Lackmustestet Ukraina färgar de intellektuella

Ukraina, ett politiskt lackmustest. Noam Chomsky var den senaste av gårdagens stora namn som trampar fel – och solkar sitt eftermäle i kanterna.

”Den enda statsmannen med någon resning just nu är Donald Trump,” förklarar en mycket åldrad Noam Chomsky i en youtube-intervju.
Denna amerikanske filosof som har varit hyllad i decennier har just begravt sitt goda rykte för gott.

Bild

Chomskys eftermäle går alltså i graven över Ukraina liksom det gör för flera andra av hans generation.
Anledningen till att den korrupte och ointelligente Trump hyllas av Chomsky, är att Trump skulle vara den enda som ”driver på för en diplomatisk lösning på kriget i Ukraina istället för sätt att underblåsa och förlänga det.”

Chomsky har, liksom andra storheter, missat det helt avgörande skiftet i världspolitiken – nämligen att ukrainarnas vägran att backa för anfallande Ryssland, skänker dem rätt att bestämma vad som händer nu.
Inte USA.
Inte västvärlden.
Inte Ryssland.
Ukraina ensamt har valet i sin hand att förhandla eller slåss.

I samma grop som Chomsky har den hyllade tyske intellektuelle Jurgen Habermas satt sig.
Habermas gör långa kritiska utläggningar senast i Suddeutsche Zeitung där han kallar de tyskar för ”krigshetsare” som vill hjälpa Ukraina med vapen. Han anklagar dem för att ”begrava den tyska politiken som består av dialog och fredsbevarande.”
Exakt samma tankefel som Chomsky alltså – se ovan.
Ukraina borde istället underkasta sig stormakternas uppgörelse om deras öde, kräver Habermas.
Väst och Tyskland, anser han, måste noga överväga allt de gör så att de inte ofrivilligt utlöser Putins ilska och kärnvapenkrig.

Och på andra håll då?
Frankrikes mest namnkunnige intellektuell Bernard-Henri Lévy (om än inte intellektuellt tyngste…) har för en gångs skull i sin vilt skjutande, rampljussökande karriär hamnat rätt. Ukrainas modiga kamp förtjänar allt stöd och detta sa han redan innan kriget bröt ut.

I Italien är den ännu levande mest namnkunnige intellektuelle antagligen Antonio Negri… som för femton år sedan förklarade imperialismen död. Han har inte hörts av om Ukraina idag (möjligen beroende på ålder och hälsa) men övrig italiensk vänster finner sig djupt kluven.
En del anser Ukrainas motstånd ett självklart befrielsekrig som ska stödjas, en annan del betraktar Ukraina som en del av det imperialistiska väst som då inte förtjänar stöd.
(Allt medan statlig italiensk TV sprider värsta Putinpropagandan till folket precis som ägaren och Putins näre vän Silvio Berlusconi vill ha det.)

I Storbritannien omfamnas inte direkt stora intellektuella hjältar men Timothy Garton Ash kommer väl rätt nära (åtminstone i sin egen uppfattning).
Så brittisk är han, att han uppriktigt tycks tro att brexit skulle ha kostat EU lika mycket som Storbritannien men han framställer ändå för det mesta helst sig själv som en europé.
Han meddelar t ex oombedd besked om hur ”vi i Europa” bör hantera EU-medlemmen Ungern.
Ash anser sig också kunna meddela EU att vi måste ta in Ukraina som EU-medlem.
Och där hamnar han åtminstone på rätt sida av historien för Ash stöder Ukrainas rätt till att bestämma över sitt eget land.

Att hitta någon svensk intellektuell är inte lätt… utom Lena Andersson förstås, vars utläggningar inte alltid landar i en begriplig ståndpunkt. Menar hon som i sin SvD-krönika att hukande passivitet inför Ukraina är allt vi har att bidra med?

Vi har självklart den erkände tänkaren Sven-Eric Liedman. Han delar Anderssons uppfattning (om det nu är hennes uppfattning?) att Sverige måste huka passivt inför Putins Ryssland:
”Många tycks tro att vi kan finna trygghet i Nato. Det är ett gruvligt misstag… Sveriges traditionella linje (neutralitet) är inte heroisk. Men det är det klokaste alternativet i en mörk situation.”

Till övriga gropgrävande storheter kan vi lägga den hyllade och framgångsrike diplomaten Jan Eliasson vars budskap om Ukraina häromdagen var att…:
”Dags att fokusera på de-eskalering och diplomati. Denna mardröm blir bara värre för alla.”

Återigen – det är Ukraina som avgör vad priset för att bestämma i sitt eget land är.
Vi andra får respektera ukrainarnas val.

Bild