Och så har startskottet gått för den franska presidentkampanjen.
Front Nationals Marine Le Pen har alla chanser att gå vidare till andra rundan med starka röstetal.
Om inte partiets ihåliga ekonomi lägger krokben för henne.
Många franska politiker känner sig kallade (ett tjog eller så) men de flesta kommer sorteras bort från presidentvalet innan det blir dags för en första valrunda i maj.
Sittande president Hollande turnerar för sin del runt stugorna utan att vilja säga om han tänker ställa upp för en andra presidentperiod.
Anledningen att han drar ut på det är förstås att sådär en 80-85 procent av fransmännen säger i opinionsundersökningar att de inte vill se honom som kandidat ens.
Högersidan måste bestämma sig för ett av två toppnamn: Ex-presidenten Nicolas Sarkozy, en gång kallad Duracell-kaninen för sin obändiga energi eller ex-premiärministern Alain Juppé.
Sarkozy har inte förlorat sin bekanta stil. På ett valmöte i veckan skrek han åt unga afrikanska studenter att `Åk hem till Gabon då, om det är allt n vill prata om`.
Sarkozy satsar den här kampanjen på att tävla med Le Pen i att vara oförsonlig mot invandrare.
Alain Juppé visar rakt motsatta sidor – försonlig, eftertänksam och inte betonghöger utan med ett socialt samvete (plötsligt, säger vissa).
Socialisterna har också ett dilemma: Sittande president Hollande (med usla opinionssiffror) eller Emmanuel Macron? Den unge ekonomiministern med ett förflutet i finansvärlden verkar både modern och fräsch trots att han arbetat under Hollande i några år.
Macron eller ej, opinionsundersökningarna säger att socialisterna aldrig ens kommer med i fajten om presidentposten.
Det kommer stå mellan Marine Le Pen och Juppé..
Eller möjligen Le Pen och Sarkozy.
Le Pen har städat bland sina vildvuxna xenofober och antisemiter i ett par års tid – pappa Le Pen var en av de första som städades bort och han fortsätter att vara en sten i skon. Han är en av få som bittert hävdar att hon aldrig vinner.
Bråket med pappa gör det svårare för Marine Le Pen att framstå som en mogen politiker, av presidentvirke.
Att hon pratar anti-invandring, anti-muslimer är för tillfället långt ifrån unikt och inte längre kontroversiellt.
Hon var ju också först ut, långt före de senaste årens terrordåd som gjort retoriken comme-il-faut.
Lite värre är att de finansiella skandalerna inte vill lämna partiet Front National.
För drygt ett år sedan avslöjades partiets stora lån av ryska pengar.
I somras dömdes partiet att betala ersättning till Europaparlamentet för att man anställt 20-talet assistenter med EU-pengar fast de fått göra partiarbete i Paris.
För ett par månader sedan visade sig några av hennes närmaste män ha fört ut pengar och gömt i Panama.
Kanske är det därför som partiet idag är närmast pankt och inte egentligen har råd att ordna en presidentkampanj.
Just nu söker Marine Le Pen pengar att låna – i utlandet.
Putins polare ställer kanske upp igen men hjälper det eller stjälper hennes chanser i valet?
.