Statsminister Stefan Löfven och finansminister Magdalena Andersson sjöng Storbritanniens lov i stereo i dag. Den ena i riksdagskanalen, den andra på DN Debattkanalen. De säger båda ja till attde tusentals svenskar som tar låglönejobb i Storbritannien ska diskrimineras i fyra år med lägre inkomst än britter som gör samma jobb. Men de riskerar också att bli betraktade som bromsklossar mot Angela Merkels och Francois Hollandes planer att fördjupa eurosamarbetet.
– We have a slightly schizofrenic position, medgav finansministerns statssekreterare Karolina Ekholm på en konferens i Rosenbad i slutet av förra året.
– Sverige är för att euroländerna fördjupar sitt samarbete, men vi är samtidigt oroliga för hur det kan påverka oss.
Statsminister Stefan Löfven i EU-nämnden hade uppenbara problem att sitta på två stolar samtidigt – å ena sidan angelägen om att ge Cameron eftergifter som gör att han kan vinna folkomröstningen, å andra sidan att stå upp för EU:s grundläggande krav på fri rörlighet och för stärkta rättigheter för löntagarna i hela EU.
Vänsterpartiets Jens Holm avslöjade det tydligast när han pekade på hur brittiska regeringens krav på diskriminering av utländska arbetare är att gå främlingsfientliga krafter till mötes.
– Det är dom som säger att det är polackerna eller rumänernas fel att Storbritannien har dåliga skolor eller brister i äldreomsorgen. När det är tvärtom, de utländska arbetarna som kommer till Storbritannien och vill göra rätt för sig.
– Statsministern borde inte acceptera det här, utan markera mot det som kallas sociala nödbromsen. Och kräva att EU ska införa ett socialt protokoll om löntagarnas rättigheter, sade Jens Holm.
Stefan Löfven medgav att förslaget om att lågavlönade utländska arbetare inte ska ha rätt till de skattestöd som brittiska arbetare får under sina första fyra år i Storbritannien är ”ett avsteg från likabehandlingsprincipen”. Likaså att barnbidragen ska bli lägre, indexeras, om barnen bor kvar i hemlandet.
– Men om det är under en begränsad tid kan vi acceptera det, sade Löfven. Men han gav inga besked om regeringens ståndpunkt i den viktigaste återstående frågan för toppmötet – hur länge ska Storbritannien få behålla denna diskriminering?
– Om det det blir för lång tid motverkar det rörligheten i EU. Vi vill att det ska bli så kort tid som möjligt, var Löfvens vaga svar.
Han verkade ställa sin förhoppning till att hotet om att EU-domstolen kan riva upp toppmötets uppgörelse i efterhand om diskrimineringen får pågå många år ska fungera avhållande.
Det bor cirka 90 000 svenskar i Storbritannien, och många ungdomar söker sig dit varje år. Många av dem får uselt betalda jobb på restauranger och övriga servicesektorn. De låga lönerna kompenseras av skattestöd för att de ska gå att leva på, men efter den väntade EU-UK-uppgörelsen får svenskar och andra utlänningar inte den ersättningen.
I utkasten till avtal mellan Storbritannien och övriga EU understryks nu euroländernas rätt att fördjupa sitt samarbete. Men Storbritannien och andra icke-euroländer ska få rätt att dra i en så kallad ekonomisk nödbroms om de anser att utvecklingen påverkar dem negativt. ”Schizofrenin” sätts på pränt.
Och regeringens oklara hållning hittills gör nu att den dras med i det brittiska ”B-laget” när Löfven uttalade sitt stöd för Camerons krav att det ska räcka med att ett icke-euroland drar i den ekonomiska nödbromsen för att den ska utlösas.
Det ska tvinga euroländerna att ompröva sitt beslut. ”Nödbromsen” ger inte icke-euroländerna något möjlighet att stoppa euroländerna men de kan agera bromskloss, försena och försvåra förhandlingar som ändå ofta är politiskt känsliga.
Så här beskrivs den ekonomiska nödbromsen i förhandlingsutkastet, där antalet icke-euroländer som krävs för att utlösa den markeras med (X):
1. If … at least [X] member[s] of the Council that do[es] not participate in the banking union, indicate their reasoned opposition to the Council adopting such an act … the Council shall discuss the issue.
2. The Council shall, in the course of these discussions, do all in its power to reach, within a reasonable time and without prejudicing obligatory time limits laid down by Union law, a satisfactory solution to address concerns raised by the members of the Council referred to in paragraph 1.
Stefan Löfven sade att han på toppmötet kommer att kräva att det ska räcka med att Sverige drar i nödbromsen för att den ska utlösas och kunna försvåra euroländernas ambitioner att fördjupa sitt samarbete. Han har därmed placerat sig i motsatsställning till Angela Merkel och Francois Hollande, och i David Camerons knä.