Kristerssons svar på energikrisen i den svenska debatten är inte till mycket hjälp när han nu ska prata energikris med resten av EU.
Regeringen får tänka ett varv till.
Med regering och regeringsprogram äntligen undanstökat reser så vår nye statsminister Ulf Kristersson ner till Bryssel för sitt första EU-toppmöte.
Ämnet är bekant – energikrisen – och ändå obekant, för det som Kristersson nu ska ta ställning till, liknar inte den energidebatt som förts i Sverige det senaste halvåret.
En efterhängset återkommande diskussion mellan EU-ledarna sedan förra hösten har varit pristak på gas.
Nu (hoppas i alla fall EU-ordförande Tjeckien) ska det äntligen bli slag i saken.
Kristersson kommer därför få lyssna på en samling regeringar (de flesta borgerliga som hans) som propsar på att byråkraterna i EU-kommissionen upphäver marknadens lagar ett ögonblick och istället låter dem bestämma priset på gas.
Tjänstemännen i kommissionen har stretat emot och påstått att marknaden är bättre på att sätta priser och att problemet – vilket ju är en global brist på gas – måste lösas på andra sätt.
Kristersson vet redan att han tänker följa Anderssons regering och säga nej till detta. Klokt, för Sverige var ju först med att avreglera energimarknaden på 1990-talet och förutom chockpriserna i sommar när global gasbrist uppstått, så har den europeiska marknaden gynnat Sverige.
Sverige med sitt överskott på energi har för övrigt under 2022 kunna exportera som aldrig förr och svenska bolag har gjort miljardvinster.
Den fråga som istället upptagit de nu regerande svenska partierna (högkostnadsskyddet för alla oss svenskar som INTE gynnats) kommer nog inte upp i Bryssel. Men statsministern kan ändå lära sig oväntade saker om detta i mötespauserna.
Kristersson kan till exempel få en färdig och utprövad guide av kommissionens ordförande Ursula von der Leyen i hur ett sådant högkostnadsskydd måste se ut för att inte av misstag råka uppmuntra konsumenterna att förbruka mer energi i en tid av brist.
Eller han kan fråga kollegerna runt bordet om detta, som i stort sett alla har infört egna varianter på högkostnadsskydd varav flera har klantat till det på olika sätt.
Tyske förbundskansler Scholz kan till exempel berätta för svenske statsministern hur Tyskland försökt i flera omgångar men ändå inte fått till rätt recept.
Favoritämnet i svensk valdebatt – kärnkraft – kommer knappast upp heller. Det står alla i EU fritt, även den nya svenska regeringen, att satsa allt man har på det.
Möjligen vill EU-kommissionen bara förtydliga för Kristersson att planeringen, tillståndsgivningen, säkerheten, byggandet och mycket mer är stenhårt reglerat av EU så det finns inga genvägar.
Nu har väl alla redan hört till leda om att det tar lång tid att bygga ny kärnkraft.
Men förbundskansler Olaf Scholz kan bidra med andra tråkiga erfarenheter. Han kan berätta i detalj för Sveriges nye statsminister hur överraskande krångligt och dyrt det är att stoppa avveckling av kärnkraft.
Den optimistiska idén att omstarta Ringhals 1 eller 2 känns rent halsbrytande i hur dyrt och långsamt det skulle vara.
Här kan en annan av Kristerssons nya kollegor, Finlands Sanna Marin, ha lite uppmuntran för honom.
Ja, kanske inte om kärnkraft. Finland började bygga en ny reaktor 2005. Den skulle börjat köra på riktigt från december 2022 men har mött sjuttioelva hinder på vägen och står nu tyvärr still pga problem.
Men Marin kan påminna om att Finland har gått tillsammans med de andra Östersjöländerna (Polen, Tyskland, Baltikum och Danmark) om att bygga väldigt mycket mer vindkraft till havs.
Och danska statsministern Mette Frederiksen kan lägga till att hon gått ihop med Tyskland, Holland och Belgien om att bygga ÄNNU mer vindkraft i Nordsjön.
Vindkraft är billigt och snabbt att bygga. Så i väntan på att den framtida svenska kärnkraften blir klar, kan vi – och särskilt södra Sverige som saknar elproduktion – i alla fall köpa mängders med vindkraft från våra grannar.
Vi får se om Ulf Kristersson gläder sig till all denna vindkraft.
Fast då måste nog regeringen byta fot om Hansakabeln, under konstruktion mellan Skåne och norra Tyskland.
Regeringen sa i sitt program att den ska stoppas.
Det kan vara ett ämne som Olaf Scholz önskar ta upp med honom.
Eftersom Hansa Power Bridge är ett samägt projekt mellan Svenska Kraftnät och det tyska bolaget 50Hertz där planeringen pågått i över fem år och byggstart ligger helt nära i 2023, så kan det bli dyrt för Sverige att hoppa av nu.
Kristersson trodde kanske att han hade jämkat klart nu, med regering och regeringsprogram i hamn.
Men nej, mer jämkande väntar honom.