Mitt under EU-toppmötet som diskuterade hur man borde svara när USA och Kina utmanar Europa – lanserade bägge nya, tuffa utmaningar
Toppmötet i Bryssel den 23-24 mars var tänkt som en höjdpunkt för det svenska EU-ordförandeskapet. Ifall det var en succé beror nog på vilken svensk man frågar.
Marcus Wallenberg och Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin krävde i december att regeringen som EU-ordförande skulle fokusera på den gamla bekanta svenska dagordningen – konkurrenskraft och inre marknaden.
Man önskade som alltid mer frihandel, mer avregleringar, mindre statsstöd och handelshinder.
EU-toppmötet i torsdags samlades faktiskt stor samhörighet kring just konkurrenskraft och inre marknad. Men vad EU-ledarna menade med detta var nya handelshinder, mer statsstöd och handelsavtal med skärpta krav.
”Vi går in i en ny era. Vi har länge haft en blind tilltro till frihandel,” summerade danska statsministern Mette Frederiksen före mötet.
Och statsminister Ulf Kristersson var helt ombord den nya agendan.
”Statsstöd är bra. Rätt stöd, riktade stöd,” svarade han på en fråga.
”Handelsavtal är geopolitik,” slog han fast på en annan.
Handelsavtal som ett sätt att sprida fred och välstånd? Nej, EU ska söka handelsavtal som ger tillgång till sällsynta mineraler. Det är geopolitik.
Toppmötesledarna var alltså rörande eniga om att konkurrenskraft betyder för Europa att skydda sig från att krossas av statsstödd konkurrens från såväl Kina som USA.
Och till den änden gav man tummen upp för kommissionens förslag till grön industriplan, satsningen på sällsynta mineraler, att jaga handelsavtal som ger tillgång till dessa mineraler, att snabba upp och lyfta bort besvärliga hinder för tillståndsprövning, att lätta på statsstödsförbuden och satsa nya pengar på europeisk industri.
Men medan mötet pågick i Bryssel, vinkade plötsligt Kinas president Xi från Putins sida i Moskva.
EU har varnat Kina för att aktivt engagera sig på Rysslands sida i konflikten. Den här resan måste nog läsas som president Xis svar på det.
Visst påstod sig president Xi komma med fred… men en fredsplan som bara gynnar Ryssland, en plan som Kina inte ens visat upp för Ukraina, går förstås inte att ta på allvar.
Nej, det här var Kina som inför världen satte ner en fot på Rysslands sida för att visa att man väljer bort den europeiska/amerikanska sidan.
Det gjorde det bara ännu mer angeläget för EU-toppmötet att driva på arbetet med att bli mindre beroende av Kina.
Och så på andra dagen av EU-toppmötet kom besked från Washington att Joe Biden begär undantag för amerikanskt stål från EUs kommande klimat-importavgift.
Biden vet att det är omöjligt för EU.
Avgiften Cbam lägger en lika hög CO2-avgift på importerat stål som EUs egna stålproducenter betalar för sina CO2-utsläpp. Likvärdig konkurrens, alltså.
Att ge USA undantag skulle göra hela reformen till ett skämt.
Biden håller trots det ett hot över EUs huvud. Trump la 25-procentiga strafftullar på europeiskt stål- och aluminium år 2018. Biden har behållit dessa tullar men gav trots allt EU en importkvot stor nog att slippa lägga ut några pengar i tull.
Nu hotar han att dra bort detta, om inte USA slipper Cbam-avgift.
Som lök på laxen kom samma dag besked att den lilla lindring som EU hade lovats på elbilsimport (den amerikanska marknaden ska gynnas i IRA), antagligen inte kommer godkännas av kongressen.
Detta gör det förstås ännu mer angeläget för EU att driva på sitt arbete att ekonomiskt och industriellt stå på egna ben.
Sett med europeiska ögon var diskussionen och resultatet av EU-toppmötet framgångsrikt och extremt väl tajmat. EU-kommissionen kan nu blåsa på för fullt med sina många planer.
Och med svenska ögon? Statsministern är nöjd. Vi får väl se om Marcus Wallenberg delar hans uppfattning.