet, en del efter att ha blivit utsatta för rasistiska attacker, andra i rädsla att bli utsatta.

Utanför EU går det inte bättre.
Theresa Mays första handelstripp som premiärminister gick till Indien och skulle demonstrera att Storbritannien kommer klara sig bra utan EU-marknaden.
Den resan slutade nesligt.
May fick inga löften.
Däremot var den indiske premiärministern väldigt tydlig med att Indien kommer kräva fri rörlighet för välutbildade indier som motprestation för ett avtal med britterna.

Premiärministerns första kontakt med inkommande amerikansk president Donald Trump både började och slutade i förvirring.
May var bara internationell ledare nummer 10 i ordningen som Trump talade med, redan det något av en förolämpning för ett land som alltid varit USAs första och närmaste allierad.

Sedan sa Trump något som gett regeringstjänstemännen sömnlösa nätter:
“Om du är i USA någon gång så hälsa på.”
Vad betyder det?
Kan det räknas som en inbjudan till Vita Huset?
Är det en förolämpning mot en regeringschef från ett land som alltid varit självskriven första gäst i Vita Huset?

Nio månader har snart gått sedan tory-regeringen utlyste den folkomröstning om EU som premiärminister Cameron lovat väljarna 2013.
Fortfarande har den brittiska regeringen ingen aning om vad de vill eller kan göra med den röra de har försatt sig i.