Löfven-tal unikt EU-positivt – på svenskars unika sätt

Statsministern har hållit ett EU-positivt tal!
Unikt, absolut unikt.
Men inte direkt eggande eller så – vi är trots allt svenskar.

”Det mest EU-positiva tal som någon svensk statsminister har hållit”, lovade Stefans Löfvens medarbetare i förväg.
Det är säkert sant.
Att en svensk statsminister överhuvudtaget håller ett linjetal om sin europapolitik är nämligen helt unikt.

Det är inte ens första gången som  Löfven överraskar oss med att – helt plötsligt och totalt oväntat – visa intresse för EU.
Våren 2016 tackade han ja till att hålla tal inför Europaparlamentet, även det en svensk premiär (hoppsan,. inte alls, det gjorde ju redan Reinfeldt…)
Löfven har dessutom bjudit in till ett EU-toppmöte i Sverige (17 november, om sociala frågor).
En trio av första-gången-någonsin-grejer från Stefan Löfven.

Statsministern verkar faktiskt mena vad han säger till Uppsala-studenterna;
”Vårt Europa, vårt ansvar” och,
”Tillsammans och bara tillsammans kan vi bygga ett bättre Europa.”

Statsministern utsätter sig förstås för risken att jämföras med andra europeiska talare som i höst har hållit linjetal om Europas framtid.
Mäktigaste talaren av alla är president Emmanuel Macron som höll ett glödande europatal över två timmar långt till studenterna på parisiska Sorbonne-universitetet.
Studenterna jublade efteråt.
Diplomaterna rös av välbehag.

I jämförelse bleknar Löfvens tal en smula.
För när svenske statsministern ger oss sin vision av Europa i framtiden så ser den rätt mycket ut som EU idag.

Stefan Löfven önskar sig en gemensam marknad, handelsavtal med omvärlden, gemensamma sanktioner mot Ryssland, gemensamma insatser för att stoppa ovälkomna migranter i samarbete med FN.
Alltså vad vi redan har idag.
Plus att européerna ska bli bättre på det digitala (där Sverige redan är världsledande, sa Löfven).
Samt att vissa (vi vet alla vem han menar) har börjat ta fler flyktingar.

Nå, den slags tal är kanske inte fel.
Löfven har trots allt en svensk publik och svenskar är inte svaga för visioner.
Att statsministern alls går ut och förklarar varför han anser att EU-samarbetet gynnar Sverige är unikt.
Och viktigt.

Kanske inte passion men i alla fall ett varmt intresse gick att ana när statsministern kom in på sin grej, arbetsmarknaden.
”Snart kommer Europas ledare till Göteborg för att sätta ordning och reda på arbetsmarknaden ännu högre upp på EU:s dagordning.”

Nyckelordet här var alltså `ännu högre`.
Det är Löfvens mål.
Det känns lite futtigt men statsministern anser sig nog tala till en publik som är övertygad om att (Europa i all ära) Sverige är bäst.

Vad ”ännu högre” betyder för dessa sociala frågor som redan står högt på EUs dagordning, det förklarade inte Stefan Löfven.

Men vad det INTE betyder, det berättar han redan i nästa mening:
”Det handlar inte om att EU ska bestämma mer, eller om att alla ska göra på samma sätt. Vi skulle aldrig, som en del försöker påstå, byta ut vår svenska modell mot något annat.”

Alltså, sociala frågor ska högre upp på EUs dagordning men inte avgöras i högre grad i EU.
”Alla ska inte göra på samma sätt.”

I så fall kanske ett tankeutbyte om sociala frågor? Löfven har tidigare sagt att just tankeutbyte är syftet med Göteborgsmötet.
Målet med tankeutbytet är förstås inte att vi svenskar ska lära något.
För… ”Vi skulle aldrig, som en del försöker påstå, byta ut vår svenska modell mot något annat.”

Sverige är fortfarande bäst.
Därför sätter Sverige i hälarna.
Men för en gångs skull är Europa inte dumt det heller.
Det är ett steg framåt i svensk politisk retorik.

Statsminister Löfvens tal innehåller en lång lista över saker han vill slippa i EU.
Han vill inte ha EU-länder som inte tar sin andel av flyktingar.
Han vill inte ha en fri rörlighet som ger oss tiggare.

(Den här delen har Löfven tänkt igenom och kan utveckla i detalj vilka straff som borde utdelas:
a) Gränskontrollerna blir kvar
,b) Den som inte vill ta emot ska röstas ned i rådet,
c) För den som inte följer fattade majoritetsbeslut ska det svida i plånboken.)

I övrigt vill statsministern inte att vissa EU-länder går före med mer samarbete och bildar ett A-lag.
Han vill inte ha en gemensam finansminister – för vi har världens bästa, säger Löfven (Magdalena Andersson) och vad de andra har är ju inte hans ansvar.

Sträng taget har förresten ingen föreslagit en gemensam finansminister för EU, däremot för eurozonen som ju har en valuta tillsammans men… stämma i bäcken?

Statsministern vill inte ändra EUs fördrag (det är det inte många andra som vill heller).
Han vill inte prata om enskilda befattningar.
Och han vill inte att EU-länderna ska dela på kostnaderna när det brittiska EU-bidraget försvinner (EU får skära i sin budget, helt enkelt).

Glada idéer som har kastats upp i andra EU-tal skjuter Löfven ner.
Sverige sätter i hälarna.
Opraktiskt, olämpligt, inte tid med sådant nu.
Det här är så kallad signalpolitik som ska lugna hans svenska åhörare.

Här skiljer han sig fullständigt från den franske presidenten Macron som tar upp och argumenterar mot sin publiks alla fördomar mot EU och meddelar dem varför de har fel,
EU tvingar inte Frankrike till det ena och det andra, EUs jordbrukspolitik bör reformeras, gränserna ska öppnas mer inte mindre…

Stefan Löfven utmanar inte sin publik, han smyger istället in svenska omsvängningar i sitt europatal.
Han nämner att en utredning ska titta på EUs bankunionen.
Men lugn, inte förrän 2019 och det är bara för att han vill ”hela tiden utvärdera hur man maximerar svenskt inflytande”.

Han går in på EUs riktigt stora reformprojekt, försvarssamarbetet, och gör ett trolleritrick där han kastar in så mycket om vad Sverige INTE ska vara med på, att åhörarna vore ursäktade om de totalt missade att SVERIGE SKA VARA MED I EUs NYA FÖRSVARSSAMARBETE.

Steg för steg vänjer man en svensk publik vid nya påhitt.

Uppsalastudenterna lär inte ha gett en stående ovation.
De fick ju inte heller höra president Macrons ståtliga avslutning
”Vi (europeiska politiker) har bara en skyldighet mot ungdomen och mot framtida generationer och det är att (agera för att) vinna deras tacksamhet. Annars förtjänar vi deras förakt.”

Uppsala-studenternas bröst kan inte ha sprängt av känslor inför Löfvens avslutande ord, riktade till dessa representanter för framtiden:
”Jag hoppas att många av er kommer att studera i ett annat europeiskt land”.

Men en svensk statsminister talar ju till en svensk publik.
Och det här talet var verkligen unikt EU-positivt.

 

 

About

Journalist, skribent och bloggare – alltid om EU